Två sätt att fotografera kaprifol

För mig är kaprifolen en favorit att återkomma till varje sommar. Den har ett spännande växtsätt med ett antal rörformade blommor som sitter i ring runt ett ”huvud”. Varje sådan blomma slår ut i två graciösa och vackert böjda flikar för att släppa fram ståndare och pistill på långa stänglar som också brukar vara elegant böjda. Sedd uppifrån kan hela strukturen likna en vacker stjärna som ibland kan vara nästan symmetrisk.

Jag tycker mig hitta kaprifolens själ i de vackra linjer som finns både i blomstrukturen som helhet och i de olika detaljerna. Den fotografiska utmaningen är att återge detta på bild. En metod är ta sedvanliga makrobilder med kort skärpedjup för att lyfta fram en enskild detalj. En annan, som jag har börjat försöka med i år, är att fokusgaffla ett antal bilder och sedan lägga samman (stacka, eller stapla) dem i efterbehandlingen. Med den metoden är det möjligt att fånga hela den stora blomställningen i skärpa medan bakgrunden förblir oskarp. 

Frågan är vilken metod som bäst gestaltar kaprifolens själ. Jag tycker nog att de kompletterar varandra, men om jag skulle vara tvungen att välja, finner jag kanske mer av mystik och "förtrollning" i de traditionella och inte helt skarpa makrobilderna.

Alla bilderna bör ses förstorade.