Grundtvigs kirke - en gång till

I ett fint blogginlägg igår presenterade Wolfgang bilder från ett besök i Grundtvigs kirke norr om Köpenhamn. Eftersom jag hade nöjet att resa dit tillsammans med honom, blev det intressant att jämföra vad vi hade fotograferat och vad vi gör med bilderna. Av olika skäl har jag inte bloggat på ett år men blev så tagen av  kyrkan att jag vill publicera några av mina bilder från besöket. Jag gör detta med Wolfgangs generösa tillstånd och uppmuntran.

Som Wolfgang skriver har kyrkan sina rötter i såväl danska landsbygdskyrkor som Europas gotiska katedraler. Samtidigt, och framför allt, är den byggd som ett storslaget minnesmärke över Nikolaj Frederik Severin Grundtvig (1783-1872).  Han hade många roller, som präst, författare, politiker och folkbildare (han är folkhögskolans fader i Norden), och han räknas tillsammans med Kirkegaard som en av sin tids största och mest inflytelserika tänkare.  Det ligger nära till hands att tolka den massiva kyrkan med sina subtila stilblandningar som en lämplig symbol för Grundtvigs stora betydelse och för hans mångsidighet.

När man står utanför den gigantiska kyrkan (76 m lång och 49 m till tornspetsen) med sina kreneleringar på torn och sidopartier påminner den om en kraftigt förstorad dansk (eller skånsk, för den delen, vilket länge var samma sak) landsortskyrka, tungt förankrad i jorden. En krans av strävpelare runt absiden bryter mot det lantliga intrycket och pekar söderut mot europeisk medeltid. 

Entrén till kyrkan är genom den vänstra porten till det stora triangulära vapenhuset (se Wolfgangs sista bild), och därifrån öppnar sig bokstavligen en ny värld av moderniserad gotik. Man ser in längs det långa vänstra sidoskeppet, och det man ser är ljus och vertikala linjer som leder upp till en följd av valv med spetsbågar. Liksom exteriören är allting byggt med ljust tegel och det finns inga ornament eller utsmyckningar utöver diskreta variationer i hur teglet är murat. Intrycket är eteriskt och det känns nästan som en hädelse att plocka fram kamera och stativ för att försöka fästa intrycket på bild.

Mittskeppet gav vid vårt besök ett annorlunda intryck. Det var mörkare i taket men höjden på 22 m drar ändå blicken uppåt. 70 m bort finns kor och absid med tre smala höga fönster som släpper in dagsljuset över altaret och som kontrast mot det dunkla rummet. Intrycket är inte lika mjukt förandligat som i sidoskeppen utan kan kanske snarare ses som en kamp mellan det gudomliga ljusets och mörkret, där ljuset avgår med segern. Det är i så fall helt i linje med hur man tänkte redan med den första gotiska kyrkan som invigdes i Saint-Denis 1144, att "helgedomen genomströmmas av ett mirakulöst och kontinuerligt ljus, som tränger in genom de allra heligaste fönstren". 

I den europeiska gotiken utgjordes de stora fönsterpartierna vanligen av färgat glas med religiösa motiv vilket leder till speciella skönhetsupplevelser. I Grundtvigskyrkans moderna version  är ljuset ofärgat, vilket ger en helt annorlunda, men lika stark upplevelse. Här samspelar det rena ljuset med den avskalade arkitekturen på ett mycket effektivt sätt, som för den samtida människan kan ge ett minst lika starkt intryck. Även den icke-troende kan få en känsla av allvar och utomvärldslighet i en sådan miljö.

Ur fotografisk synvinkel var det varma ljuset från inomhusbelysningen i kyrkan komplicerat att arbeta med. Jag tycker att Wolfgang lyckades bra med vitbalansen medan det inte gick lika bra för mig. Jag valde därför att konvertera till svartvitt i flertalet bilder.

Den massiva exteriören med det väldiga triangulära vapenhuset till höger nedanför tornet.

Kyrkans baksida med absiden omgiven av strävpelare. Fotografiet är taget genom ett valv i byggnaden bakom kyrkan.

Det vänstra sidoskeppet - besökarens första intryck av interiören.

Mittskeppet med kor och absid i fonden.

Kor och absid med dopfunt, altare och predikstol.

Den musselskalsformade dopfunten är den enda rundade kontur som jag kunde hitta i kyrkan. Musselskal är en gammal kristen symbol för dopet. 

Altaret med den sjuarmade ljusstaken och det minimala  krucifixet, som är de enda utsmyckningarna i kyrkan.

Den massiva orgeln över ingången i västfasaden.