Funderingar och försök
Skulpturer i skogen
Den tallskog som växer längs Skånes sydkust från Ystad och österut har blivit hårt åtgången av vintern. En tidig episod av tung blötsnö och ett antal vinterstormar, som ibland har närmat sig orkanstyrka, har brutit av trädstammar och fällt grenar av olika storlekar. Trots många år i Skåne har jag själv inte sett så stora skador på skogen tidigare och har undrat om den har försvagats av något skäl, t.ex. det varmare klimatet. Men tydligen är denna typ av skador på tallar ett vanligt fenomen, som ingår i deras livscykel.
Tallen är knappast ett trädslag som man förknippar med Skåne, själv trodde jag att boken är vårt landskapsträd (vilket är fel, det är pilen, medan boken tillhör Västergötland). Tallskogen i sydöstra Skåne förklaras av planteringar som gjordes under 1800-talet för att förhindra sandflykt från stränderna upp mot åkrarna längre norrut.
Överallt i tallskogen ser man nu spår av skadorna. Det är förstås lätt att drabbas av existentiella funderingar om livets gång och alltings förgänglighet, men det går samtidigt att upptäcka (paradoxala) skönhetsvärden hos de skadade träden genom att se dem som naturens skulpturer. Det finns också något majestätiskt (och tragiskt) över trädkronor och mäktiga grenar som nu kan studeras nere på marken istället för att skymtas långt däruppe längs höga trädstammar.
Den här bilden bör ses förstorad.