Pep Ventosa i Skåne?

Nej, såvitt jag vet har Pep Ventosa inte besökt Skåne. Men det hindrar inte att hans "in the round" teknik kan användas här. Pep Ventosa är en katalansk fotokonstnär som har blivit berömd för sina multiexponeringar runt ett objekt. Typiska motiv kan vara träd, lyktstolpar och andra symmetriska objekt som är lätta att gå runt. Han kan göra upp mot 100 exponeringar på ett motiv och lägger sedan ihop bilderna i Photoshop. Resultatet blir en eterisk, "impressionistisk" bild med ett karakteristiskt utseende som ibland kan påminna om akvareller. Han har även använt varianter av sin teknik på stadslandskap och museiinteriörer.

Jag hörde talas om Pep Ventosa förra året och ville gärna prova på hans metod. Jag började med höstgranna träd och buskar och nöjde mig med 10 - 20 exponeringar per motiv. Från Lightroom importerar jag bilderna som lager till Photoshop. Där blandar jag bilderna genom att variera blandningslägen och opaciteter. Detta blir den "konstnärliga" delen av arbetsflödet som kan påminna en del om att måla med pensel på duk.

Pep Ventosas teknik är en variant av ICM (intentional camera movements), där man rör kameran mellan flera exponeringar istället för under en exponering. Precis som med vanlig ICM bygger lärprocessen på trial and error, även om goda råd och tips kan hittas på Internet. Det är en spännande metod att testa om man vill komma vidare från det dokumentärt avbildande. Samtidigt tycker jag att det finns en risk för att bildstilen kan bli till ett manér om den används utan urskillning. Att Pep Ventosa har blivit kommersiellt framgångsrik motsäger inte den uppfattningen.

Här är några av mina "Pep Ventosa-bilder" från Skåne. De vinner på att ses förstorade.

Japansk blodlönn, Alnarpsparken

Alnarpsparken

Kungsparken, Malmö

Riberborgsstranden, Malmö

Ribersborgsstranden, Malmö

Centrala Malmö

Himalayabjörk, Alnarpsparken

December i Alnarpsparken

Till Lantbruksuniversitetet i Alnarp (mellan Malmö och Lomma) hör en vacker park med en av Sveriges största växtsamlingar. Parken är ett populärt utflyktsmål, inte minst för fotografer. Runt månadsskiftet oktober-november är färgprakten nästan ögonbedövande. Jag åkte dit häromdagen för att se hur parken ter sig i ett mulet och snålkallt december. Min fundering var om där bara skulle finnas dova gröna och bruna färger eller om någon mer sommaraktig färg eventuellt dröjde sig kvar. Kanske skulle det till och med gå att upptäcka något förebud till den vår som kommer så småningom...

Himalayabjörk, ett favoritträd med sin klarvita stam och sitt förgrenade växtsätt, som en stor bukett.

Förgreningsstället, som påminner om en skulptur. Ytskiktets tunna flagor avslöjar en subtil, varm färgton undertill.

Jodå, visst gick det att hitta en klar, somrig färg mitt bland allt det gråbruna och gröna.

I ett stort snår med olvonbuskar fanns det mängder av blommor. Läser mig till att olvon faktiskt kan blomma på vintern.

Mera olvonblom.

Det här trädet har tagit på sig vinterkostymen.

Det var hos magnolian som jag hittade förebudet om den vår som kommer.