Förbjudna platser

Jag brukar försöka undvika att dyka alltför djupt ner i nostalgins träskmarker. Försöker nog mest gå vidare till nästa idé, till nästa projekt. Men just nu när snön yr därute och jag absolut inte vill ge mig ut och fota även om vädret egentligen är perfekt för just det, så väljer jag att sitta här på min kammare och titta igenom gamla bilder från fornstora dagar.

The Tower

Men det finns ett vemod här, tänker jag. På den tiden, kunde man ju röra sig fritt med sin kamera bland urbaniteter och i industriella miljöer. På den tiden fanns knappast några förbudsskyltar att hålla reda på, och den ibland nästan paniska rädslan, som råder idag, för vad ett kameraöga kan åstadkomma för skada, fanns liksom inte på samma vis då.

Enter

It's up there

Jag kan sannerligen förstå varför, med tanke på världsläget. Och jag har verkligen fått acceptera att det är som det är på ett ganska brutalt vis, då jag den 19:e mars förra året blev gripen av polis för att jag missat att det numera är förbjudet att fotografera på den plats där jag fotat så många gånger genom åren.

249

Tic

Det känns så sorgligt eftersom jag älskar sådana här platser, också sorgligt eftersom min avsikt med att vara just här och fota inte på något vis handlar om illvilja, utan egentligen nästan tvärtom, handlar om att visa vördnad och kärlek till det urbana, det industriella. Att genom kamerans öga och min tanke och känsla försöka skapa bilder som förhoppningsvis förmedlar en känsla och en idé som går bortom det strikt dokumentära, och som alls inte handlar om vare sig terrorism eller industrispionage av något som helst slag.

Bones

Travel the Fluid Highway

Jag är ju konstnär och det är min utgångspunkt, min blick på världen.

Tac

Reflective Volume

Bilderna är tagna 2012 i Värtahamnen här i Stockholm, samt i Södertälje hamn. Jag har dock gått igenom dem och redigerat om en del 2024.

Spår, avtryck och minnen av mänsklig aktivitet

Ibland tänker jag att jag befinner mig på scengolvet, i ett scenrum precis efter att skådespelarna klivit av och strax innan nästa grupp skådespelare äntrar scenen. I det tomrummet försöker jag vara så ofta jag kan där alla ekon av händelser för ett kort ögonblick hänger sig kvar. Ibland hinner jag inte med att fånga in dem och det blir bara tomma ”ord”, men ibland får jag tag i ett minne av en händelse innan nästa tar vid och då kan det i bästa fall bli en bild.

Det här är ett sätt att försöka beskriva mänsklig aktivitet utanför tid, något som länge drivit mig i mitt bildskapande. Jag vet att begreppet tidlöst, låter pretentiöst i överkant, men jag försöker i alla fall så gott det går. Alltså om det är möjligt försöker jag hitta det där som inte direkt markerar tid och plats, utan i stället är koncentrerat kring mänsklig aktivitet vid sidan av tidsmarkörer och platsmarkörer. Ingen lätt uppgift, och misslyckandena är många vill jag lova

Jag brukar jämföra mitt sätt med till exempel gatufotografens, vars metodik på sätt och vis är raka motsatsen till det jag håller på med, men där avsikten är densamma vad gäller idén om mänsklig aktivitet.
Skillnaden ligger i att gatufotografi i sanning handlar om tid, om att vara mitt i en händelse, att fånga in händelsen när den händer. Jag tar i stället hand om efterdyningarna, det som blir kvar efter att något har hänt. Det här är också en anledning till att jag helst undviker att fota människor. För vi är i sanning tidsmarkörer, med allt ifrån hur vi rör på oss, hur vi är klädda o.s.v.

Visst, miljöerna är självklart också tydliga tidsmarkörer, särskilt om det handlar om urbana miljöer, men man kan komma rätt långt beroende på hur man väljer att beskriva miljöer. Jag rör mig dessutom ofta helst på industriområden, eller på övergivna platser, där både tidsmarkörer och platsmarkörer är mindre tydliga än i stadsmiljöer. Fotar jag inne i stan ja då blir det nog ofta mer av minimalistisk arkitekturfotografi, eller rena abstraktioner.

Nu är det vinter och då blir åtminstone våra avtryck betydligt tydligare än annars, vilket i sig är en ganska skön genväg till att berätta något om mänsklig aktivitet. Den genvägen gillar jag att ta ibland, som ni kan se i följande bilder.

Gone	Sunday Walk	Hurry
Passers-by	Street View #3	Up and Down

Alla gamla och nya vänner...

FS Magasin

Tog ett litet glädjeskutt idag, då jag fick Fotosidans magasin i posten. Jag prenumererar inte på tidningen, så jag tänkte att Fotosidan delade ut en tidig julklapp till sina plus-medlemmar. Men det visade sig att jag fått en bild publicerad i nr 6 av magasinet under temat ”Linjer” och därför fick ett ex.

Jag har sett att medlemmar som blivit publicerade har ett omnämnande på sina profiler, vet dock inte varför detta inte syns på min profil? Någon som har en aning om hur man gör detta synligt/får det på sin profil?

Det skenbart uppenbara

Jag har varit här förr, med blicken riktad neråt, strax nedanför mina fötter. Jag har gjort mina fältstudier på lerig mark, så många gånger förr. Vandrat längs med asfalt och betong, grävt mig djupt ner i det skenbara, uppenbara, det där jag vill tro att bara jag bryr mig om. En tankevurpa skall jag villigt erkänna, men alla texturer, skiftningar, imaginära landskap, blir för ett ögonblick min plats på jorden. Den platta ytans magi.

Höjer blicken för ett ögonblick, men ser ingenting, här nere finns ju allt. Så jag stannar nog kvar ett tag till.