Några ord om det ordlösa, eller: Är det där fotot av Buckingham Palace verkligen Buckingham Palace i sig?

Det här är något jag tänker på just nu, eller i ärlighetens namn, något jag tänkt på väldigt länge.
Det blir nämligen lätt en tankevurpa för mig när jag söker ny inspiration och letar bland fotogrupper därute i den virtuella världen, och ofta stöter på de där som säger sig ägna sig åt abstrakt fotografi. Det går liksom inte ihop för mig, och kanske har jag snubblat som värst över min egen övertygelse då jag fått en inbjudan att bli medlem i någon sådan grupp, eller fått frågan: Skulle du vilja publicera din bild i vår grupp? Och faktiskt svarat ja, trots att jag snubblat rätt rejält inombords.
Fast det är ju lite smickrande också, att bli inbjuden någon gång som omväxling, även om jag inte håller med om grundförutsättningen. Och det är ju inte så att jag gått och blivit medlem i SD, bara för att den där broschyren jag fick i brevlådan var så tjusig och att själva inbjudan i sig gjorde mig smickrad. Jag har ju bara gått med i en grupp för abstrakt fotografi, trots att jag möjligen haft lite väl stort överseende med min egen övertygelse om att idé och teknik inte hör ihop här. Lite ryggradslöst, men rätt harmlöst trots allt.

A Day at the Beach

Fast om jag nu skall vara helt ärlig så har jag aldrig uppfattat att det jag ibland gör som fotograf skulle kunna räknas som abstrakt, eftersom jag i grunden tycker att det finns ett motsattsförhållande här, en begreppsförvirring mellan teknik och idé; alltså mellan fotografi och begreppet abstrakt. Så nu tänkte jag att jag skulle försöka gå till botten med frågan, försöka förstå vad den här motsatsen handlar om, och om du vill följa med in i min nördiga, stundtals lätt förvirrade hjärna, full av spekulationer, halvsanningar och mest frågeställningar och reda ut det här, eller i alla fall för en stund intressera dig för ett högst personligt resonemang kring min egen begreppsförvirring, så är du välkommen att fortsätta läsa.

Om inte, om du som så många antagligen tänker; Strunt samma vad man kallar saker för, eller Det där skiter jag fullständigt i, ja då rekommenderar jag dig att genast sluta läsa, för nördigt kommer det sannerligen att bli. Fast du kan ju titta igenom bilderna i stället och fundera själv, låta dem föra sin egen talan, eller för den delen konstatera att bilderna inte säger dig något alls.

On this Ground

Nåväl för att kunna reda ut det här så bör jag kanske först ta reda på vad begreppet abstrakt står för, vad ordet helt enkelt betyder, så då har jag googlat på ordet och hittade följande som jag tyckte kändes rätt intressant: Endast genom tanken förnimbar – abstraktion – abstrakt – icke föreställande. Att koppla ihop begreppet abstraktion med abstrakt, uppfattar jag dock som rätt märkligt, men jag kommer till det senare. På andra ställen pratas det om motsatsen, alltså abstrakt kontra konkret. Och då, som jag tolkar det hela: Konkret i bemärkelsen fysisk verklighet och abstrakt i bemärkelsen av tanken förnimbar inre verklighet.

Square  One

Men då kan jag inte låta bli att börja tänka på konkretismen, den där riktningen inom konsten som fick sitt namn 1949 efter en legendarisk utställning på Galerie Blanche i Stockholm och räknas till en av efterkrigstidens viktigaste konstriktningar och som jag alltid sett som höjdpunkten inom abstrakt bildkonst. Men där konstnärer som till exempel Olle Baertling, eller Lennart Rhode talade om den konkreta konsten, som en slags motsatts till det abstrakta: En konst, som har utvecklats ur sin egen, naturliga resurs och därmed är autonom. En konst som inte föreställer något annat än sig själv. För mig har den idén i sanning alltid handlat om det abstrakta i ordets rätta bemärkelse, och då blir det aningen märkligt, när man talar om den konkreta konsten som motsatsen till den abstrakta. Konkretismen för mig är det mest abstrakta man kan tänka sig, men å andra sidan så handlar detta om ett manifest sprungen ur konstnärers idéer och dessa kan ibland vara rätt konstiga helt enkelt. Ofta underbara, lätt provocerande för tanken men inte alltid helt evidensbaserade. Eller så handlar detta helt enkelt om begreppsförvirring. Att jag inte riktigt tagit reda på vad motsatsen till abstrakt faktiskt står för.

Stripes X3

Idén inom den konkreta rörelsen handlar i alla fall om att konsten skulle fungera autonomt, att den utvecklats ur sin egen naturliga resurs. Men vad betyder egentligen det, att ha utvecklats ur sin egen naturliga resurs? Handlar det om att konsten kan vara helt fri från associationer eller referenser till vare sig det av tanken förnimbara, eller den gripbara fysiska verkligheten? Jag tänker att Konkretismen försökte vara en rörelse där konstverken inte skulle lämna minsta spår av mänsklig hand och tanke och därmed handla om en helt egen, konkret ny och autonom verklighet. Men om detta nu är sant, hur kommer det sig då att både mänsklig hand och tanke var inblandad i den kreativa processen, i formandet av själva idén och i utförandet av konsten? Jag menar, konstverken var ju inte tillverkade av maskiner, dom hade inte målat, eller konstruerat sig själva. Idag har vi AI, men även i den processen finns människan inblandad, i alla fall än så länge. Nu vet jag att Olle Baertlings idé var att måla på ett sådant vis att inga spår av hans penseldrag skulle vara synliga i verken, som om målningarna målat sig själva, eller tillverkats av maskiner. Men redan där har vi en idé, utformad och tänkt av en konstnär, redan där har vi på sätt och vis landat i ett abstrakt tänkande och därmed faller tanken på bilden som inte föreställer något annat än sig själv, som är helt autonom, och står i motsatts till den abstrakta.

Organic Etch

Nå, när det gäller bildkonst i allmänhet så pratar man i alla fall gärna om figurativt eller non-figurativt, alltså å ena sidan någon form av realism; att förhålla sig till det man ser och i någon mening avbilda detta, eller å andra sidan det non-figurativa; att helt och fullt ägna sig åt det inre seendet och bortse från det konkreta, det yttre och reella. Det här är ju fullt möjligt om man är en bildkonstnär, som ägnar sig åt måleri, eller skulptur, eller liknande, att bara ägna sig åt seendet, eller bara ägna sig åt sin egen inre konstruktion, men hur är det då med oss fotografer?

Quietly Falling

 Konkret, för mig, i fotografins universum, handlar om att se och att fånga det man ser på bild. Alltså jag befinner mig på en plats, tar upp min kamera och tar en bild av det jag ser. Det är grundförutsättningen för mig som fotograf. Kameran som verktyg förutsätter en absolut länk mellan det konkreta och de val jag gör med min blick, och då blir ju motsatsen, alltså det abstrakta en omöjlighet, eftersom det abstrakta inte har sin utgångspunkt i den yttre förnimmelsen av något gripbart verkligt, utan bara handlar om ett inre seende, eller en inre konstruktion.

Faktum är att det kameran inte ser, eller för att vara mer exakt; det du som fotograf inte låter kameraögat se, finns inte. Enkelt och praktiskt att ha i minnet.

Skin

Men å andra sidan så har jag ju som fotograf möjligheten att välja vad jag ser och hur jag förmedlar detta seende. Jag kan välja att beskriva något dokumentärt, alltså skapa en länk mellan min blick och det jag och kameraögat tittar på och göra det så pass tydligt att en betraktare av den färdiga bilden direkt förstår att detta är en avbildning av något förnimbart verkligt, men jag kan också välja att avbilda det jag ser på ett sådant vis att länken mellan det sedda och det förnimbart verkliga blir mindre tydligt, antingen genom de val jag gör eller genom att manipulera med fotot. Fast det är fortfarande en avbildning av något jag sett i verkligheten omkring mig, manipulerat eller inte.

Smirk

Så i vilket fack skulle man då kunna sätta in dessa mindre verklighetstrogna fotografiska avbildningar om man valt bort abstrakt fotografi? Ja det finns många fack att sätta dem i, om man verkligen måste. Kanske surrealism, eller konceptuellt, kanske minimalism eller varför inte bara konstfoto. Själv brukar jag tagga sådana bilder som abstraktioner, alltså inte abstrakt utan abstraktion, vilket är en skillnad, som jag ser det.

Begreppet abstraktion ringar ju in all fotografi, ja egentligen all form av bild, när man verkligen tänker på saken. För visst är det väl så här, om sanningen skall fram, att ett fotografi eller en målning av Buckingham Palace inte är Buckingham Palace i sig, det är ju en bild av byggnaden och i den bemärkelsen en abstraktion. Vill du se och uppleva Buckingham Palace i den verkliga, konkreta världen så behöver du åka till London.

The Swamp

Nåväl, till sist skulle jag vilja be administratörerna för de här grupperna som kallar sig för till exempel Abstrakt Fotografi att döpa om sina grupper till Abstraktioner inom fotografi, eller något liknande, men det blir förmodligen inte lika klatschigt som Abstrakt Fotografi, så begreppet är nog här för att stanna. Och när man dessutom tittar in i många av dessa grupper så blir det rätt tydligt att varken administratörer eller medlemmar, har funderat det minsta på vad begreppet abstrakt egentligen står för. Det tillhör nämligen inte ovanligheten att se bilder av katter och hundar, fruktkorgar och annat taggade som abstrakt. Så för de allra flesta av oss så spelar det här med begrepp uppenbarligen ingen roll alls, eller som någon säkert skulle säga: Nej, det där skiter jag fullständigt i!

Jag tänker dock att om man aldrig reflekterar över de val man gör som fotograf, vare sig det handlar om seendet eller tanken, om idé eller utförande så är det lätt hänt att man stannar upp som kreatör, och blir en i mängden utan ett eget personligt uttryck, ett eget bildspråk. Tanke, seende och utförande måste alltid kännas djupt förankrat i ens personlighet och jag är helt övertygad om att vägen dit är kunskap och medvetenhet och att ständigt fråga sig varför.

Untitled