Idag blir det kaffe i Saint-Jean-Cap-Ferrat

Ännu en skön dag, idag blir det den vanliga 12 km morgonpromenaden runt Cap Ferrat, vi börjar med att gå ner genom staden förbi en byggnad som har varit med i många filmer ofta som Casino.

Vi fortsätter längs vattnet ut mot Saint-Jean-Cap-Ferrat, vi stannar till och jag tar en bild mot Villa Kérylos. Villan byggdes i början av 1900-talet av den franska arkeologen Theodore Reinach som beundrade den antika världens arkitektur, inredning och konst och bestämde sig för att återskapa atmosfären i en lyxig grekisk villa i en ny byggnad.

Efter en liten stund kommer vi fram till den villa som jag tycker är den vackraste i trakten, villa Lo Scoglietto "idag kallad" Cape of the Cape". Den öppna platsen framför villan heter Place David Niven efter skådespelaren som bodde i villan från 1970 till sin död 1983.

Vågorna går höga vilket inte är så vanligt i september, det hör vintern till.

Morgonpromenad och kaffe i hamnen

För första gången någonsin känns det positivt att ha antikroppar mot ett virus, jag har inte varit sjuk, så jag har ingen som helst aning om hur det gick till, men det gjorde i alla fall så att jag och min fru kunde åka ner en vecka till huset i Frankrike.

Morgonpromenaden

Som vanligt öppnar vi dörrarna från sovrummet och tittar ut over havet, det ser ut som vanligt, några båtar på svaj, dock inget kryssningsfartyg på grund av Corona.

Vi tar klär på oss och vandrar de 90 meterna ner till havet via en trappa, vi passerar Villa Nelcote där Keith Richards och de andra i Rolling Stones bodde en period.

Nere vid havet stannar vi till och jag tar en bild mot staden i gryningsljuset, väl inne i staden fotograferar en fasad bara för att jag tycker så mycket om färgerna.

Vi har gått här varje sommar i tjugonio år och det är fortfarande lika vackert och skönt, lugnet är slående det är tyst och stilla.

Nere i hamnen sätter vi oss på det lilla caféet, medan vi väntar på caffet och smörgåsarna dricker vi lite vatten i skuggan under parasollet, några stammisar sitter där som alltid.

Vi dricker morgonkaffet och äter var sin smörgås, därefter fortsätter vi promenaden och vänder hemåt för att planera dagen.

Livet är härligt.

Trångt i garaget

Här om dagen besökte jag en väns garage, det är inte lätt att fotografera bilar i trånga utrymmen, men jag kunde inte låta bli att fotografera några av hans bilar.
Ford GT40 är under renovering de övriga bilarna används då och då fast under vintern blir de omklappade och upputsade i garaget.

I drömmarnas garage känns min 2 år gamla Porsche ganska alldaglig.

Meningen med färg

I Burano säges att staden målats i klara färger för att fiskarna skulle kunna se staden på avstånd även när vädret till havs var dåligt. En fin tanke, men oklart om det verkligen hjälper en dimmig dag. Frågan är om färgerna i Mariefred har målats i olika färger för att arbetarna på det gamla bränneriet i Mariefred skulle hitta hem efter arbetet.

Gustav III  förbjöd 1775 hembränning för att i stället starta ett antal kronobrännerier, varav det största låg i Mariefred. Här fanns 280 anställda och det förbrukades 7,5 ton säd per dag. De 29 pannorna i bränneriet försörjdes med vatten från Mälaren genom en 200 meter lång vattenledning. Det producerades därmed närmare en miljon liter 40-45-procentigt sädesbrännvin. Därmed var kronobränneriet i Mariefred det i särklass största i landet. I huvudsak skeppades brännvinet till Stockholm för försäljning.

Mariefred, det blommar i staden

Mariefred är en av landets mest välbevarade trähusstäder, efter branden 1682 har bebyggelsen i stort sett skonats från de rivningar som drabbat så många andra småstadsidyller.

Stadens historia går tillbaka till 1370-talet då Bo Jonsson Grip lät bygga en borg på en udde, Gripsholm, som efter flera utbyggnader senare blev det kungliga Gripsholms slott under Gustav Vasa på 1530-talet. Namnet Mariefred kommer ursprungligen från ett kloster som kartusianermunkar började uppföra 1493, klostret hade namnet Pax Mariae, som betyder ”Marias fred” och bebyggelsen runt omkring fick så namnet Mariefred.