196 fågelartar på 10 dagar

Natthägern ovan var en av de 196 fågelarter som en grupp fågelskådare observerade under en resa i Rumänien kring månadsskiftet april maj. Med "observererade" menar jag hörde eller såg. Eftersom varken min hörsel eller min ornitologiska kunskap är tillräcklig för att vara en fullfjädrad (!) fågelskådare koncentrerade jag mig på att fotografera så många fåglar som möjligt för att åtminstone i efterhand kunna identifiera dem. Och nog fanns det mycket att plåta, särskilt i Donaudeltat som var resans clou. Vi bodde under flera dagar på en hotellbåt, som bogserades runt i deltat. Varje morgon tog en mindre och grundgående båt oss ut i deltats trånga kanaler.

Förutom natthägern fick jag hyfsade kameraskott på många andra arter som kungsfiskare, biätare, forsärla,  krushuvad pelikan, minervauggla, slaguggla, svarthuvad trut och flera rovfåglar. Kolla gärna på länken: hennix.eu/Romaniabirds.

Den mest sällsynta arten var en otroligt vacker murkrypare, som vi såg klättra på klippväggar i den så kallade Zarnestiklyftan. Olycligtktvis hade jag då på kameran skiftat objektiv från 400 mm till 70-200 mm. Men det räckte ända till för en hyfsad bild:

Vårkänslor vid Domkyrkan

På förmiddagen den 24 mars letade jag efter skäggdoppingar som synts fjärden utanför Ångbåtsbron i Strängnäs– men såg "bara" skrattmåsar och gräsänder.

Jag tog istället en sväng med kameran och teleobjektivet runt den ståtliga domkyrkan. En bofink sjöng enträget från ett av träden. I andra träd hoppade björktrastar omkring eller lyssnade efter mask på marken. Där fanns också maskletande koltrastar och en ensam färgsprakande stare.

Lappugglor satte Strängnäs på kartan

n

Lappugglor har börjat synas allt längre söderöver. Tre av dem av har mer eller mindre långvarigt slagit sig ned i Sanda på Tosterön utanför Strängnäs. Det har uppmärksammats av fågelvänner från när och fjärran. Tubkikare och fotostativ har radats upp längs de gamla kohagar där lappugglorna håller till. Det finns gott om sork här, vilket borgar för att vistelsen kan bli långvarig. 

Vid mitt första besök, den 21 mars, visade sig ingen uggla. Solen stod för högt för att passa ljuskänsliga uggleögon. Den 24 mars  var jag på plats vid 17-tiden och efter en halvtimmes spanande landade två ugglor på varsin stolpe och började sin sorkspaning. Sedan rasslade slutarna på kamerorna runtomkring fram till 1830-tiden. Ugglorna var kvar men fotoljuset började då bli för svagt.