Det är den 28 mars 1943 i Dresden...

...när vykorts- och flygfotografen Walter Hahn laddar sin Contax med film (23 DIN). På kameran sitter ett vidvinkelobjektiv, ett Zeiss Biogon 35mm/2.8.

Klockan 11 på förmiddagen exponerar han de 10 första rutorna på filmen. Det är gott om ljus och Walter kan använda bländare 11 fastän exponeringstiden är 1/100 sekund. Lite senare på dagen, klockan 18, tar Walter ytterligare 8 bilder på samma rulle. Nu tryter ljuset och det får bli full bländaröppning, 2.8, samtidigt som  exponeringstiden blir långa 1/5 sekund. 

Walter har hunnit bli 53 och hans eget vykortsförlag är väl etablerat och har givit honom en bra bas att stå på både profesionellt och ekonomiskt. Visserligen är hans Contax nästan 10 år gammal men han har kostat på sig både det dyra Biogon-objektivet och det ljusstarka Zeiss Sonnar 50mm /1.5. 

Det Walter Hahn inte vet den här vårdagen 1943 är att hans Dresden nästan precis två år senare kommer att vara ödelagt genom en av historiens mest massiva bombattacker och att han själv kommer ta en bild av förödelsen som kommer att figurera ofta  i internationell press för att illustrera resultatet av bombningen.

---

För några dagar sedan kände jag inte till fotografen Walter Hahn men ett smått fantastiskt fynd i den beredskapsväska som följde med min Contax har gjort att jag de senaste dagarna har tagit reda på mycket om Hahn.

Jag har inte ägnat väskan så stor uppmärksamhet sedan jag köpte kameran ganska nyligen men när jag tittade i den för några dagar sedan upptäckte jag ett  fack som knappt syntes och som jag inte sett tidigare.

I facket står det "W. Hahn, Reichstrasse 32, Dresden". Inte så konstigt i sig. Det är ofta som ägaren skriver in sitt namn i kameraväskan. Men det var inte allt. I facket låg också ett papper med anteckningar....

Om ni läser anteckningarna så förstår ni att det är dessa som jag byggt den inledande berättelsen med. Anteckningarna är exponeringsdata för en rulle film. Old-school exif data om man så vill.

Datumet står längst upp i vänstra hörnet. Ruta 1-10 är exponerade med bländare 11 och 1/100 s kl 11 osv. I hörnet till höger står 2.8 / 3.5 vilket jag tror är beskrivningen av objektivet som används, 3.5 cm brännvidd med ljusstyrka 1:2.8. Alltså ett Zeiss Biogon 35mm.  Lite längre ned kan vi se att bländare 1.5 förekommer och det måste vara en Sonnar 50 /1.5. "5 cm" står också lite längre ned i hörnet.

Men det är mycket av anteckningarna som jag inte lyckas tyda. På några ställen verkar det stå "Peter". På andra ställen lyckas jag uttyda "alle" men inte ordet efter. Alla som talar tyska (ja, ni andra också för den delen) får gärna bidra med tolkningar

När jag googlade W Hahn Dresden fick jag massor av träffar på vykortsauktioner och till slut hittade jag massor av info om Hahn på Wikipedia, Deutsche Fototek, Dresdens universitetsbibliotek, Der Spiegel med mera. 

Det visade sig att Hahn var en erkänd fotograf med vykorts- och flygbilder som specialitet. Detta hade gjort honom känd regionalt men det är i första hand hans bilder från förödelsen av Dresden som gjort honom vidare känd. Han var en av få fotografer som fotograferade förödelsen efter bombningarna. Inte bara den kända bilden som jag länkat till tidigare utan också andra bilder som visar fruktansvärda scener från staden där man för att bli av med de tusentals liken efter bombningarna är tvugna att bränna dem på bål i centrala Dresden.

Åter till Hahns anteckningar. När jag tittar på baksidan av lappen...

...fortsätter anteckningarna till ruta 37. Här kan man också se att pappret är utrivet från något med trycktekniskt innehåll. Det styrker att detta faktiskt är vykortsförläggare Hahns anteckningar.

För alla som undrar hur det gick för Hahn så verkar han ha levt kvar i Dresden till sin död 1969. Han förlorade sin son och sin hustru i andra världskriget men gifte om sig senare i livet.

Allt talar för att anteckningarna och beredskapsväskan som jag köpt kommer från Hahn. Om kameran också gör det är inte lika självklart. Visserligen är det väl mest sannolikt att kamera och väska har följts åt, men kamera och väska har säkert hunnit byta ägare många gånger och det är inte omöjligt att väskan fått en ny inneboende någon eller några gånger genom decennierna.

I vilket fall som helst så är det oerhört roligt att ha hittat den här historiken. Det svindlar lite att tänka på att åtminstone beredskapsväskan har varit med på Hahns promenader i Dresden och att många av hans vykort och bilder från det bombade Dresden kan ha varit tagna med den utrustning som nu ligger på mitt skrivbord..

Till sist, ni kanske också minns från mitt förra inlägg att kameran har en trasig slutare och att jag eventuellt tänkte laga den. Jag har lite att rapportera på den fronten också. Återkommer med ett garanterat nördigt inlägg om reparationen..

/F

Design Ikon

OK, designikon skall inte särskrivas men eftersom jag tänker ta upp en tidlöst designad kamera från företaget Zeiss Ikon så låg ordvitsen i rubriken nära till hands. 

Jag är inte intresserad av att samla på kameror för att de är ovanliga specialutgåvor eller antika, men eftersom jag tyckerom design i allmänhet och industridesign i synnerhet så finns det några få  kameror jag har (eller vill ha) enkom för formgivningen skull.

Design som är originell och nyskapande samtidigt som den är tidlös och lite återhållen tilltalar mig. De här egenskaperna är nog rätt svåra att kombinera och därför är det faktiskt inte så många kameror som jag tycker är design-fullträffar men Contax 1 är en av dem. Fastän den lanserades för 80 år sedan tycker jag att linjerna än idag känns förvånansvärt moderna.

Annons från 1934. Ha gärna en matchande klackring till din Contax...

Den kantiga designen och det helsvarta utförandet i lack skiljer kameran från samtida konkurrenter och gör att kameran ser idag lite yngre ut än vad den är.

En viktig orsak till att kameran fick den form den har är förmodligen att man på alla tänkbara plan vill skilja sig från den sju år tidigare lanserade Leican (med runda former) som snabbt tagit marknadsandelar genom att introducera den nya filmformatet 24 x 36 (som vi i dag kallar "fullframe" eller FX när vi talar sensorstorlekar). Leitz hade självklart ett kommersiellt försprång eftersom man introducerat själva småbildsformatet. Nu ville konkurrenten Zeiss Ikon slå Leitz på fingrarna och ta marknadsandelar  genom teknisk knock-out. Contaxen måste vara bättre på allt. 

Några exempel på argument som Contaxsäljaren radade upp var t.ex. snabbfokusering genom "pekfingerhjulet" framför avtryckarknappen. Den inre bajonetten, innanför den svarta avtsåndsskalan, roterar med hjälp av hjulet och ändrar skärpeinställningen.Det här funkade dock i princip bara på 50 mm objektiv. Övriga objektiv anväde den kraftigare yttre bajonetten utan "fjärrkontroll" till fokuseringen.

Skärpan ställs för övrigt  in med hjälp av en sökare som påstods vara mer exakt än Leicas. 

Ett av de hårdast lanserade argumenten för Contaxen var dock den ultrasnabba slutaren med 1/1000 sek som kortaste slutartid. Leica klarade bara 1/500 del.  Den kombinerade frammatnings- och slutartidsväljarratten bredvid objektivet  hävdades också vara överlägsen handhavandemässigt (vilket den ganska uppenbart inte är).

Tidlös 80-åring.

 Tekniken som skulle slå Leitz på fingrarna hade inte direkt avsedd effekt utan slog tillbaka mot avsändaren istället. Den avancerade tekniken, som förutom att den drev upp tillverkningskostnaden (varje kamera tog sex timmar att montera), var notoriskt opålitlig och många av kamerorna som såldes första åren fick återkallas till fabriken för uppdateringar eller reparation. Contax tillverkades 1932 till 1937 och under de fem åren genomfördes sju geomgripande uppdateringar av mekaniken i kameran. Detta gav resultat och efterföljaren Contax II är betydligt mera pålitlig. 

Inte helt överraskande är det svårt att hitta tidiga Contax I som fungerar. Det som allra oftast är trasigt är slutaren. För att hantera de snabba tiderna (och eventuellt också för att gå runt Leitz patent) byggdes slutarridåerna i metall. Ungefär som en garageport i miniatyr. Ridåerna löpte i, och stydes delvis av, två tygband som ofta är trasiga. Det här gäller också för mitt exemplar.

Här syns det tydligt att slutarridåerna är sitter snett. Det vänstra tygbandet har förmodligen gått av. Nu har jag som sagt den här kameran mest på grund av deignenoch det gör inte så mycket att den inte funkar. Men samtidigt vore det kul att kunna ta några bilder ed den och därför har jag bestämt mig för att försöka laga slutaren på egen hand. Första steget blir att hitta reservdelar. Rapporter kommer...

Kyoceras Contax G1 och G2 kom under 90-talet men hade egentligen inte så mycket med Ur-Contaxen att göra. Men hjulet för fokusinställning fanns kvar och optiken levererades fortfarande av Zeiss.

/F