Weekend i Chicago

Tillbringade förförra helgen i Chicago. Jag var på affärsresa men visste att jag skulle få några timmar över och tog med mig två kameror för att föreviga The Windy City.

Staden gjorde skäl för sitt smeknamn. Den gamla vanliga fuktiga vinden blåste men hade den här gången sällskap av en riktigt låg temperatur också. -11 C.

Efter att ha packat telefoner, datorer och annat som krävde sladdar och laddare bestämde jag mig för att använda kameror utan laddare. En Leica M4 med 28/2.8 och en "Texas-Leica", Med andra ord en Fuji GM 670 med normaloptik (100mm). Fujin är som namnet antyder en Leica på asteroider. Mätsökarkamera med negativformat 6 x 7 cm.

Ingen av kamerorna har ljusmätare och det blev väl lite si och så med exponeringen. Jag tog ingen ljusmätare med mig och var nog lite snål med exponeringen av Tri-X filmen. Men jag låg hyfsat rätt, kanske ett eller ett och halv steg fel, och bilderna var fullt kopierbara. Eller "skannerbara" som är en riktigare benämning för det digitala mörkrummet.

Leican var som vanligt lätt att använda men det var nästan roligare med Fujin. Åtminstone som omväxling.  Den tilllåter inte hyperfokalfokusering (förinställd fokus när det bara är att "skjuta") på grund av den långa brännvidden men är ändå snabbfokuserad, hyfsat diksret och mycket tyst med sin centralslutare.

Vädret var rättså grått och trist så ljuset var inte så spännande. Men man kan inte få allt. Det var rätt trevligt att knalla runt i Chicago några timmar och fotografera.

Till bilderna;

Utsikt från hotellrummet på "The Allerton" ner mot affärsgatan North Michigan Avenue, även kallad The Magnificent Mile.

Allerton är mest känd för sin lounge Tip Top Tap där självaste Al Capone sägs ha hängt alltsom oftast. Hittade dock inga kvarglömda k-pistar i fiolväskor. (Om ni öppnar bilden ser ni som är skarpögda att det finns en "Lasersoft" vattenstämpel på de två första bilderna. Håller på att prova en testversion av Silverfast scannermjukvara.)

i

Riktade kameran uppåt istället för nedåt och fick den här bilden. Tycker nästan bättre om den här. Ni ser att bilden är vidvinklig och kornig och kan säkert räkna ut att båda är tagna med Leican och 28:an.

Den här magnifika svängdörren känns typisk för amerikansk 30-talsarkitektur(?).

Första bilden med Fujin som hade problem med filmframmatningen och de första bilderna överlappade varandra. Tror att det berodde på att jag inte ställt in en omkopplare mellan rull- och bladfilm korrekt. Knappen känns för övrigt helt onödig. Bladfilm på 6x7 cm kan väl inte ha varit så vanlig. Men Fujin delar hus med Fuji GM 690 för 6x9 film och den negativstorleken fanns som bladfilm. Den "onödiga" bladfilmomkopplaren följde nog med från kameran för det större negativformatet. I vilket fall som helst ledde det här till att bilden på dörren (som var komponerad på höjden från början)  nästan till hälften överlappade grannbilden. Fick därför bli en liggande bild istället. Men lite väl tight komposition kanske.

Efter en kort promenad lämande jag den shoppingstinna Magnificent Mile och kom ner till kvarteren där The Loop går. Detta tåg som går över vägen i Chicagos äldre delar känner ni igen från många filmer. The Loop är över 110 år gammal och sliten men ganska uppfriskande efter att ha varit i de välslipade shoppingkvarteren. Och väldigt tacksam att fotografera. Det är lått att hitta motiv.

The Loop längs Wabash Avenue där man också hittar Chicagos klassiska fotoaffär "Central Camera". Handlade massor av fint papper till skrivaren. Med dagens dollarkurs är priset nästan hälften av de svenska priserna.

Under Stationen Adams/Wabash. I bakgrunden kan man se Museum of Art som jag verkligen kan rekommendera.

Adams /Wabash igen.

Adams /Wabash. Jag tycker att scenen känns väldigt typisk ammerikansk i all sin banalitet.

..och slutligen tillbaka på "The Magnificent Mile" . Bagagekärror från hotell. Den här bilden är obeskuren och dessutom perfket exponerad vilket syns på de rikare valörerna. Jag gillar för övrigt  6x7 formatet. 6x9 eller 24x36 (de har samma proprtioner) är för avlångt för min smak. 6x7 formatet börjar faktiskt kännas som en konkurrent till min absoluta formatfavorit; kvadraten (6x6).

/F