Skannern - filmens fiende?

Att fotografera analogt verkar vara på uppgång. Åtminstone bland många av fotosidans medlemmar om man dömer av blogginlägg och diskussioner. 

Har man inte fotograferat analogt tidigare så är den långsammare processen och att jobba med film helt säkert både utvecklande och omväxlande. Har fotograferat med film tidigare men nuförtiden mest är digital känns lite analogt plåtande som befriande "back to basics" (men även en påminnelse om hur enkelt digitalt foto är och vilken hög kvalitet det ger).

Med dagens priser på begagnad analog utrustning är det lätt att skaffa sig riktigt fin utrustning som preseterar negativ eller dia av hög teknisk kvalitet.

Men det finns en del av den processen som frustrerar lite. Skanningen! Trots mycket arbete och envishet med att försöka lära mig skanningprocessen är digitaliseringen av filmen den utan konkurrens svagaste länken i mitt arbetsflöde. Det som dyker upp på skärmen efter skanningen är alldeles för ofta brusigt, platt och utan nyanser. Även efter kämpande i bildbehandlingsprogram.

Varför det är så svårt att få till konsekvent bra inskanningar av film? Skälen är nog flera. Det främsta är nog att "operatören" som saknar kunskap. Att skanna bra kräver kunskap och erfarenhet precis som arbetet i det traditionella mörkrummet. Dålig skannermjukvara bidrar också till dåliga resultat, liksom att den relativt lilla marknaden för skannrar inte driver på teknikutvecklingen som när det gäller t.ex kameror eller skrivare.

Problemet som många nya (och gamla) filmvänner utan mörkrum kommer att ställas inför är att det är riktigt svårt att hitta skannrar som kan göra bra utrustning och rätt exponering full rättvisa. Om man inte investerar i en Hasselblad/Imacon-scanner så är det svårt att uppnå kornskärpa i bildfilerna. De flesta skannrar i konsument- och prosumernivå har fixfokuslösningar och medelmåttig optik. Visst, de kan ge riktigt hyfsade resultat som man både kan vara stolt och nöjd med men skannern kommer likväl att vara den svagaste länken som oftast presterar märkbart sämre än din kamera eller skrivare.

Hur länge håller ett intresse för film och analog fotografering  med en svag länk i kedjan?

OK. Nog med gnäll. Anledningen till att jag är frustrerad över skanningprocessen är nog mest att jag tycker att det är så synd att den begränsar potentialen i analog fotografering. Speciellt när det gäller småbild. Mina bildexempel lite längre ner kommer att visa att jag faktiskt är nöjd med många mellanformatsskanningar.

För att avsluta lite konstruktivt så vill jag dela med mig av lite praktiska bildresultat av skanningar.

Jag har försökt att gå runt "skannerproblemet" genom att mest plåta i mellanformat när jag kör analogt. Mellanformat koncentrerar dessutom upplevelsen av analog fotografi. Den är ännu långsammare och ger bara 8-12 rutor per film. Samtidigt är de större negativen betydligt mera lättskannade än småbildsfilm. Inte så konstigt, eftersom de är just större. Min Epson V700 (flatbäddskanner) ger fullt ok resultat med mellanformatfilm. Småbildsinskanningar på samma skanner ser ok ut men är vid närmare påseende, eller uppförstoring, ganska oskarpa.

Petersplatsen, Vatikanen

Skannat med en Epson V700 med originalmjukvara. Mellanformat 6x6 (TMX tror jag).  Mellanformat, moderat kontrastomfång och inte alltför täta negativ som detta ger bra inskanningar.

..och upplösningen är helt ok.

Mallorca

Minox 35, Negativ färgfilm, ISO 400.

Den här bilden har jag kämpat med länge men jag blir inte nöjd. Jag har använt Minolta 5400 (1) filmskanner med originalmjukvara. Det blir fullt med brus och dynamiken är urdålig (moln utbrända, t.ex). Många av mina småbilsbilder blir av den här kvaliteten, i synnerhet på Minoltan. Överväger att skaffa Lasersoft mjukvara till Minoltan. Jag vägrar tro att Minoltan inte kan prestera bättre än så här. Utsnittet nedan visar att det är brusigt värre...

Chora, Naxos

Ytterligare en lyckad skanning. Återigen med mallanformat och på V700. Denna gång med Hbl 503 och 80/2.8. Bilden har stort kontratsomfång.. Negativet dock framkallat med kompenserande framkallare (Perceptol 1+2) vilket komprimerat omfånget lite. Glöm inte att korrekt exponering och framkallning fortfarande är den förmodligen enskilt viktigaste faktorn för bra resultat.

Bilden ovan togs för ca 10 år sedan. När för bara några veckor sedan återigen besökte Naxos kunde jag inte låta bli att leta upp platsen igen. Nedan bilden i heldigitalt utförande. Dock med lite sned horisont och kraftigt beskuren (30% av urprungsbild) eftersom jag bara hade vidvinkel med mig och, uppenbarligen, lite bråttom. Ser också att jag kanske dragit på lite väl mycket i högdagern i Lightroom, detaljer i ena väggen har nästan försvunnit.

Hur beskriver man skillnaden mellan analogt och digitalt...?

Allt sammanvägt tycker jag inte att skannern är filmens fiende, det är nog i första hand jag som behöver spetsa mina kunskaper lite. Men det blir inte lika enkelt eller billigt att få fram bra analoga bilder som digitala diton. Men vem har sagt att det måste vara lika lätt. En del av den attraktionen med det analoga är väl att det bjuder på lite motstånd.

I nästa blogg tänkte jag jämföra ett Leica Summicron 50 från 80-talet med ett helt nytt dito. Är gammal äldst?

/F