Syslöjd - inuti kameran. .. och lite Contaxbilder
Låt mig vara tydlig. Jag brukar inte laga kameror till vardags. Lite då och då har jag genom lagat små fel på mina kameror. Det har gått bra men ingreppen har verkligen varit minimala och det har varit svårt att misslyckas.
Men den här gången var det inte fråga om något småingrepp och det skulle bli svårt att inte misslyckas. Dessutom skulle ingreppet ske med nål och tråd....
Jag köpte för några veckor sedan en Contax I. Anledningen till att jag köpte den var att jag gillar designen på kameran. En ren prydnadskamera, skulle man kunna säga. Priset var lågt på grund av att slutaren var trasig.
Det där med slutaren som inte fungerade blev ganska snabbt något som gnagde lite. Kameran är fin men det är ju lite trevligt om den faktiskt fungerar också. Även om det inte är en brukskamera.
Tanken på att laga slutaren växte alltmer. Långa expedtioner på internet för att hitta info om hur man lagade contaxslutare vidtog och efter att sagt mig själv att kamerans utseende, som ju var anledningen till att jag köpte den, inte blir sämre om jag skulle misslyckas hade jag övertygat mig själv. Dessutom hade jag intalat mig själv att kameran saknade direkt historiskt värde och var en av många ordinära Contax I. Ett misslyckat ingrepp skulle alltså inte ruinera något av historiskt intresse. Detta var innan jag hittade en mycket intressant lapp i beredskapsväskan som jag skrev om i mitt förra inlägg.
Till saken; Contax I har en ridåslutare av metall som väldigt ofta är trasig. Hela kameran var banbrytande tekniskt när den kom 1932 men den var inte färdigutvecklad! Under de cirka fyra år som kameran såldes kom det inte mindre än sju stora uppdateringar av kameran. Inte minst slutaren förbätrades och i den sista versionen av Contax I började den nästan bli pålitlig. I sin andra generation ( i Contax II) blev slutaren faktiskt riktigt bra.
Den del av slutaren som i princip alltid går sönder är "slutarbanden", alltså de tygband som bromsar nedre ridån och som styr den övre ridån. Banden är vid det här laget 80 år gamla och det är kanske inte så konstigt om de går av (fast de håller bättre i Leicor av motsvarande ålder). Detta var alltså problemet med slutaren i min kamera.
Det är inte supersvårt att utföra själva bandbytet men tyvärr måste stora delar av kameran demonteras för att man skall kunna byta banden. Och allting är ömtåligt ömtåligt. Inte minst slutarens metallridåer som man minst sagt har närkontakt med under operationen. Minsta stukning och de är obrukbara.
Innan man kan sätta i nya band måste man få tag i nya sådana. Detta är så klart steg ett i reparationen. Efterforskningar på internet visade att Zeiss när det begav sig använde sidenband från Japan, åtminstone för de senare och lite mer pålitliga versionerna av slutaren. Och jag hittade faktiskt också sidenband från Japan av rätt bredd (3mm). Baggis att beställa och betala med PayPal. Efter någon vecka kom banden och jag kunde sätta igång. Till operationsbordet;
Ja, utanpå syns det såklart inte att slutaren är trasig..
...men tar man av bakstycket syns det tydligt att slutaren havererat. Den övre ridån har landat snett. Förmodligen är bandet till vänster trasigt.
Med plåten bakom slutaren bortplockad syns hela slutarridåerna. Mycket riktigt så har det vänstra bandet gått av. Det här bandet är av den tidigaste sorten (av bomull) och har sannolikt suttit i kameran sedan den var ny 1934.
Jag kan ju passa på att visa också ovansidan av kameran med den långa mätsökaren. Det är det svarta "röret" som löper längs med nästan hela fronten. Här kan man också se att den ljusisoleringen som skall sluta tätt mellan kamerans "lock" och filmkammaren är trasigt. En stor del till vänster saknas. Måste också fixas annars kommer filmen att ljusskadas när den sitter i kameran.
Här har jag vikt med undre slutarridån så att man kan se spåret som slutarbandet löper i. Rullen som den undre ridån sitter på innehåller tre indviduellt fjäderbelastade trissor. En för slutarridån och en, på varje sida, som slutarbandet är fäst i och rullas upp i när banden drar ned den övre ridån. Fjäderspänningen sätts genom att spänna och fästa "plattan" med de två hålen. Rätt spänning är kritisk för att slutaren skall fungera rätt.
De nya banden är tillklippta jag håller på att impregnera ändarna med klarlack så att de skall bli lite styvare för att de skall vara lättare att fästa i slutaren. Längden mätte jag upp efter de gamla banden. Förutom själva längden så måste båda banden vara exakt lika långa. Annars riskerar man att slutarridåerna dras snett och fastnar. Bladfilmen använder jag som "kant" att vika de impregnerade ändarna av banden över.
Sådär, nu har syslöjden börjat. Jag har genom några få stygn på varje sida fäst de nya bandet i slutarens trissa och monterat genom bandet genom slitsarna på slutarens baksida (från filmen sett). Nästa steg är att montera tillbaka den nedre slutarridån och fästa banden i den övre slutarridån....
...vilket jag gjort nu.
Lön för mödan! Efter mycket pillande sitter banden på plats. Nu återstår justering av slutaren. Jag har inga instrument utan får förlita mig på att spänningen var rätt från början och helt enkelt återställa slutaren till samma spänning som den höll innan jag monterade av den (= räkna hur många varv fjädrarna är spända när man "släpper" dem vid demonteringen). Det var ett nöje att köra slutaren igen. Jag skulle misstänka att den varit trasig i flera decennier.
Själva slutarmekanismenskulle säkert behöva smörjas också. Det är dock betydligt över min förmåga och därför får mekanismen klara sig utan rengöring och olja så länge. Slutaren låter dock som den är vid hyfsat god vigör.
..och så var det ljustätningen. Här har jag tagit bort lite av den fransiga gamla ljustätningen för att ersätta med...
..ny skumplast avsedd för ändamålet.
Fungerande slutare i återmonterad kamera! Om du vill titta hur man gör motsvarande operation på en Kiev-kamera så har Bengt Björkbom gjort det
Fast nu måste kameran testas. för första gången på ett bra tag kördes en film (varsamt) genom kameran och framkallades. Jag hade faktikst inte så höga förväntningar eftersom optiken inte har antireflexbehandling. Även om det är fin Zeiss-optik så gör frånvaron av antireflexbehandling att kontrasten sjunker rejält.
..men resultatet en blek senvinterdag blev ok. Full bländaröppning på normalen (Tessar 50/3.5).
Inte kontrastrik som modern optik men helt ok resultat tyckler jag..
I den här bilden syns det att det finns en hel del ströljus som flyger runt i objektivet. Men grundskärpan finns där..
... och motljuset är svårhanterbart. Men jag tycker att optiken, som faktiskt är över 80 år, ändå tecknar ganska vackert.
/F
Se'n om tiderna inte riktigt stämmer, då e det bara att spänna om,
inga problem! :)
Vad gäller att smörja...nja... försök att försiktigt pilla/blåsa bort ev smuts i stället.
Men det är klart att det går att smörja med en 100/dels droppe någonstans!
Bara man vet var och med rätt olja! ;)
/B
Ps. De tidiga Contax-banden var av Rayon, tror det va en cellulosabaserad konstfiber. Arsenal i Kiev använde också Rayon vad jag förstår.
Jag köpte i alla fall exakta Contax/Kiev-band från Ryssland när det begav sig! :)
Vad gäller den tidiga Leicaslutaren, så är den mycket enklare uppbyggd, och hade inte som Contax en automatisk justering för ridåacceleration!
Sug på det Leica! ;)
Men visst fungerade den tidiga Leicaslutare bra, helt klart,
men Contaxslutaren var litet mer teknisk liksom, spelade i en annan division, typiskt Zeiss!
/B
Vi får väl se om jag smörjer mekaniken. Skall man inte plocka isär så tror jag att din metod funkar bra. Än så länge funkar slutaren bra och tiderna verkar stämma ok. Det här är ingen brukskamera och den kommer inte att motioneras så ofta. Låter nog slutaren vara så långe den funkar som den gör nu.
Håller med om det du skriver om som "typiskt Zeiss". Lite "over-engineered" en det är det som är charmen.
Hälsn.
F
Jag ser att ridåerna, och framför allt den dubbla upphakningen, ser ut som på Super Nettel, som kom mellan Contax I & II.
Bra bilder, och som du lovade, tillräckligt nördigt. ;-)
Jag bokmärker det här inlägget, för ev framtida behov. :-)
Finns säkert en hel del likheter mellan Contaxen och din Super Nettel eftersom de är samtida. Kul att nördigheten var tillräcklig. Det som oroar mig är att jag inte behövde anstränga mig :-)
Hälsn.
F
Har just nu en Fed 5á med industar 61 och väntar på ett paket till från Moskva med en Kiev 4 med helios 103 lins och ett Fed 5 hus till.
Risken är väl att man går upp i grad av missbruk till Contax och Leica kameror snart..
Fina bilder och skoj att läsa att du fick fart på den gamla Contaxen.
Ps kodak tri-x 400 bästa val för mätsökarna?
Magnus
Tack för din kommentar. De ryska mätsökarna är inte bara billigare utan också, i de flesta fall, klart mer anvåndbara än en Contax I. Kiev 4, som du har på väg, är vad jag förstår en riktigt bra kamera. Har förreseten själv ett Jupiterobjektiv liggande (en 50:a) som jag faktiskt tror skulle vara betydligt mer kompetent än den gamla Tessaren som ju inte är antireflexbehandlad.
Tri X funkar alltid, men testa också något riktigt lågkänsligt och finkorningt till mätsökare (25-50 ASA). Lite mindre slarvmarginal vid exponeringen men jag tycker att de här lågkänsliga filmerna ofta funkar fint med riktigt gamla kameror. Tror att tri-x kom på 40-talet (någon som vet??) så den fanns inte när Contaxen var ny. För riktigt snygga resultat kan du också testa T Max 100. Ger fina negativ men de kan ibland vara lite svårskannade.
Lycka till med mätsökarna (har du förresten kolllat in Contax G1 och G2 från 1990-talet?) Fina kameror som nu går billigt.
Hälsn.
F
mvh
Kjell
Håller tummarna för att banden är hela. Överlag så har jag intrycket att Kievs band är ganska pålitliga så chansen att de är hela är nog ganska stor!
Hälsn.
Fredrik
Kodak t max 100 har jag en rulle, sen beställde jag på ebay tre rullar juji neopan 100 ss, den var bra pris på $15 för tre st.
Skall bli skoj att få fota lite med kiev 4án när den dyker upp.
Fotar storformat själv och har varit kamerasamlare mm mm. Nu sedan något år tillbaka arbetar jag med att lära mig storformat. Har just nu en Ebony RSW45, en Sinar F2 8x10 sedan en Horseman bänkkamera 4x5 och lär mig grunderna. Fotar med Foma 100 ASA och är en gammal analog fotograf. I dag fotar jag analogt till 100 procent och äger ingen digital historia. Men såg att du kör Foma 100 efter 80 ASA, passar den bättre för det?