85 kg förstoringsapparat hemma igen
Det är mycket snack om analog fotografi i bloggarna, betydligt sämre med analoga bilder i bloggarna och knappast ett ord (eller en bild) om mörkrum. Jag tänkte bättra på den sista punkten.
Sedan jag slutade arbeta i mitt mörkrum för snart tio år sedan så har det efterhand spridits till olika förvaringsutrymmen. På olika orter.
I helgen bestämde jag mig för att få hem allt till huset där jag bor. Det var lite kul att återse all den utrustning som man använt under många mörka timmar i kemilukt. Jag tycker att bilder man får från det digitala mörkummet på de flesta sätt kan mäta sig med outputen från det kemimörkrummet men det finns en dimension som jag saknar i det digitala mörkrummet. Lugnet, avskildheten och den fokus man får på en bild när man sitter i ett litet mörkt rum på småtimmarna och lyssnar på favoritmusiken.
Den centrala pjäsen i mörkrummet är naturligtvis förstoringsapparaten. Eftersom jag redan för länge sedan bestämde mig för att jag ville kunna plåta i storformat (men faktiskt inte har börjat förrän alldeles nyligen) så skaffade jag för många år sedan en apparat som kunde ta negativ upp till 4 x 5 tum.
Nu kanske det är många på FS som inte har så bra koll på förstoringsapparater, hur de funkar och skiljer sig åt. Och det är ju inte så konstigt eftersom tekniken inte längre används allmänt av hobbyfotgrafer.
En förstoringsapparat är en mycket enkel apparat i grund och botten. En lampa som lyser på ett negativ som projiceras genom ett objektiv. Förstoringsgraden väljs genom att hissa apparaten upp eller ned.
Det som skiljer olika förstoringsapprater är vilket belysningssystem de använder. Och det påverkar till viss del också hur bilderna ser ut (mer om det någon annan gång).
Ja, och så är olika apparater byggda för olika maxstorleker på negativen. De flesta apparater tar 24 x36 och ofta också 6x6 eller 6x7. Större negativ kräver mycket större och högre apparater.
Den förstoringsapprat jag nu har släpat hem är en italiensk IFF från tidigt 70-tal. Den tar som sagt storformat upp till 4 x 5 tum och har ett belysningsystem för färgkopiering (funkar lika bra för svartvitkopiering som jag oftast körde med).
Negativhållaren nederst stoppar man in negativen i och här framgår med högsta italienska tydlighet vilka format, både horisontellt och vertikalt, som passar. Med de tre rattarna ställer man in proportionerna av gult, magenta och cyan vid färgkopiering för rätt färgbalans. Vid sv/v kopiering nollar man alla värden. Om man använder papper med variabel kontrast för sv/v kopiering kan man använda färginställningarna för att variera kontrsten och slipper då att använda lösa filter för att reglera papperskontrasten.
Eftersom negativytan är stor och den här typen av belysningssystem (med färgfilter och diffusor) använder ljuset ganska ineffektivt krävs mycket ljus. För lite mindre format brukar man klara sig med 75 till150 W halogenlampa. I den här apparaten sitter två fläktkylda halogenlampor på totalt 700 Watt. Eftersom de matas med lågspänning (36 Volt) så måste man ha ett saftigt spänningsaggregat som både transformerar ned och stabiliserar spänningen.
Bastant spänningsaggregat med teckensnitt helt i tidens anda.
Apparaten är ganska stor (ca 190 cm hög) men mycket gediget byggd vilket också märks på vikten 85 kg. Men det är verkligen ett nöje att jobba med den. Trots att apparaten utan tvivel har varit proffsanvänd och nu är 40 år gammal finns det inte något som helst glapp i manöverdonen.
Jag får mörkrumsabstinens när jag "torrkör" apparaten. Man kan väl inte säga att den är vacker men om man uppskattar mekanik med hög kvalitet som både har precision och är byggd för att hålla länge är det verkligen ett nöje att använda den här apparaten.
Här hissar man apparaten upp eller ned för att ställa in förstoringsgrad. Man snurrar på spaken för fininställning. För grovinställning drar man spaken åt höger och då frikopplas kopplingen till pelaren. En motvikt som löper i pelaren gör att det är lätt att höja eller sänka förtoringshuvudet.
Man kan "tilta" objektivplattan för att räta upp störtande linjer på negativet.
Förutom förstoringsapparaten fanns det en hel del andra mörktumsprylar som var trevliga att återse och testköra efter nästan tio års stiltje. Allt funkade.
Ljusbord, papperstork, sköljsifon, framkallningsdosa, avmaskningsram och en del annat.
Timern. Kopplas mellan förstoringsapparaten och spänningsaggregatet och används för att styra exponeringstiderna. Bländaren ställs på objektivet precis som på ett lite äldre objektiv till en kamera.
Objektivet kan bytas ut precis som på en systemkamera. Man väljer objektiv efter vilket negativformat man använder. Man använder "normalbrännvidden" för formatet, alltså t.ex 50mm för 24 x 36 negativ. På bilden ett 150 mm objektiv för 4 x 5 tum-negativ. Som storleksjämförelse ett 50 mm objektiv till fullframe (24 x 36) SLR.
En favorit. Saunders avmaskningsram med fyra linjaler och de smarta centreringsskårorna mitt i ramen. De gjode det betydligt lättare att centrera en bild i mitten av fotopappret...
...som med fördel kunde vara "tropikförpackat" .
Photoshop in real life... Med dessa små "spadar" skuggade man partier i bilderna som man ville ha ljusare. Fast oftas använde jag faktiskt händerna för att skugga och efterbelysa.
Det som syns till vänster på ljusbordet är faktisk en USM, "unsharp mask", som de ser ut i mörkrummet. I Photoshop används USM verktyget för att höja skärpan. I mörkrummet är en USM en positiv bild (en mask) på film av det nagativ man förstorar. Man lägger sedan den positiva bilden exakt ovanför negativet men med ett litet avstånd så att masken blir lite oskarp. Allt med syfte att minska kontrasten i "hopplösa" negativ. Det som är ljust på negativet är ju mörkt på positivet och tvärtom och på så sätt uppnås en kontrastsänkande verkan.
Jag hittade också min anteckningsbok där jag noterade hur jag gjorde varje bild. Alla uppgifter om papper, framkallare och hur jag belyste bilden finns med. Jag blir nästan lite imponerad av mig själv... Bilden till vänster i anteckningsboken är för övrigt denna
Jag blir ju väldigt sugen på att bygga ett mörkrum igen men just nu finns det inte plats. Men det är i alla fall skönt att ha alla grejor på samma plats. Dyker det upp ett utrymme med vatten och avlopp så är jag beredd...
/F
ja, det låter trevligt med tillgång till mörkrum. Vi får väl se. Om suget efter ett mörkrum fortsätter så kanske jag gör något åt det. Jag har ju alla grejor. Fast film framkallar jag redan nu.
Skannrar idag gör ett bra jobb men ger en fil som är betydligt mera svårjobbad jämfört med en fil från en digitalkamera.
Mvh
F