Fellinis film
Detta är storyn: Den italienska diktaturen på 1930- och 40-talen tillät inte att italienska filmare använde något annat än inhemskt tillverkad film. Många filmare använde därför film från firman FILM Ferrania utanför Milano.
Efter andra världskriget kunde landets filmare välja de filmer de ville, men många fortsatte att välja Ferraniafilm eftersom de tyckte om den. Samtidigt gick den italienska filmen in i sin storhetsperiod med neorealism som efterhand fick alltmer surrealistiska inslag. Regissörer som exempelvis Federico Fellini blev världsnamn. Flera av hans stora filmer, bland annat "8 1/2", filmades med just Ferrania P30.
Efter att Ferrania återuppstod 2017, faktiskt i sina gamla lokaler, har de börjat tillverka en lätt modifierad P30 på 135-rulle (alltså vanlig film för småbildskameror).
Detta är historien så som nya Ferrania beskriver den och den är säkert vinklad lite så att vi ska lockas köpa deras film. Men det är en bra story och filmen har rönt stort intresse bland bloggare och fotointresserade. Jag kunde därför inte låta bli att köpa några rullar och tog med mig min P30-laddade kamera på min dagliga promenad mellan pendeltåget och jobbet. Närmare bestämt mellan tågstationen Stockholms Östra och Västra Trädgårdsgatan i centrala Stockholm. En promenad på knappt tjugo minuter genom stadsdelen Östermalm. Vägen domineras av grönytan Humlegården men innehåller också Danderydsgatan med sina ”Town Houses”...,
...Stureplan med sin berömda ”svamp”, kvarteren kring Norrlandsgatan med de stora revisions- och advokatbyråerna och till sist Kungsträdgården med utsikt över Strömmen, bankpalats och operan. Och mycket folk i rörelse hela vägen så det saknas verkligen inte motiv.
Den här gången fastnade jag för de enstaka små fik och butiker, med kläder, konstverk och lite annat, som ligger längs med Humlegården. Ett område som annars domineras av bostäder och kontor i sekelskifteshusen.
När jag tog de här bilderna så tänkte jag på hur mycket de här små näringsidkarna med sina butiker betyder för stadsbilden och trivseln. Jag är inte en vän av överdriven konsumtion, men det går inte att komma ifrån att de här små verksamheterna bidrar till att göra omgivningen mer levande och omväxlande.
Inredningsbutiken säljer lite mer vågade dekorationer. Men historien och vår kultur saknar knappast fallos-symboler och lite mer jämvikt skadar nog inte. Och jag har en känsla av att Fellini skulle ha gillat konstverken.
Vad ska man säga om filmen då? Jo, jag tycker mycket om den. Den har inte så stort omfång mellan mörkt och ljust så man får vara noga med exponeringen. Och den är avgjort bättre på att teckna skuggor än ljusa partier, men det är just det som ger den en tydlig karaktär. Den låga känsligheten (ISO 80, jag exponerade efter ISO 50) gör också att man gärna använder stor bländaröppning och kort skärpedjup och det ger ytterligare karaktär. Jag får faktiskt lite biofilmskänsla när jag tittar på några av bilderna. Men framförallt gillar jag att det är så lätt att få nyansrika skuggpartier (vilket jag hoppas framgår av bilderna, risken är väl att det skiljer mycket beroende vilken skärm man tittar)
Trots att detta är småbild, eller ”fullformat” om man använder lite mer uppdaterat språkbruk, så syns det knappt några korn. Man får nästan lite mellanformatskänsla. Om man inte framkallar själv (Gör det! Det är kul) så kan man såklart få filmen framkallad på ett vanligt labb. Filmen kräver ingen specialkemi. Jag använde Ilford Perceptol.
Jag önskar alla en fortsatt trevlig fotohelg. Digital, analog eller bådadera.
/F
/F
Jag köpte mina rullar från en spansk butik för några veckor sedan och de var svåra att hitta. Slut nästan överallt. När jag kollade senast (i förrgår) verkar dock lagren ha fyllts på hos de flesta av återförsäljarna som Ferrania listar.
Jag ska försöka få tag på lite Eastman 5222. Jag tror precis som du att filmerna är bra komplement till varandra.
https://www.macodirect.de/en/film/black-white-films/6054/ferrania-p30-35mm-36-exposures
Har du dragit mycket i spakarna vid redigeringen?
MVH Janne
Minimalt med dragande i spakarna. Jag skannade Epson V700 och fick ganska lätthanterliga filer utan något större trixande. Jag använder Lightroom och jag drog ned lite på några högdagrar för att få lite ton i dem. Skuggorna och mellandagarna behövde minimalt med arbete och var mycket lättarbetade. Jag gjorde inget som påverkade filmens ”naturliga” gradation nämnvärt. När man arbetar med filerna känns det tydligt att filmen har sin ”komfortzon” i skuggor och mellandagrar. Högdagrarna finns det betydligt mindre dynamik i men med rätt framkallning så blir de samarbetsvilliga också. Filmen påminner lite om gamla lågkänsliga filmer som Efke KB 25, Agfapan 25 och Ilford Pan F men har mer utdragen gradation i skuggor och mellandagrar än dessa.
Det är kul att experimentera med klassiska lågkänsliga filmer.
Bara genom att variera framkallningen med spädning, tid och agitation så får man ju fram olika gradiation och kurvor. Allt efter tycke och smak.
Det blir ju inte sämre av att det finns ett mycket kraftigt redskap i datorn så möjligheterna blir i stort sett obegränsade.
MVH Janne
Små butiker gör en stad till en stad. Till skillnad från en stadsbygd där man bor i en förort och tar bilen till nån köplada.
"Film Noir på rulle". Mycket träffande!
Intressant också med din kommentar kring stadsbygd och stad. Tror att du har helt rätt i din slutsats.
/F