Funderingar och fotografier från min vy i Vintergatan
Under fält av mörker och ljus.
Långpromenaden var kall. Landskapet fruset, vitt och vackert. Under den stora bron stannade jag till och lyfte blicken uppåt. Kanske på grund av det annorlunda ljuset eller på grund av de annorlunda dova ljuden av alla bilar som for förbi över mig. Dudunk, dudunk, dudunk. Eller förmodligen stannade jag nog till helt enkelt på grund av linjerna jag såg =) Linjer och fält av mörker och ljus.
Samtidigt kunde jag inte undvika den påtagliga känslan av hur civilisationen trängde fram genom naturen; den jättelika bron med alla bilar som for fram. Dudunk, dudunk, dudunk. Betongpelarna ner i den fina sköra isen. Träden som fond. Fälten runt om. Det vackra vita och blå som mötte den gråsvarta betongen.
.
Inlagt 2018-03-05 12:35 |
Läst 5300 ggr. |
Permalink
TACK för kommentaren!
Jag har försökt fota samma bro i samma vinkel och det fungerade inte alls. I det här ljuset blev det verkligen bra!
(Nu blir det en intern Norrköpingsnotis: Jag saknar verkligen Femöresbron som fanns i närheten. Sirligt smide som klarat 100 år men "inte gick att reparera" sen dagens tekniker skurit upp den i bitar, fraktat bort bitarna och besiktat dessa. Även om stålet varit 100% oanfrätt av tidens tand hade hanteringen gjort bron svår att reparera.)
Ibland är grå vinterhimmel bra! =) Tror snön reflekterade ljuset fint också. Och jag håller fullständigt med dig om Fem-öresbron. Så himla sorgligt att den är borta...och jag har svårt att förlika mig med att den inte gick att renovera. Och jag är säker på att vi delar uppfattning med många, många Norrköpingsbor!
TACK för raderna!
Hälsningar Lena