Bortom rätt exponering och bra skärpedjup...

Djupdyket fortsätter...ner i mina hårddiskar efter mormorsbilder. Och i samma takt som jag tittar så funderar jag på vad jag egentligen har fotat under dryga två år. Och hur jag har fotat.

Det jag ganska snart kan konstatera det är att jag har blivit tekniskt skickligare; jag har lärt mig exponera och skärpedjupstänk det är ingen konst längre. Men, jag har tyvärr inte blivit modigare, lekfullare eller intressantare i mitt uttryck. Tvärtom, jag har blivit försiktigare och tråkigare än i början när det bara var ren fotoglädje och upptäckarlust i min kropp.

Kanske har jag trott att bra fotografi skulle komma - bara sådär, i takt med fotopromenaderna? Bara för att man så gärna vill...

Men suck, allt har förmodligen sin tid. Kanske behövde jag dryga två år för att lära mig min kamera? Kanske behövde jag komma hit där mitt huvud är fullt av fotofunderingar? Och kanske jag till och med behövde få lite gladare vardag...för att kunna locka på lekfullheten?

Som sagt var, jag har gjort ett djupdyk i mina hårddiskar...och på köpet fick jag ett dyk ned i mig själv.

Och nu...ja...nu är det väl bara att ta på sig höstkängorna och ta ett stort kliv över halltröskeln. Bortom rätt exponering och bra skärpedjup. Eller hur?

// Hälsningar Lena

mormor sommaren 09

Postat 2011-09-21 15:19 | Läst 6369 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Och tiden den går - eller hur?

Nostalgisk - det blir man på hösten, fick jag höra idag. Och kanske är det så, kanske hösten är rätt tid för nostalgi? Då har man ro igen. Ro att sitta inne och fundera och leta sig tillbaka till minnen. Kanske bara till ljuvliga sommarminnen...eller kanske rejält tillbaka i tiden?

Själv sträcker sig min nostalgi till 2009. Det var nämligen då jag började fotografera med systemkamera, och digitalt. Och de bilderna finns ju lättåtkomliga på hårddiskar. Men det var också det året som jag började att fotografera min mormor. Och det var tyvärr mot slutet av det året som min mormor tvingades flytta från sin egna lägenhet till ett äldreboende.

Men, i alla fall...det är i hårddiskarna jag dykt ned nu. Och letar...för det får man tydligen göra - det ingår! Och anledningen till mitt dyk den sista tiden är att min mormor fyller 100 år om bara en dryg månad. (Hoppas, hoppas!)

Och det skulle vara så roligt att få ihop lite bilder från de här senaste åren, just till 100-årsdagen. Och kanske sammanställa dem på något sätt...

(De här bilderna har tyvärr inte så bra fotokvalité...dels var jag riktig nybörjare, och dels hade jag ett betydligt sämre objektiv då. Men för mig är de väldigt värdefulla i alla fall...)

Bilder tagna i mormors dåvarande hem 2009.

en av favoritplatserna - vid fönstret i sovrummet

"blommor har jag alltid tyckt om" säger mormor...och visar sin nya pelargon hon just fått

och så får mormor för sig att hon skall skriva ett tackbrev...

(Red. på laptopen...suck. Min pc har övertagits av en dataspelande tonåring...)

Hälsningar Lena

Postat 2011-09-20 21:38 | Läst 3959 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Windows

Titthål mot världen - utåt eller inåt...

utåt - mot den stora världen, eller nåja, mot industrilandskapet.

inåt - mot den lite mer privata

...eller svårigenomträngligt, begränsat.

Och jag gillar fönster!

Alltid spännande att höja kameran mot.

Hälsningar Lena

Postat 2011-09-15 17:26 | Läst 6137 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Fundera och fotografera

Något av det bästa jag vet är att få rymma iväg hemifrån själv några dagar, med bara skissblock, laptop och kamera under armen. Vips blir huvudet fullt med idéer och kroppen full av lust. Lust att skapa.

Och för några dagar sedan styrde jag kosan till ett litet fint vandrarhem precis vid kanten av Göta kanal...i Motala. Inte långt hemifrån - jag vet, men tillräckligt långt för att vara utom räckhåll för middagsbestyr och diskbaljan!

Och jag fann ett väldigt bra ställe om man vill fundera och fotografera...och använda pennan lite. Jag hade dessutom en väldans tur med vädret, - jag fick två dagar med ljuvlig höstsol. Och på vandrarhemmet var det bara jag, och lite getingar. Men på mina promenader längs med kanalen mötte jag då och då väldigt trevliga Motalabor som ville få sig en pratstund. Vilket kändes roligt förstås!