WE ARE A FAMILY

Blogga, blogga, blogga...

Visst är det roligt att se den vita sidan fyllas med de egna små krumelurerna...och av de egna nytagna bilderna? Visst är det lite spännande att posta ett alldeles färskt blogginlägg och veta att snart....snart kommer världen att häpna över min underfundighet och fotoskicklighet... 

Ehhh...världen??? Jaa, Fotosidevärlden...

För så är det ju, här på Fotosidan blir man läst. De flesta inläggen får ju uppåt flera hundra besökare, och det är ju inte så dumt. Sedan har vi det här med kommentarerna; visst är det väldigt roligt att ganska omedelbart få respons på sitt inlägg av andra Fotosidemedlemmar?  Respons i form av trevliga små hälsningar och ett och annat fototips. 

Och just det, de höga besökssiffrorna, kommentarerna och den vänskapliga tonen känns ganska unikt här på Fotosidan. Unikt och nästan lite familjärt. Ett bloggklimat att värna om tycker jag.

Och det tror jag att man gör genom att fortsätta att tillåta. 

Tillåta på alla möjliga sätt; bloggare, blogginehåll och inläggsfrekvens.

Samtidigt som vi som bloggar tar ansvar. Ansvar för det vi fyller ytan med, ansvar för hur vi kommunicerar med varandra och ansvar för hur många blogginlägg man postar inom en skälig tidsrymd.

Det skall väl inte vara så himla svårt?

 November står för dörren...minsann, i år igen... 

En två fyra

Det där med att räkna...det har jag aldrig kunnat...

en...

två...

fyra...

(lite Abbey Road...eller?)

Lägg märke till de Norrköpingsgula fasaderna...det finns bara sådana i Norrköping! Där jag går omkring i alla fall...

(Och undrar ni vad jag håller på med så kan jag berätta att jag rensar i hårddiskarna...å så tänkte jag att några bilder kanske kunde få tittas på innan de åker i papperskorgen...)

Små okreativa funderingar...

"Det kreativa kaosets höjder"...har ni hört talas om det? Ni kanske befinner er där, rent av...lyckos er i så fall!

Jag gör det inte. Jag befinner mig snarare nere i dalen...mellan de där höjderna. Och härifrån syns inget av kreativitet alls...däremot ser jag höjder av kaos, om jag tittar på min tidningshög och min diskbänk...

I och för sig går det ju att vara kreativ bland disken också... 

Det här är nämligen min mest visade bild...

hamnade på Fs för mer än ett år sedan, men tittas på hela tiden...och jag förstår ingenting....

Var jag månne däruppe på de kreativa kaosets höjder...

då jag fotade i diskbaljan...fast jag inte anade någonting???  

:)  :)  :)  :)  :)  :)  :)  :)  :)  :)  :)

Det glittrar som av silver...

Nu när jag ändock är inne på ytor...och dessutom är jag faktiskt inne lite på det här med glitter...ja, glitter i tillvaron. Vad vore livet utan det?

Och ett ståtligt konserthus, det minner om glitter, tycker jag. Dessutom, jag kan inte låta bli att fascineras av arkitekturen och ytan av Louis De Geer konsert och kongress...varje gång jag passerar.

Det glittrar som av silver...

(Som huvudarkitekter för detta enorma projekt där många aktörer varit inblandade står;

Bo Karlberg och Fritz Olausson från arkitektbyrån Lund & Valentin. Färdigbyggt 1994.) 

Under betongbron

Ibland kan jag tycka att det där fula är extremt vackert...

Avslutar med en bild på min son, under den nu väl fotograferade bron...