Tack för digitaltekniken!

Att fotografera har blivit något av en livsnödvändighet för mig. Det har nog att göra med min lust till färg och form allra mest. Men tanken att man dessutom stannar tiden och fångar in en liten liten bit av livet runt omkring, gör ju inte det hela sämre. Den vardagliga fotopromenaden blir poesi... :)

Igår gick jag en sådan promenad. Det var sol och jag styrde stegen genom kolonilottsområdet. Sommarens färgprakt var över, förstås. Istället fångades mitt intresse av de många hösttomma växthusen i plast...

-------------

Himmelstalund  8/10

solen gav skarpa kontraster

----

instängd sommar

---

blå tunna framför blå plast

---

likt ett femtiotals-tygtryck...

------

När jag gick där och kisade i solskenet mellan växthusen med min kamera så mådde jag bara gott, tankarna vilade mest. Men när jag kom hem och dagens bilder framträdde på min skärm så tänkte jag på hur tacksam jag är för digitaltekniken. Om det är riktig fotografi eller inte det jag styr med, kvitt samma för mig. Att fotografera med en digitalkamera och sedan hålla i hela bildprocessen själv via ett dataprogram, och sedan kunna förmedla enkelt och snabbt till andra, berikar mitt liv!