Tant bland tanter

Så kom jag då iväg till "TANTER"-utställningen - jag, en tant bland tanter. Eller kanske inte, för nu för tiden stretar man ju emot och drar på sej jeansen - jag också, trots att jag förmodligen redan klivet in i tant-åldern. Men Bernt-Ola Falcks dokumentära tant-bilder gillade jag verkligen. Vilken liten pärla till utställning! Och jag hörde att fotografierna väckte stor igenkänning, av de få besökare som liksom jag tagit mej allra högst upp i Strykjärnet en solig söndagseftermiddag. "Å kommer du ihåg, sådär såg det ut i tant Ellys vardagsrum." "Kolla in kappan - precis som den mamma hade."

Jag blev också nostalgisk, flera gånger, för förutom de fina tant-porträtten är många fotografier fulla av små prylar och detaljer från förr. Och vem blir inte nostalgisk över vackra porslinsskålar från 50-talet i en teakhylla och dagstidningar fint ihopvikta och pedantiskt travade i hög...

Och ovillkorligen vandrade tankarna iväg till min mormor som jag började träna fotografering på, med min första systemkamera...så jag letade bland mina äldsta hårddiskar och hittade några gamla jpg-filer i ganska uselt skick...

 mormor 2009 (97 år) en het sommardag

i favoritfåtöljen vid den öppna balkongdörren

Under de 666 bågarna

Om man har turen att komma till Bologna i Italien, ja då är en promenad genom världens längsta arkad(gång) given. Gången leder till kyrkan Madonna di San Luca. Kyrkan är otroligt fin, men för mig var arkaden en större upplevelse. Gången är nästan fyra km lång, och bågarna man går under är magnifika. Gången är stenbelagd och rätt som det är kommer det trappsteg och mer trappsteg och mer trappsteg…eftersom kyrkan ligger på en höjd cirka 300 meter ovanför själva stadskärnan. Promenaden dit kan lätt jämföras med ett gympass =) Men ett väldigt vackert sådant! Och tillbaka, ja då är det ju i alla fall fyra km nedför…

Tyvärr hade jag inget annat tillfälle att promenera i gången annat än en eftermiddag, efter jobb. På min vandring tillbaka började ljuset falna lite och dessutom mötte jag plötsligt många motionärer som verkade tycka att gången var bra att träna i...(puuuh!) Så det var inte helt lätt att få till de där bilderna jag ville ha. Men tänk att få traska här i sin enslighet, en tidig guldskimrande morgon, eventuellt med lite lätta stråk av dimma =)

Träningsvärk i benen hade jag i alla fall, flera dagar efteråt.

Idag stannade mitt hjärta...

lite grann i alla fall.

Så här var det: Jag hade städat golvet på morgonen, runt den stationära datorn. (Himmel så mycket damm det samlas där!) Sedan när jag kände mig nöjd och förtjänt av en liten paus framför datorn, så startade den helt enkelt inte. Så jag började att trycka och trycka om igen på startknappen, men inget hände. Olustigt minst sagt! Men sedan kom jag ju på att jag farit omkring med en golvmopp runt datorn så det var nog bäst att kolla kontakterna. Men nix, de satt där de skulle (tyckte jag). Så jag återgick till att paniktrycka på startknappen - men den var död. DATORN VAR DÖD! Det var då jag kände hur hjärtat började sakta ned....

BACKUP for det igenom min skalle. Sånt ni vet som alla med förstånd i knoppen gör REGELBUNDET, men som jag bara ägnar mig åt då och då och som omfattar endast en bråkdel av mina bilder. Trots att jag har en Synology NAS, och trots att jag har ett par andra externa bärbara hårddiskar liggandes i lådorna.

Det är nog det här med rutiner som fattas, ja eller helt enkelt - en skruv hos mig, i min knopp!

Suck.

Men så tänkte jag att jag nog skulle kolla kontakten som sitter därbak i datorn en gång till. Och det var då jag kände;  jag hade lyckats komma åt sladden när jag moppat så att kontakten åkt ut bara ytterst lite, det var inget som syntes men kändes när jag kände efter mer noga. (Förmodligen hade jag inte tryckt in kontakten riktigt, riktigt som man ska efter att flyttat datorn för några veckor sedan) - men efter den glada upptäckten trycktes kontakten i alla fall in HÅRT och RESOLUT. Och i samma takt som datorn satte igång så började även mitt hjärta slå normalt. Eller kanske lite fortare till och med - av pur lycka!

Så vad har jag lärt mig av det här nu då? Just det; Att jag ska börja utarbeta rutiner för REGELBUNDEN backup! Helst skaffa ett system för det. Har ni några goda råd???

För övrigt har jag börjat plugga igen parallellt med mitt jobb, det är nog den största orsaken till att det är så tyst här i bloggen. Men, jag känner alltmer att innesittandet med böcker framför näsan nog kräver en balans i form av fotopromenader. Så hoppet för bloggen, kanske inte helt är ute.

PS; gällande bilden så var jag inte riktigt nöjd med 2:3 beskärningen, så jag ändrade...bättre eller sämre är förmodligen en smaksak. men det är ju min blogg... =)

(PS I förstoringsläget ligger den gamla 2:3-bilden kvar). 

Söndagslek

16/8

Konstig, konstigare, konstigast?

Jag skyller på dubbelexponeringsknappen...

hundpromenad 9/8

Eller kanske jag kan skylla på min foto-utmaningslista? Klart är dock att jag har kommit hem med annorlunda (och konstigare?) bilder, sedan jag startade med mina utmaningar. Vilket också förstås ger avtryck här i bloggen. Men det är roligt att fotografera igen - yes! Och med mina utmaningsförsök så har även prestigetankar kring fotandet försvunnit.

Att hitta lusten i fotograferandet igen - efter ett svart år, var den främsta anledningen till att jag började ge mig själv fotoutmaningar. Men jag insåg också hur urdålig jag var på att handha mina (för mig relativt nya) kameror, vilket ju inte går för sig när man verkligen ska försöka få till den bild man tänkt sig.

Och dessutom vore det ju kul att kunna utnyttja andra funktioner och knappar, än basic, som finns i kamerorna; till exempel dubbelexponeringsknappen...