Bilder från en halvtimmas rast

I utkanten av Norrköping ligger det förortslikande bostadsområdet inbäddat i tystnad och dis. Novembervintern har svept in. Genom fönstret på förskolan jag arbetar i ser jag ut på den vitgråa världen. Och den ser faktiskt annorlunda ut. Så när det är min förmiddagsrast trär jag mössan långt ned och tar klivet ut, istället för att dricka kaffe i personalrummet. Och kameran har jag med.

Kylan biter mig i kinderna och under fötterna knastrar det iskalla gruset under mina fötter. Frosten har lagt sig överallt, på hustak och på staket. Den färgar gräsmattorna blekgröna och asfalten märkligt grå. Och på växterna bildar den konstverk.

Tjugofem minuter varar min promenad, sedan är jag tillbaka in i värmen bland de glada barnen. Med mig in har jag några få bilder och stelfrusna fingrar. Och en upplevelse.

En upplevelse av ett insomnat, inbäddat, fruset bostadsområde.

Hälsningar Lena. 

Blå, blå längtan...

Bå, blå längtan...men utsikten är sådär, kanske man kan säga.

Konferensdeltagande som har kaffepaus.

Längtan ut, kanske?

...just dit, där solen lyser.

Eller, längtan ut över hustaken och vidare...långt, långt bort?

...eller bara...längtan efter lite kärlek, helt enkelt? 

Bilder från den 16/11.

Fotograferat genom ett smutsigt tjockt fönsterglas från Arbetets Museum. 

Hälsningar Lena.