888 meter lång...

Jag fortsätter där jag slutade förra blogginlägget, nämligen ståendes på Sju brunnars stig. En mycket säregen plats och med risk för att låta märklig måste jag tillägga; en mycket vacker plats - och en riktig oas mitt i julihettan...

Märklig för jag pratar om Skogskyrkogården. Och denna Sju brunnars stig är en 888 m lång rak stig som är tänkt för de sörjande att vandra på, fram till Uppståndelsekapellet. Naturen och de olika trädsorterna skall få människorna i rätt stämning; först omges man av vacker skir björk sedan tall och slutligen stora tunga mörka granar framme vid kapellet...

(Men man kan ju gå  i den andra riktningen också tänker jag...när man behöver lite hjälp på traven...)

En mycket varm och vacker julidag - svårfotograferat men jag tyckte att trädens skuggor gjorde gången så fint randig...

....

Kyrkogårdsbesökare...

...

I andra änden, i början av stigen...under de lummiga björkarna tar man gärna en paus. 

Denna sommar har jag upptäckt många oaser i Stockholm, av olika karaktärer. Skogskyrkogården är en som jag återkommit till flera gånger sedan jag hittade den; så väldig men vänlig, så vidunderlig vacker i sin helhet; naturen, arkitekturen, tankegångarna...och någon slags stor fridfullhet som bara finns här bland träd, kapell och gravar.

Och en väldigt lättillgänglig plats för stockholmare.

Skogskyrkogården hamnade på Unescos världsarvslista 1994...

Med risk för att bli lite tjatig; Jag återkommer med bilder från Skogskyrkogården så småningom, jag är inte färdig med  den...

Snabb som vinden...

Ja det var han, den lilla killen. Snabb som vinden.

Men jag var beredd. Jag hade sett hela familjen gått runt hörnet om kapellet, och de vuxna komma tillbaka. Men inte pojken. Så jag tänkte att han borde komma efter...

Framför Uppståndelsekapellet, Skogskyrkogården.

...

...

Med ögon känsliga för grönt.

Och gult. Och blått...

Bilfärd över Östgötaslätten igår. Det var så vackert att det gjorde ont att bara titta ut genom bilrutan...

Suck, den som kunde fånga in sommaren i en liten ask. Eller varför inte i en vacker glasburk med skruvlock. Bara att plocka fram i januari...och skruva lite.

...

...

Älska allt...

Njaeee...inte riktigt allt. Men visst är det lätt att må gott för närvarande; jag är ju sommarledig, regn har jag inte sett mycket av och grönskan i naturen är fortfarande så grön att det nästan gör ont...

Och Stockholm...- vilken stor och spännande stad! Full av pärlor dessutom.

Älska allt!

...

Från Tranebergsbron...ner i ett hav av grönska. Här har jag fångat Thomas som tålmodigt väntar på en som måste fotografera stup i kvarten...

---

Och utforskningen av Stockholm fortsätter...

Hisnande nära kanten...