MELLAN HIMMEL OCH JORD
Idag får mormor vara med i bloggen igen...
Hon var nämligen väldigt närvarande igen, i samtalen och i minnet runt kaffebordet hemma hos mina föräldrar idag. Och mamma hade letat rätt på ett gammalt fotoalbum från mormors ungdom. Mycket roligt att bläddra i och mormor hamnade dessutom på näthinnan igen...
Mina föräldrar och jag fikade en lång stund och pratade om allt mellan himmel och jord, men mycket om mormor och mycket om att bli gammal. Min mormor blev ju 101 och var fantastiskt frisk och fri från krämpor nästan ända till slutet. Sådan tur har inte mina föräldrar. Trots att de inte är 80 fyllda ännu så känner de av det här med att åldras, mycket påtagligt. Min pappa har haft en stroke för ett par år sedan som förändrade hans liv rejält och mamma har genomgått två ryggoperationer och har nu också fått hjärtproblem och diabetes.
Dessutom börjar det bli ensamt tycker de. De jämngamla bekanta, de som finns kvar, är lika skröpliga som de själva och det är inte längre lätt eller självklart att umgås.
Och inga barnbarnsbarn har det blivit....
Det var med huvudet fullt av funderingar jag lämnade mina föräldrar idag. Att bli gammal...tänk så långt borta det är innan man själv börjar bli drabbad på ett eller annat sätt.
.
mormor ute i höstsolen två månader innan hon fyllde 100 år...
också ett riktigt snapshot ute på promenaden
.
.
Jag har nog haft skygglappar när det gäller åldrandet...har nog tänkt mig att mina föräldrar skulle få det ungefär som mormor; fortsätta att leva på som vanligt, med bibehållen livskvalité ända in mot slutet....
.
Och jag själv då? Om fyra år är jag 60...
Skriver om
.
Innehållskategorier
Arkiv
- Oktober 2024
- September 2024
- Maj 2023
- April 2023
- Februari 2023
- September 2022
- Augusti 2022
- Juli 2022
- Juni 2022
- Maj 2022
- April 2022
- Mars 2022
- Oktober 2021
- Maj 2021
- April 2021
- Januari 2021
- November 2020
- Augusti 2020
- Juni 2020
- Augusti 2019
- Juni 2019
- Maj 2019
- December 2018
- Augusti 2018
- Juli 2018
- Juni 2018
- Mars 2018
- Februari 2018
- Januari 2018
- December 2017
- November 2017
- Juli 2017
- Juni 2017
- Maj 2017
- Januari 2017
- Augusti 2016
- Juli 2016
- April 2016
- Mars 2016
- Februari 2016
- Januari 2016
- December 2015
- November 2015
- September 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015
- April 2015
- Mars 2015
- Februari 2015
- December 2014
- Oktober 2014
- Juli 2014
- Juni 2014
- Maj 2014
- April 2014
- Mars 2014
- Februari 2014
- Januari 2014
- December 2013
- November 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Augusti 2013
- Juli 2013
- Juni 2013
- Oktober 2012
- September 2012
- Augusti 2012
- Juli 2012
- Mars 2012
- Januari 2012
- December 2011
- November 2011
- Oktober 2011
- September 2011
- Augusti 2011
- Juli 2011
- Juni 2011
- Maj 2011
- April 2011
- Mars 2011
- Februari 2011
- Januari 2011
- December 2010
- November 2010
- Oktober 2010
- September 2010
- Augusti 2010
- Juli 2010
- Juni 2010
- Maj 2010
- April 2010
- Mars 2010
- Februari 2010
- Januari 2010
- December 2009
- November 2009
- Oktober 2009
- September 2009
Hälsn!
Har du föräldrar kvar i livet?
TACK för påhälsningen!
Hälsn!
Jag har också gått ned i arbetstid från och med januari...jobbar 85%...mycket skönt. Det blir tid över för annat, och ork! Visserligen bara terminen ut...men gott så.
Min mormor var en levnadskonstnär; stort umgänge och mycket intresserad av natur och att resa. Och gymnast var hon långt upp i livet...
Fortsätt att ta hand om dig och njut av de lediga dagarna!
TACKAR!
Man får helt enkelt bli lite mer tacksam för varje morgon man mår hyfsat bra...och de sina. Och så tror jag att det verkligen är dags att man tänker på hur man lever nu när man närmar sig de 60...om man nu inte gjort det tidigare.
TACK Torbjörn för raderna! ...och visst var min mormor fin... :)
Vi åldras ju konstant...men plötsligt så ser vi tecknen klarare än annars. Igår vid mitt besök hos föräldrarna blev det så påtagligt...och man inser att man inte kommer undan själv heller....
TACKAR...ha en bra tisdag!
TACKAR för besöket!
PS Det här med ålder....Olika för alla såklart och att förmågor i olika avseende försvinner är klart och ganska många krämpor kommer istället men.....Dom senaste 10-15 åren har varit dom där det hänt mest och dessutom dom mest intressanta i mitt liv (förutom när barnen kom förstås). Dessutom har jag upptäckt en helt ny värld hos mig själv..../ Björn T
Glad blir jag att du tycker om mina mormors-bilder. De ligger mig varmt om hjärtat.
TACK Björn...hoppas din dag blir bra!
Detta med åldrandet är spännande, framför allt att man själv tycker att det går så fort. När man tänker tillbaks känns det inte länge sedan man var ung, då tyckte man att det var en evighet innan man själv skulle bli så gammal som man är nu. Och tiden blir ett förunderligt ting, som är titeln på en bok med Sune Jonssons fantastiska bilder. :)
-affe
och visst tycker man att tiden gått fort...det har bara visslat till! Vart tog åren vägen????
TACK för besöket, hoppas du får en bra tisdag!
Jag tycker man skulle vilja ha lite garantier inför morgondagen.... :) Kan ingen uppfinna det?
TACK LO för besök...ha en bra tisdag!
Min mormor blev enbart åttio år. Jag kommer ihåg alla fina bilder du har av din mormor
som du visat under årens lopp.
Svårt förstå att det är en mormor som är etthundra år när jag ser bilden.
Helt klart är det så att vissa krafter avtar med åren men så känner jag det som jag fått annat
i livet som gör mig stark. Det är psyket som går att påverka. Allting kommer från hjärnan som vi
gör. Är det något motigt brukar jag inbilla hjärnan att vi skall klara av det. Det har jag gjort på
detta sätt i år med trädgården. Visserligen händer det jag fäller tårar av min värk i ryggen
men den går över om jag vilar någon timme. På så sätt har jag själv fixat alla rabatterna.
Jag säger då till mig själv att jag varit duktig. Det säger Jonen mig också självklart.
Han orkar inte så mycket som förr. Är fem år äldre än mig och det gör säkert en del.
Jag skulle kunna skriva så mycket till men måste lägga mig nu med hopp du sover gott.
Kramis Gun-Inger
Bra att du påtalar psykets roll i det hela...det var just där min mormor var en levnadskonstnär för visst har hon genomgått många svårigheter och varit mycket fattig, genomlevt krigstider etc...men hon hade en positiv livshållning och hade förmågan att se det stora i allt smått...
En trädgård tror jag är bra för hälsan...liksom att fotografera! Jag hoppas också att bloggande förlänger livet... :)
Nu måste jag fixa i ordning mig.
TACK Gun-Inger för besöket här...ha en fin tisdag! kanske kommer vårvärmen idag????
Det där med ålder ska man inte tänka för mycket på, det är ju bara en siffra.
Mina farföräldrar gick bort när farsan var liten och morfar innan jag föddes, mormor dog när jag var två. Mina föräldrar dog 2008, när jag var 33....
Forskarna säger ju att den första tvåhundringen redan är född, men det är nog inte mig dom snackar om ;)
//Tommy
Egentligen är det inte åldrarna i sig som är viktiga, utan hur man mår i livets olika skeden. men det brukar ju anses bra att förbereda sig på olika saker...kanske bör man förbereda sig lite mer i tanken åtminstone på att "bli gammal"?
Tråkigt att höra att du blev föräldralös så tidigt...hoppas du har andra viktiga runt dig!
TACK för besöket!
TACK för raden.
Visst är det så att man inte kan styra sitt åldrande, eller hur sjukdomarna får fatt en. Hade själv en släkting som var pigg och fräsch till den dagen hon gick bort. (96 år). Så härligt att få åldras så, men förmodligen få förunnat.
Hälsar en som också fyller 60 om fyra år...*burr*
/maria
och roligt att du gillar mina kråkfötter...ibland undrar man ju vad man håller på med, med sitt bloggande....
Att bli 60 idag känns roligare än det verkade för någon generation sedan...men ändå!!!!! och vart sjutton har åren tagit vägen?????
TACK Maria!
/Maria
Hälsningar Lena
Kul att höra om din sambos farfar. jag tog med laptop också till mormor...så hon fick se alla varma kommentarer som jag fick när jag skrev om henne här i bloggen och visade bilder på henne... Det gillade hon :)
TACK Lena!
Jag har två år kvar till 60, och har beslutat att jag ska sluta jobba två år senare.
Sedan ska jag ägna mig åt fotograferandet och resor i den mån ekonomin tillåter.
Jag är medveten om att det så klart blir en standardsänkning, men den kan jag leva med.
Friheten är viktigare
Min mor är kvar i livet, men sjuk sedan 10 år tillbaka. Pappa gick bort för 5 år sedan efter att i flera år levt med sviterna av en stroke
Men däremot skulle jag vilja leva väldigt enkelt och gärna mobilt...utan hus, trädgård och prylar...så att man kan vara väldigt ledig på fritiden. För foto etc det man har lust till helt enkelt...
Standardsänkning? Jag tycker att det är viktigt att fundera på vad standard innebär för en själv....
TACK Bengt!