MELLAN HIMMEL OCH JORD

Idag får mormor vara med i bloggen igen...

Hon var nämligen väldigt närvarande igen, i samtalen och i minnet runt kaffebordet hemma hos mina föräldrar idag. Och mamma hade letat rätt på ett gammalt fotoalbum från mormors ungdom. Mycket roligt att bläddra i och mormor hamnade dessutom på näthinnan igen...

Mina föräldrar och jag fikade en lång stund och pratade om allt mellan himmel och jord, men mycket om mormor och mycket om att bli gammal. Min mormor blev ju 101 och var fantastiskt frisk och fri från krämpor nästan ända till slutet. Sådan tur har inte mina föräldrar. Trots att de inte är 80 fyllda ännu så känner de av det här med att åldras, mycket påtagligt. Min pappa har haft en stroke för ett par år sedan som förändrade hans liv rejält och mamma har genomgått två ryggoperationer och har nu också fått hjärtproblem och diabetes.

Dessutom börjar det bli ensamt tycker de. De jämngamla bekanta, de som finns kvar, är lika skröpliga som de själva och det är inte längre lätt eller självklart att umgås.

Och inga barnbarnsbarn har det blivit....

Det var med huvudet fullt av funderingar jag lämnade mina föräldrar idag. Att bli gammal...tänk så långt borta det är innan man själv börjar bli drabbad på ett eller annat sätt.

.

mormor ute i höstsolen två månader innan hon fyllde 100 år...

också ett riktigt snapshot ute på promenaden

.

.

Jag har nog haft skygglappar när det gäller åldrandet...har nog tänkt mig att mina föräldrar skulle få det ungefär som mormor; fortsätta att leva på som vanligt, med bibehållen livskvalité ända in mot slutet....

.

Och jag själv då? Om fyra år är jag 60...