Tjugofem nyanser grått!

Jag bara undrar...men har det inte varit ovanligt trist grått och ljusfattigt de sista två-tre månaderna i sydöstra delen av Sverige? I min del av det vackra Sverige...Jag bara undrar? Eller är det bara jag som registrerar väder och ljusförhållanden på ett annat sätt sedan jag börjat fotografera? Det kanske brukar vara så här???

I vilket fall som helst så tycker jag inte att det är för mycket begärt av den som rår över vädret att fixa till en endaste hel helg av solstrålar och sirligt vinterljus. En hel helg, när jag är ledig...basta!

Jag kan tycka att det var väldigt fint med vit tät dimma också, som jag fick uppleva den första advent under några timmar...så det är också välkommet, eller för all del så skulle jag kunna tänka mej en riktigt djupblå dramatisk bullig regnhimmel (jaa, faktiskt!)...eller naturligtvis mer vit sagolik rimfrost...eller snö...Tänk, stora sakta dalande snöflingor! 

Bara inte det här jämngrå dystra mörka som ligger utanför mitt fönster nu! Det är ju inte ens hundra nyanser grått, möjligen tjugofem!

Regnvåta damer framför värmekyrkan.

...så då sitter jag nu igen vid mitt köksbord med en kopp kaffe och blickar ut över söndagsvädret, och jag kan inte låta bli att registrera....trist, konturlöst, tungt....enahanda grått, sissådär tjugofem nyanser....

Men...nästa helg kanske!!!!!! 

Hälsningar Lena.

Torsdagsbild...igen!

Den här veckan har jag enbart fotograferat i utemiljö, och det har blivit lite naturen möter staden över det hela.... tyvärr har det varit lite för mycket jobb, och lite för lite fototillfällen.  Men, när jag har fotograferat så har det varit i dimma, för första gången (se mitt förra blogginlägg!) och bland frostiga gräsmattor, också för första gången (kommer inlägg snart!) eller också har jag försökt fånga vackra eller häftiga vattenspeglingar....Vattenspeglingar kan man ju bara inte låta bli att hänföras av, tycker jag...

Den här bilden är tagen precis efter att den fantastiska dimman lättade över Norrköping i söndags, jag var på hemväg våt om fötterna och kallfrusen...

Ingen märkvärdig bild, men den får spegla (hi hi) lite av den vackra miljön jag har endast ett par stenkast hemifrån och vad jag förstrött mej med den gågna veckan... 

 Bilden är tagen i Industrilandskapet.

Hälsningar Lena.

In i dimman...

...eller hellre ut i dimman...??? Spelar ingen roll, dimmigt var det i alla fall i Norrköping söndagen den 29/11, första advent. Jag hade en liten stund över mellan fikabjudningar och städning och tog en rask dim-promenad med kameran över axeln nere vid Industrilandskapet. Bilderna blev förstås...just precis, dimmiga...

Strykjärnet...mitt favoritobjekt nummer ett...

Vid Strömmen bort mot Strykjärnet.

Konserthuset insvept i dimman.

Strykjärnet som i en sagovärld...

Kungsgatan hem igen...

Hälsningar från Norrköping och mej...

Fikastund har guld i mun!

Vad vore livet utan alla dessa urtrevliga fikastunder? Svar; mycket tråkigare, och säkert jobbigare också...för jag tror nämligen att  man underskattar nyttan och värdet med dessa härliga kravlösa fikapauser...Jaa, jag är alldeles säker på att det just är under dessa små pauser från livets slit och vedermödor som man stärker vänskapsband som bäst , hämtar ny kraft, för vidare en massa bra information och löser många små och stora problem...

En annan sak som är så trevligt med de här små fikastunderna är att de nästan alltid uppstår spontant! När man som minst anar det ringer det på dörren, eller som i dag när jag bara hux flux på morgonpromenaden stöter ihop med en kär vän och blir hembjuden till henne på lite frukostfika...och strax sitter man vid ett lagom stökigt och hemtrevligt köksbord med en stor kopp nybryggt kaffe, och så är skrattet, skvallret och samtalet snart i full gång..."Hur är det med din mormor?" "Jag läste en jättebra artikel i..." "Det är ju så typiskt för 14-åringar..." "Å jobbet, får du vara kvar?" "Men om du gör som jag gjorde en gång..." etc etc...

Tove bjuder på lördagsmorgon-fika...en jättebra start på helgen!

En och en halv timma senare styrde jag stegen hemåt och jag var på väldigt gott humör.

Tack för vänskap och nybryggt kaffe!

Hälsningar Lena.

"Inte ett steg till!"...veckans TORSDAGSBILD.

Den här veckan har jag trots mörker och duggregn varit ute och fotograferat en hel del. Bland annat har jag försökt mej på att fånga folk i rörelse. Ett bra sätt att träna just det är att helt enkelt stå still på ett ställe och fotografera förbipasserande...

Människor bryr sej väldigt olika om att jag står där med kameran och försöker fotografera dem...de flesta ler lite smått eller bara ser förvånade ut. En del försöker titta bort eller skynda på stegen, somliga ser skitsura ut. Många bryr sej inte ett dugg... men en och annan vill hjälpa till och undrar på vilket sätt de skall passera och om jag vill att de ska gå en extra gång framför kameran. Och så finns det dem som kommer fram och säger att "hör du du, här är det alldeles för dåliga ljusförhållanden...om du gör så här..."  Män, förstås...som alltid vet bättre... 

Sedan är det kvinnan som bara tvärvägrade att gå förbi, under en lång stund. Om det var för att hon inte ville bli fotad eller om det var av hänsyn till min fotografering, det vet jag inte för jag fick ingen ögonkontakt med henne och när jag sa till henne att "Gå du bara" så varken svarade hon eller rörde sej ur fläcken...inte föräns jag tog ned kameran...

Vad hon inte visste var att jag redan hade fångat henne på bild under tiden hon stod och väntade på att jag skulle sluta fotografera...

Näee...inte ett steg till föräns du tagit bort kameran!

Usch jag känner mej nästan lite elak...!!!! Har ni synpunkter på mitt agerande eller goda råd hur man bär sej åt som "gatufotograf" så blir jag glad om ni delar med er! För i vår ska jag minsann gatu-fota mycket! Har man bara kommit över den första ska-jag verkligen-ta-fram-kameran-funderingen och kommit igång så är det väldans roligt och spännande...

Hälsningar Lena.