Funderingar och fotografier från min vy i Vintergatan

"Inte ett steg till!"...veckans TORSDAGSBILD.

Den här veckan har jag trots mörker och duggregn varit ute och fotograferat en hel del. Bland annat har jag försökt mej på att fånga folk i rörelse. Ett bra sätt att träna just det är att helt enkelt stå still på ett ställe och fotografera förbipasserande...

Människor bryr sej väldigt olika om att jag står där med kameran och försöker fotografera dem...de flesta ler lite smått eller bara ser förvånade ut. En del försöker titta bort eller skynda på stegen, somliga ser skitsura ut. Många bryr sej inte ett dugg... men en och annan vill hjälpa till och undrar på vilket sätt de skall passera och om jag vill att de ska gå en extra gång framför kameran. Och så finns det dem som kommer fram och säger att "hör du du, här är det alldeles för dåliga ljusförhållanden...om du gör så här..."  Män, förstås...som alltid vet bättre... 

Sedan är det kvinnan som bara tvärvägrade att gå förbi, under en lång stund. Om det var för att hon inte ville bli fotad eller om det var av hänsyn till min fotografering, det vet jag inte för jag fick ingen ögonkontakt med henne och när jag sa till henne att "Gå du bara" så varken svarade hon eller rörde sej ur fläcken...inte föräns jag tog ned kameran...

Vad hon inte visste var att jag redan hade fångat henne på bild under tiden hon stod och väntade på att jag skulle sluta fotografera...

 

 

Näee...inte ett steg till föräns du tagit bort kameran!

 

Usch jag känner mej nästan lite elak...!!!! Har ni synpunkter på mitt agerande eller goda råd hur man bär sej åt som "gatufotograf" så blir jag glad om ni delar med er! För i vår ska jag minsann gatu-fota mycket! Har man bara kommit över den första ska-jag verkligen-ta-fram-kameran-funderingen och kommit igång så är det väldans roligt och spännande...

 

 

Hälsningar Lena.

Inlagt 2009-11-18 23:58 | Läst 4372 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Nää, det känns som att hon vill slippa. Samtidigt med storyn blir det lite humor, visserligen på den okända kvinnans bekostnad så jag hoppas hon inte får se detta. På något sätt känns det som att du spärrat av gatan med den vinkeln?

Själv är jag kluven till hur jag tar bilder. Som turist på annan ort känns det helt naturligt att smälla av bilder åt alla håll, väl hemma känns det lustigt nog lite tvärtom. Jag har smygtagit en del bilder med kameran hängande runt halsen och det kan bli en del intressanta resultat och en himla massa skräpbilder. Ojysst? Vet inte, har aldrig publicerat ngn av dessa. Öppenhet är nog att föredra, men det är inte alltid det går.

Bara mina egna funderingar, inga råd.
Svar från Lena Eriksson 2009-11-21 16:45
Hej, jag är också kluven till det här...vet inte riktigt hur mycket man bör ta hänsyn...det är ju tillåtet att fotografera ute på stan å jag är väl lite grann åt det hållet att mina bilder är mina och de gör jag vad jag vill med...Tack för kommentaren! / L
Det kan ju vara så att hon faktiskt inte vill vara i vägen, och därför väntar snällt. Att hon inte går förbi trots uppmaningen kan bero på att hon inte förstår svenska.

Knepigt med gatufotografering, jag har aldrig riktigt kännt mig bekväm med det. Ett sätt att inte få folk att stanna upp kan ju vara att köra med trådutlösare. Då kan du stå och titta lite åt ett annat håll och inte låtsas som att du fotar (om du känner att du "blockerar" för folk att gå förbi).
Men jag är långt från en expert på området.
--Angelica
Svar från Lena Eriksson 2009-11-21 16:49
Jaa, det är lite knepigt.att vara ute å fota bland folk..men samtidigt är det något som jag tycker är jätteroligt...men det är väl så som med allt annat när man är nybörjarfotograf...man får känna sej för och lära sej, av sina åxå misstag kanske...Tack för synpunkter å kommentar! / L
Var är det någonstans???
Svar från Lena Eriksson 2009-11-21 16:50
Platsen är utanför Stadsmuséet./ L