Frusna steg

Brrrr...jag säger bara brrr....termometern har passerat minus femton grader...inget vi är vana vid här i Norrköping!  De som trotsar vädrets makter och är ute i kylan liksom halvspringer fram...

Raska steg med schwung...

Jag undrar vem som längtar in i värmen mest...husse eller hund...??? 

Stora kliv... 

Framåt marsch...

...snacka om frusna steg...stackarna!

Hälsningar Lena.

Lampkronan...Torsdagsbild vecka 1

Bild tagen rakt upp under en av de stora vackra lampkronorna som Norrköpings kommun hängt upp som dekoration och ljuskälla i Industrilandskapet. Tyvärr blev jag inte riktigt nöjd med bilden...ville att de båda lampfästena skulle peka rakt upp och rakt ned i bilden, i stället för lite snett upp och ned som nu...men det är bara att göra fler försök...(när ryggen känns bättre...)

Dekorativt, som en flagga...skulle kanske vänt på bilden till stående format...???

Bifogar ett par bilder extra så ni ser vad jag fotograferat...

Hälsningar Lena.

Må fotoglädjen stanna kvar...

2009 blev det år som jag lärde mig hantera en systemkamera någorlunda hyfsat, och sålunda fick jag även till några bilder av hyfsad nybörjarkvalité...dvs rätt ok bildkomposition, någorlunda rätt skärpedjup, linjerna räta, ickelutande horisont och skuggorna lagom mörka...

Jag tar med de kunskapen in i 2010 och hoppas på ett opretangöst, experimentfyllt och framförallt lekfullt fotoår...kameran är en fantastisk leksak och bilder kan skapas överallt...och nästan lite hur som helst (tror jag!)...och må glädjen jag känner inför detta bildskapande återspeglas i mina bilder...och må fotoglädjen sitta kvar och inte förmörkas av krav på att mina bilder helst ska bli bilder med djup och mening och stort innehåll, eller att mina bilder måste få perfekt skärpa, samt vara udda och helst mycket mycket unika...

Jag är en glad fotoamatör som älskar att fånga in vardagen runtomkring mig och det vill jag förbli... och får jag hålla på några år ytterligare med lekfullheten i behåll kommer förmodligen mina bilder också att få den perfekta skärpan och någon gång kommer jag också att få till en bild fylld med djup  och en berättande historia..om jag har väldig tur...

Annars får jag helt enkelt nöja mig med att det här med bildskapande är väldans roligt och lärorikt...samt att mina bilder är och förblir mina (unika) bilder...

Vad i all sin dar fotograferar människan...en vägg???

Ha ha ha...somliga är inte kloka...

Men roligt är det!

Hälsningar Lena.

Grus i maskineriet...

Hur ljuvlig är inte den vanliga vackra vardagen? 

Det är inte ofta man tänker på det...föränns det blir grus i maskineriet...Jag menar...hur ofta tänker vi på hur ljuvligt det är att  ligga tio minuter extra i den sköna sängvärmen och bara vara, och hur ofta tänker vi på hur självklart det är att slänga benen över sängkanten och masa sig ut till köket och sträcka sig efter kaffeburken...eller att hämta morgontidningen och sitta en stund med frukostfika...

Hur ofta tänker vi på hur bra vi har det som kan lyfta benen över badkarskanten för en morgondusch eller för att njuta av ett varmt morgonbad...Hur självklart är det inte för oss att bara slå oss ned framför datorn, vid köksbordet eller i soffan...eller att gå fram till garderoben och välja ut något extra fint att klä på sig...fixa det vi behöver, greja med ditt och datt...hämta, lyfta, bära...

Jag har fått grus i mitt maskineri...jag har fått mitt första ryggskott i livet...

Jag ligger inte i min säng och njuter, för hur jag än ligger så gör det in i helvete ont (förlåt mitt språk!) ...att slänga benen över sängkanten är det inte tal om och bara att sträcka mig efter kaffeburken lite högt upp i mitt köksskåp var en pina nu på morgonen. Lyfta benen över badkarskanten är för närvarande otänkbart och knack på dator och fukostfika får avnjutas ståendes, för att sitta gör alldeles för ont...hosta gör otroligt ont och att skratta gör ont...allt gör helt enkelt djävligt ont...

...så nu står jag alltså och tänker på att man borde vara MYCKET,  MYCKET, MYCKET mer tacksam för den vanliga gråa vardagen, när allt går sin gilla gång...när allt flyter på så där väldigt vanligt halvtrist...men endock just flyter på...

   Vanlig vacker vardag över Industrilandskapet. Bilden tagen 23/12 -09, från ett av Arbetets Museums fönster.

Handlat på närköp...vanlig härlig vardagssyssla...

Så nu längtar jag till att min vardag skall bli väldigt vanlig och vardaglig igen...så, välkommen vackra vardag...när det än blir!

Hälsningar Lena.

Mörkerpromenad...torsdagsbild blir tillfälligt TISDAGSBILD.

Jag får väl börja med att be om ursäkt för att jag förvirrar begreppen...torsdagsbild på en tisdag....ja ack ja, men jag har inte tillfälle med att blogga nu på torsdag...så jag hoppas att det går bra att titta på min torsdagsbild redan idag, på tisdagen??? Tror säkert att det är flera än jag som är lite upptagna på torsdag...så det så!

I alla fall...så har jag för första gången i mitt fotoliv vågat mej ut för att mörkerfotografera...och inser förstås direkt två saker: nummer ett; jättespännande och det här vill jag göra fler gånger samt nummer två; ett stativ är nog ett måste...under den här promenaden i julhelgen fick jag dock lite hjälp av snön, som reflekterade ljus från gatlyktor etc och gjorde omgivningen betydligt ljusare...

Bilden är från Industrilandskapet, utanför entrén till Arbetets Museum här i Norrköping. Jag står mitt i vägen och knäpper en seie av bilder, några suddigare och några blev hyfsade skarpa...men jag förstår att många drömmer om ett bra, stadigt, men endock lätt stativ...jag kommer fortsättningsvis också att tillhöra den skaran...

Jag har precis klarat mej från att bli påkörd av den här cyklisten...håller kameran så stadigt jag kan...

(Iso 800  1/13 sek   bländare 4,5)

Jag har också exponeringskompenserat -1/3 för att inte lamporna skulle bli för starka och helt utfrätta...lyktorna blev kanske ok...men texten på Arbetets Museumskylten förblev klart lysande vit...har ingen aning om jag tänkt rätt eller konstigt, men förmodligen har jag mycket att lära på det här området! Så...synpunkter, kritik och goda råd tages som vanligt tacksamt och glatt emot...både på min torsdagsbild och inför framtida mörkerpromenader...

Och från och med nästa år skall det bli ordning på mej och torsdagsbilden, jag lovar! Den kommer då att finnas på bloggen endast på torsdagar...

Gott Nytt År och fotoÅr!

önskar

Lena Eriksson.