Grus i maskineriet...
Hur ljuvlig är inte den vanliga vackra vardagen?
Det är inte ofta man tänker på det...föränns det blir grus i maskineriet...Jag menar...hur ofta tänker vi på hur ljuvligt det är att ligga tio minuter extra i den sköna sängvärmen och bara vara, och hur ofta tänker vi på hur självklart det är att slänga benen över sängkanten och masa sig ut till köket och sträcka sig efter kaffeburken...eller att hämta morgontidningen och sitta en stund med frukostfika...
Hur ofta tänker vi på hur bra vi har det som kan lyfta benen över badkarskanten för en morgondusch eller för att njuta av ett varmt morgonbad...Hur självklart är det inte för oss att bara slå oss ned framför datorn, vid köksbordet eller i soffan...eller att gå fram till garderoben och välja ut något extra fint att klä på sig...fixa det vi behöver, greja med ditt och datt...hämta, lyfta, bära...
Jag har fått grus i mitt maskineri...jag har fått mitt första ryggskott i livet...
Jag ligger inte i min säng och njuter, för hur jag än ligger så gör det in i helvete ont (förlåt mitt språk!) ...att slänga benen över sängkanten är det inte tal om och bara att sträcka mig efter kaffeburken lite högt upp i mitt köksskåp var en pina nu på morgonen. Lyfta benen över badkarskanten är för närvarande otänkbart och knack på dator och fukostfika får avnjutas ståendes, för att sitta gör alldeles för ont...hosta gör otroligt ont och att skratta gör ont...allt gör helt enkelt djävligt ont...
...så nu står jag alltså och tänker på att man borde vara MYCKET, MYCKET, MYCKET mer tacksam för den vanliga gråa vardagen, när allt går sin gilla gång...när allt flyter på så där väldigt vanligt halvtrist...men endock just flyter på...
Vanlig vacker vardag över Industrilandskapet. Bilden tagen 23/12 -09, från ett av Arbetets Museums fönster.
Handlat på närköp...vanlig härlig vardagssyssla...
Så nu längtar jag till att min vardag skall bli väldigt vanlig och vardaglig igen...så, välkommen vackra vardag...när det än blir!
Hälsningar Lena.
För ca två år sedan fick jag problem med mina fötter. Varje steg kändes som att gå på tusen nålar, fötterna var svullna.
Inte förns jag knappt kunde stå på fötterna insåg jag hur viktiga dem faktiskt är.
Idag är jag tvärnoga med att bara gå i bra skor, det får kosta lite extra för det är det värt.
Man ska vara rädd om sin kropp, den kan man inte köpa för pengar.
Hoppas ditt ryggskott går över snart, så du får återgå till den vanliga vackra vardagen där översta hyllan inte känns oåtkomlig.
Mvh Madelene
God fortsättning på det nya året! / Lena E
Efter att ha haft ett par själv så vet jag vad du går igenom.
Men det går över till slut.
Kan rekommendera ett varmt bad för att lindra det onda och få lite avslappning.
Hälsningar Lena.
Jag tror på nyfikenhet, utveckling i sin person och i livet. Att sätta sig nöjd, tror jag är att sakta tyna bort. Jag vill lära mig mer, om allt. Nästan, allt!!
Vad gäller ditt ryggskott, så lider jag med dig som sagt. Även jag har haft det en gång. Och det, var Inte kul!!!! Hur, kan man ha så ont??
God bättring och God fortsättning på det nya året!! //Peter
Det tål att tänkas på!
Och tack för ditt medlidande, precis vad jag behöver nu inför sänggåendet...
Välkommen hem igen, förresten, till det snöiga Sverige.../ Lena
Hoppas det ska rätta till sig bums, och att du snabbt får börja njuta av det nya året.
God fortsättning
/Jörgen