Torsdagsbild vecka 2. Nästan monokrom...

Vilken vit vintervärld! Snön ligger decimetertjock på de stora gräsmattorna och träden tyngs av vit frost och fin snö...Himlen ligger grå och tung som en filt över jorden. Människorna jag ser är bara svarta silhuetter på avstånd. Världen känns nästan monokrom...

Hälsningar Lena.

Tack för gensvar!

Tack alla ni som skrev en rad! Det var jättespännande att komma hem ifrån jobbet i måndags och öppna bloggen...och jag blev så glad för alla positiva svar...(även om jag  nu inte riktigt fick 100...och det var väl tur så trött som jag var....)

Hela min måndag var faktiskt riktigt bra...det är ju himla kul att träffa sin arbetskamrater efter jul och nyårsledigheten och få höra alla dråpliga historier om släktträffar och julklappar som blivit helt fel...och sååå roligt att träffa alla små barn igen  som faktiskt nästan har vuxit så man ser det på en månad...(jag jobbar ju på förskola för er som inte vet...)

Men man är ju trots den trevliga stämningen och alla glada skratt  riktigt trött första arbetsdagen och efter att ha arbetat nio timmar och varit hemifrån mer än tio timmar så var det mycket upp-piggande att sätta sig framför datorn och läsa era kommentarer...och det är ju riktigt häftigt om man tänker efter det här med bloggande...nästan vem som helst kan göra sin röst hörd när det passar och så fort man slängt ut inlägget i datarymden så kan nästan vem som helst var som helst genast svara och kommentara tillbaka...häftigt, eller hur?

Skickar med en bild på ett häftigt staket också...staketet runt förskolan idag var alldeles fullt med rimfrost...kastade mig ut på en ledig stund och tog en  bild...

Hälsningar Lena!

(kämpar på med självporträtten...!)

Skriv en rad!

Ja gör det, snälla...för jag är så nyfiken på vilka ni är som läser min blogg...jag menar, om det är sissådär 100 som läser mitt blogginlägg och jag får låt säga tre kommentarer, (oftast tre av någon av de 10 som brukar kommentera)...men, då undrar man ju vilka är ni resten 97 ???

...så jag tänkte det...att o vad häftigt att komma hem från jobbet, efter första dagens slit sedan mannaminne... å ha 97 kommentarer och plus de gamla vanliga härliga tre...så skriv en liten rad....om precis vad som helst!!!!!

Jag, igår eftermiddag...ganska oredigerad, har fixat bort en prick och en liten finne...och jag har ganska stor näsa för dem som undrar...men lite beror på objektivet, har jag fått lära mig...men eftersom jag inte har något bättre, så...

(självporträtt 10/1 10...lite hafsigt, i fönsterljuset...) 

Näe nu ska jag till jobbet...monday morning blues....

Skriv!!!

Hälsningar Lena!

Söndagkväll klockan sju

Hjälp!!!...det är nu man tänker på allt man skulle hunnit under julledigheten...det är nu småpaniken kommer krypandes... för det är ju just söndagkväll före dagen JOBB...och imorgon ringer väckarklockan halv sex och familjen Eriksson stiger in i ekorrhjulet igen....

Jag skulle ju ha fixat och ordnat mycket mer, väldigt mycket mer...Jag skulle ju ha storhandlat så allt var klart...och jag skulle ju ha lagat färdiga middagar som skulle vara lätt som en plätt för vilken hungrig familjemedlem som helst att värma...och jag skulle ju ha organiserat om i hallgarderoberna, för att stävja hallkaoset...och jag hade verkligen behövt ta hand om den där bokhyllan som snart rasar ihop och sorterat ut en massa böcker...

Men nu är klockan sju på söndagkvällen före dagen JOBB och nu handlar det om prioritering...det vill säga; gå och handla så att det åtminstone finns frukost imorgon bitti...se till så att tonårssönernas favoritjeans är tvättade...leta reda på nyckelknippan till jobbet och ladda busskorten...

Ladda busskorten jaa....jag steg ut i den snövita kvällen, och det var ljuvligt ute. Termometern hade letat sig upp till minus sex grader, helt perfekt vintertemperatur, enligt mig...På flera ställen låg det nysnö, helt vit och orörd... mitt inne i stan! Det var ovanligt mycket människor ute också för att vara söndagkväll klockan sju, kanske fler var på väg för att  handla frukostmackor och ladda busskort...? 

På väg hem gick jag Kungsgatan upp och sedan svängde jag ned till Arbetets museum, som låg där grannare än vanligt i sin kvällsbelysning mitt i strömmen...som en lyxkryssare inne i hamn...Trots två matkassar så kunde jag inte hejda mig utan fiskade upp min lilla Ixus ur jackfickan...och trots den mörka timmen och trots att jag inte hade något stadigt underlag...och trots att jag visste att det här blir inte bra... så kunde jag inte låta bli att ta några bilder...

Och nu gör jag bort mig som visar några av dem här...men jag vet att dem är i urkass kvalité, men jag vill att ni i allfall ska få en chans att få ett hum om hur vackert Strykjärnet är upplyst i kvällsmörkret...(så om man har en bra kamera och ett stativ så skulle det kunna bli jättefina bilder tror jag...)

Kungsgatan...till höger ligger Strykjärnet.

Bilden tagen precis från bron där mamman med barnvagnen går. (Översta bilden)

På lite närmare håll...

Jag tycker att de fotograferade människoansiktena är så häftiga i en del av fönstren, tillhörande utställningen INDUSTRLAND - NÄR SVERIGE BLEV MODERNT.

Vy åt andra sidan från Kungsgatan...Campus Norrköping är upplyst, rejält...kanske universitetet har specialpris på el...????

Det var jätteskönt med en promenad  som avbrott i fixa-stressen...men...nu måste jag återgå till att hänga tvätt...favorit jeansen! Och sedan är det nog dax att sova...

Hälsningar Lena.

Tre baljor kaffe, och äntligen en promenad!

Att det ska vara så segt ibland att komma igång... och ut!

Idag har jag tömt tre baljor kaffe (och då snackar vi baljor, inte små söta kaffekoppar) Första baljan ( mellanrost, lattestuket) 08.00 vid frukosten med äldsta sonen, som börjar skolan halv 9...Andra baljan (mörkrost no milk, för att få extra sting...) tog jag klockan 11 efter att ha vaknat för andra gången i dag och nästa son slagit igen ytterdörren...och nu vid strax före ett sitter jag här för mig själv med den tredje baljan och väntar på att energin och lusten skall komma någonstans ifrån....var ifrån vet jag inte...eller rättare sagt det vet jag; den kommer inte flygandes ifrån någonstans, och det kvittar hur många kaffekoppar jag tittar ned i...kaffe hjälper inte en sådan här dag, i alla fall inte mot latheten och segheten...det måste sparkas igång, tvingas igång, jobbas igång..bryskt och utan pardon, bare å gjört....

Sååå...in i duschen, sätt lite rött på kinderna, mjuka upp ryggen...ned med disken i baljan och låt disktrasan dansa över köksbordet...(ser redan hyfsat ut)....fram med dammsugaren, svish svish och in med skitiga strumpor och svettiga t-shirts i tvättmaskinen, tryck på knappen 40 grader igång...ta ett djupt andetag, känn inte efter... trä armarna in i tjockaste tröjan, kängorna på och knyt knyt knyt... och....ta steget över tröskeln och ut i ljuset! Yes!... YES!

Jag fångas in av allt det vita vackra...energin kommer åter...underbart!!! Vänder tillbaka och fiskar upp ryggsäck, kamera och plånbok i hallen...nu skall det bli härligt med en långpromenad! Du härliga frusna vackra värld...

Strömmen ligger kall och isande gråblå...

 Här och där ligger  tunna spröda is-sjok i Strömmen och bildar vackra mönster...

Husen ser också kalla och frusna ut...

En stackars ensam snöröjare försöker göra gångvägen längst Industrilandskapen gångbar...

(Till min stora förtret såg jag att de vackra lyktorna som jag hade tänkt fotografera i snöfall, var insvepta i svart plast...!!!)

Cykelställen växer upp som svarta tulpaner ur snön...

 Handlade lite extra kaffe på vägen hem, för det vill man ju inte stå utan...även om det nu inte är någon mirakeldryck mot ledan...och imorgon satsar jag på en morgonpromenad, eller...jaa iallafall en förmiddagspromenad!

Hälsningar Lena.