Noll åtta noll noll

Väntar på morgonkaffet...

SÅ LITE DET KAN BEHÖVAS

Hoppet är det man lever på, eller hur? I alla fall när man har nära och kära som inte mår så bra.

Och oftast så finns det där, hoppet alltså...men inte alltid. En del dagar är man lite ledsen, så är det bara. Och hoppet verkar ha gått och gömt sig...

Då är ens medmänniskor viktiga.

Idag var det  en granne som såg min vissna uppsyn. En granne som jag inte alls känner väl...men som kanske vet ett och annat om livet...och förmodligen har ett stort hjärta. Efter några artighetersfraser och vi passerat varandra ropade han ljudligt tvärs över gården; "Lena...hoppet för faan...plocka fram det...det är ju det man lever på!"

Och tänk, genast blev dagen gladare, genast såg jag Kastanjeträdets oerhört vackra blad och genast bestämde jag mig för en höstpromenad.

En omtänksam granne korsade min väg...mer behövdes inte för att hoppet skulle vakna igen.

Och det oerhört vackra höstlandskapet fyllde på...med hopp, nytt hopp.

Hälsningar Lena.

SVART KATT I SOLENS SKEN IGEN...

På något konstigt sätt blev mitt blogginlägg raderat...Här kommer det åter igen...fast utan alla fina kommentarer...suck... (Så alla ni som redan läst, jag ber om ursäkt!)

Plötsligt när jag satt där stilla för mig själv på en bänk i solens sken...så dök den upp; den svartaste och den finaste katt jag sett. Tvärr var den inte alls särskilt intresserad av mig och min kamera...utan slank snabbt iväg bort i höstlandskapet igen.

Hälsningar Lena.

BILDER BAKÅT I TIDEN

Bilder ja...och mer och mer går jag bakåt i historien och letar bilder bland kända och okända fotografer.

Den här helgen var jag åter igen och tittade på fotoutställningen "Åter till verkligheten"  som ju är en samlingsutställning från Moderna muséet,  som man för närvarande kan njuta av här i Norrköping i det ståtliga Strykjärnet. Utställningen visar bilder från sjuttiotalet och verkliga pärlor av fotografer såsom; Ralph Gibson, Paul Hill, Melissa Shook och Anders Petersen...för att nämna några av mina favoriter. Väl värt ett besök, ni som har vägarna förbi...

Läs mer om utställningen;

http://www.arbetetsmuseum.se/Default.aspx?&a=442566&c=4329&b=1

Men, efter det besöket styrde jag mina steg till Norrköpings stads museum, och slogs av hur mycket bilder från förr i tiden man även bjuds av där. Inte från några superfotografer kanske...men det var väldigt roligt att se.

Och jag undrar om det inte är så i många städer; det egna stadens museum bjuder nog på många och intressanta bilder från svunna dagar. Både på väggar och i arkiv.

Kanske också värt ett besök för någon som är bildintresserad...

Inne på Norrköpings stadsmuseum 10/10

Hälsningar Lena

UTRYMME

Jag funderar igen på det här med utrymme...

Utrymme, det är fint att ha...helst ett eget. Och helst väl tilltaget.

Utrymme för  långa ben.  Och utrymme för själen. Utrymme för karriär och utrymme för expansion. Och utrymme för alla våra prylar...

Men jag funderar också på det här med  bloggutrymme. Utrymme för kreativitet och personlighet det är också väldans fint att ha...men vad gör vi med det?

Vad gör jag med det?

Vad vill jag visa världen i min blogg? Lite tillspetsat kanske...men väl värt att fundera på. Tycker jag.

Det är ju väldans lätt att skriva hellre än bra. Hellre...än med tanke bakom. Och det är så väldans lätt att slänga in alla möjliga tagna bilder...också hellre, än med tanke bakom.

Men vad blir konsekvenserna i längden...

Ett bloggutrymme fullt av pladder och bilder och bilder och bilder och bilder och bilder som inte säger någonting...det gör ju ingen glad!

(Här fattas det en bild...den tog jag bort...

för den var hellre än bra...och mest intressant för mig själv...)

Så jag funderar vidare på det här hur jag kan och vill använda mitt bloggutrymme...

Hälsningar Lena.