ÖGONBLICKETS DILEMMA

Jag har ju gett mig själv i utmaning att rikta kameran mer mot människor istället för mot vyer, husväggar och snygga linjer. Hittills har det gått ganska bra, tycker jag. Men att gå från vyer och husväggar till människor kräver träning. Träning i att använda kameran på människor i det offentliga rummet.

När man fotar vyer och byggnader behöver man bara tänka på att bilden ska bli bra, men när man riktar kameran mot människor måste man också ta en viss hänsyn. Man hamnar ofta i någon slags ögonblickets dilemma; känns det här ok?

Ibland väntar jag in något slags hastigt godkännande hos den jag riktat kameran mot, kanske genom ett leende eller något speciellt blänk i ögonen. Det känns när man får det. Men ibland fotar jag i det tysta. Det är dagens bild från tåget, ett exempel på. Jag tror inte att mannen märkte att jag fotade honom. Vid sådana tillfällen är det bildälskaren och kanske egoisten i mig som tar överhand och jag knäpper av med vetskapen att det jag gör är inget olagligt...

Men som sagt man hamnar ofta i ögonblickets dilemma; ok eller inte...

.

Mellan Norrköping och Stockholm igår kväll...13/3

.

.

Ni får gärna komma med synpunkter på mina tankegångar och goda råd.

Hur tänker ni och agerar när ni fotar i det offentliga rummet?

.

.

.

(arkivbild...)

.

Nu ut i Stockholmsvimlet!

RUTIGT OCH RANDIGT

Nästan lite som serierutor...och mest på lek.

.

I Kulturhuset

på en scen...

.

.

...och nedanför.

.

.

Och suck, ni ser....det blev lite mer linjer.

(Men nu är det slut på silhuettbilder på minneskortet, i alla fall...)

SER MAN LINJER SÅ GÖR MAN...

...det kan inte hjälpas!

Men jag lovar, jag tog bara tio minuters paus från min utmaning. 

.

8/3-15

Och det är ju i alla fall människor bland linjerna, flera stycken till och med... :)

.

.

...och rutan med färg är ju väldigt liten.

Med en kamera i sin hand går man aldrig riktigt säker...

Han klev på tåget samtidigt som jag, i Fruängen. Han hade en hel bunt med Romernas gatutidning Sofia med sig under armen. 

I det tomma tåget valde han att sätta sig mitt emot mig och började genast att försöka kommunicera genom teckenspråk och något enstaka svenskt ord. Han var klart intresserad av min kamera och ville titta på den.

Jag räckte över den och han började undersöka. Han kollade in bilder på minneskortet, och så ville han veta hur man fotograferar. Jag visade honom avtryckaren och hur han skulle fokusera. Och så ville han fotografera mig.

Han sköt iväg rätt många skott innan jag fick honom att motvilligt lämna tillbaka kameran :)

- Ok nu är det min tur sa jag, och tog ett par bilder lite snabbt. Vid det här laget hade nämligen tåget fyllts på rejält med människor och det kändes inte helt bekvämt att fotografera inne i trängseln. Annars hade jag nog kunnat ta många bilder på denna unga man, med dessa fina, mörka ögon...

Strax därefter gick han av, med sin bunt tidningar.

.

På T-banetåget 8/3 - 15

.

.

.

En sak är i alla fall klar; med en kamera i sin hand går man aldrig riktigt säker. Säker inför spontana möten.

Bra, eller hur?

.

fotograf okänd

Lite suddigt, men ett minne!

Innan affärerna öppnar...

Igår tog jag tunnelbanan in till centrum för att fånga några tjej-bilder dagen till ära. En del av de bilderna visade jag igår. Det var en riktig rolig uppgift och jag börjar vänja mig vid 50 mm. Men det blev några bilder på miljöer också. Fortfarande något slags gatufoto tycker jag nog, och människan står fortfarande i centrum så jag tycker inte att jag kom allt för långt bort från min utmaning. Inte allt för långt...en bit bort bara. 

Men jag gjorde en ny upptäckt...man har ju zoom i benen... :)

.

8/3-15

.

.

Klockan är nu strax efter fyra, jag sitter i Fruängen och sörplar morgonkaffe. 06.21 går mitt tåg hem till Norrköping och jobb...och en ganska upptagen vecka. Det kommer att fortsätta trilla in bilder vartefter från helgen, men jag har inte hunnit redigera...och jag ska försöka kolla in alla andras bloggar så fort jag bara hinner. 

.

På återseende!