Funderingar och fotografier från min vy i Vintergatan

Med en kamera i sin hand går man aldrig riktigt säker...

Han klev på tåget samtidigt som jag, i Fruängen. Han hade en hel bunt med Romernas gatutidning Sofia med sig under armen. 

I det tomma tåget valde han att sätta sig mitt emot mig och började genast att försöka kommunicera genom teckenspråk och något enstaka svenskt ord. Han var klart intresserad av min kamera och ville titta på den.

Jag räckte över den och han började undersöka. Han kollade in bilder på minneskortet, och så ville han veta hur man fotograferar. Jag visade honom avtryckaren och hur han skulle fokusera. Och så ville han fotografera mig.

Han sköt iväg rätt många skott innan jag fick honom att motvilligt lämna tillbaka kameran :)

- Ok nu är det min tur sa jag, och tog ett par bilder lite snabbt. Vid det här laget hade nämligen tåget fyllts på rejält med människor och det kändes inte helt bekvämt att fotografera inne i trängseln. Annars hade jag nog kunnat ta många bilder på denna unga man, med dessa fina, mörka ögon...

Strax därefter gick han av, med sin bunt tidningar.

.

På T-banetåget 8/3 - 15

.

.

.

En sak är i alla fall klar; med en kamera i sin hand går man aldrig riktigt säker. Säker inför spontana möten.

Bra, eller hur?

.

fotograf okänd

Lite suddigt, men ett minne!

Inlagt 2015-03-10 00:11 | Läst 3963 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
En fin berättelse ur verkligheten. :)
-affe
Svar från Lena Eriksson 2015-03-10 17:59
Så bra att du tyckte det!
TACK för raden.
Hej historier som denna gillar jag. Ett möte i livet...

Mvh Tommy
Svar från Lena Eriksson 2015-03-10 18:04
Ett möte på många olika sätt...men svårt utan ett gemensamt språk...

TACKAR!
Tänk vad en kamera kan göra, min har gett mig många möten med främlingar...
Svar från Lena Eriksson 2015-03-10 18:06
Så är det...en kamera väcker ofta nyfikenhet och så är samtalet igång...
TACK för raden!
Vilket roligt möte du fick – och han. Du har bilderna kvar, vad har han?
Svar från Lena Eriksson 2015-03-10 18:28
Jag kände lite så jag med - jag har bilder på honom, vad har han?...särskilt innan jag publicerade blogginlägget. Fick nästan samvetskval... Men sedan tänkte jag att på det här sättet är det ju oftast; jag tar bilder och får med mig material som jag kan göra vad jag vill med...de som jag fotat har inte ens en aning om att jag använder mig av dem, eller var...
Har många ggr funderat på att ha ett litet visitkort med och ge ut med min bloggadress, men så känns det så dumt om man inte publicerar några bilder på just dem man delat ut visitkort till...

Jag hoppas och tror att han fick med sig ett bra minne från vårt möte iaf...- han fick testa min kamera rätt friskt...och jag försökte förklara/berätta om en del bilder som fanns på minneskortet.
Kanske kan vi råkas igen i Stockholms-vimlet ?...och då kan jag kanske visa inlägget och erbjuda en bild ???...om han skulle vilja ha...

TACK Torbjörn för raden.
Spännande möte, och fina bilder!
Hälsn!
Svar från Lena Eriksson 2015-03-10 18:32
Så roligt att du tycker det!
Mötet var speciellt...kändes inte helt enkelt...när man inte har ett gemensamt språk. men jag tror att vi båda gillade stunden på tåget...

TACK för raden!
En sån fin berättelse. Blir varm i hjärtat.
Katarina
Svar från Lena Eriksson 2015-03-10 18:38
Härligt att du känner så! Skönt att höra...
Jag hade lite funderingar på om jag skulle skriva det här inlägget eller inte...just på grund av att jag liiiite kände mig precis som Torbjörn skrev; "Du har bilderna kvar, vad har han?"

Men jag ville skriva om mötet...jag tror och hoppas att han iaf kunde ta med sig min öppenhet och en trevlig stund, som ett bra minne...

TACK Katarina!
Trevligt, fast den här gången gillar jag de stora bilderna bättre. :) Ja inte pga motivet...
Har sett "Sofia", som de säljer. Frågade du inte vem som producerar den?? Den andas lite "Situation Stockholm".
Svar från Lena Eriksson 2015-03-10 18:52
Hej Peter!
Här kan du läsa mer om gatutidningen Sofia;
http://www.alltomstockholm.se/stadsliv/article4121343.aos

Jag är glad att du skriver att du gillar bilderna...de blev lite som de blev...men tillsammans med mötet kanske de är värda att visas...

TACK
Vilket härligt inlägg! =)
Svar från Lena Eriksson 2015-03-10 18:53
Å vad glad jag är att du skriver det!
TACK!
Läsvärt och väldigt fina bilder, fin episod att komma ihåg!/ Björn T
Svar från Lena Eriksson 2015-03-10 18:54
TACK jag blir glad för det du skriver!
Det var ju ett fint möte. Jag har också funderat på det där med visitkort, men känner lite som du. I helgen kom jag på att man kanske kunde dela ut visitkort där man säger att de kan få en kopia av bilden ifall de mailar mig. Då skulle jag få sända bilden till dem och de skulle också få nånting. Samtidigt kunde ju där finnas adressen till bloggen eller en hemsida. Då kanske det inte skulle göra nåt fast man aldrig publicerade bilden och kanske förorsaka besvikelse hos dem.
H. Gun
Svar från Lena Eriksson 2015-03-10 23:14
Det tål att tänkas på det där med visitkort och vad som ska stå på det...men det är nog en bra idé på något sätt...
TACK för kommentaren!
Gillar berättelsen och fina bilder därtill, må gott, LO
Svar från Lena Eriksson 2015-03-10 23:15
Vad roligt att du gillar!
TACKAR...och må gott tillbaka.
Ett mycket trevligt möte Lena. Och några fina minnen fick du med dig hem också.
Svar från Lena Eriksson 2015-03-10 23:16
Tänk vad livet kan bjuda på mycket oväntat! :)
TACK för raden!
Härligt möte!
Svar från Lena Eriksson 2015-03-10 23:17
Kul du gillar!
TACKAR...
Underbart härligt detta möte som du inte
kommer glömma det vet jag.
Du fick tillika bilder som talar för sig själv.
Mörka ögon med ledsen blick.
Hur skulle det kunna vara något annat.
Kameran förenar som jag skrivit om tidigare.
Sov nu gott snart onsdag igen.
nattikram
Gun-INger
Svar från Lena Eriksson 2015-03-11 16:10
Ja...kameran förenar. För det mesta i alla fall...

TACKAR!