Fikastund har guld i mun!

Vad vore livet utan alla dessa urtrevliga fikastunder? Svar; mycket tråkigare, och säkert jobbigare också...för jag tror nämligen att  man underskattar nyttan och värdet med dessa härliga kravlösa fikapauser...Jaa, jag är alldeles säker på att det just är under dessa små pauser från livets slit och vedermödor som man stärker vänskapsband som bäst , hämtar ny kraft, för vidare en massa bra information och löser många små och stora problem...

En annan sak som är så trevligt med de här små fikastunderna är att de nästan alltid uppstår spontant! När man som minst anar det ringer det på dörren, eller som i dag när jag bara hux flux på morgonpromenaden stöter ihop med en kär vän och blir hembjuden till henne på lite frukostfika...och strax sitter man vid ett lagom stökigt och hemtrevligt köksbord med en stor kopp nybryggt kaffe, och så är skrattet, skvallret och samtalet snart i full gång..."Hur är det med din mormor?" "Jag läste en jättebra artikel i..." "Det är ju så typiskt för 14-åringar..." "Å jobbet, får du vara kvar?" "Men om du gör som jag gjorde en gång..." etc etc...

Tove bjuder på lördagsmorgon-fika...en jättebra start på helgen!

En och en halv timma senare styrde jag stegen hemåt och jag var på väldigt gott humör.

Tack för vänskap och nybryggt kaffe!

Hälsningar Lena.

"Inte ett steg till!"...veckans TORSDAGSBILD.

Den här veckan har jag trots mörker och duggregn varit ute och fotograferat en hel del. Bland annat har jag försökt mej på att fånga folk i rörelse. Ett bra sätt att träna just det är att helt enkelt stå still på ett ställe och fotografera förbipasserande...

Människor bryr sej väldigt olika om att jag står där med kameran och försöker fotografera dem...de flesta ler lite smått eller bara ser förvånade ut. En del försöker titta bort eller skynda på stegen, somliga ser skitsura ut. Många bryr sej inte ett dugg... men en och annan vill hjälpa till och undrar på vilket sätt de skall passera och om jag vill att de ska gå en extra gång framför kameran. Och så finns det dem som kommer fram och säger att "hör du du, här är det alldeles för dåliga ljusförhållanden...om du gör så här..."  Män, förstås...som alltid vet bättre... 

Sedan är det kvinnan som bara tvärvägrade att gå förbi, under en lång stund. Om det var för att hon inte ville bli fotad eller om det var av hänsyn till min fotografering, det vet jag inte för jag fick ingen ögonkontakt med henne och när jag sa till henne att "Gå du bara" så varken svarade hon eller rörde sej ur fläcken...inte föräns jag tog ned kameran...

Vad hon inte visste var att jag redan hade fångat henne på bild under tiden hon stod och väntade på att jag skulle sluta fotografera...

Näee...inte ett steg till föräns du tagit bort kameran!

Usch jag känner mej nästan lite elak...!!!! Har ni synpunkter på mitt agerande eller goda råd hur man bär sej åt som "gatufotograf" så blir jag glad om ni delar med er! För i vår ska jag minsann gatu-fota mycket! Har man bara kommit över den första ska-jag verkligen-ta-fram-kameran-funderingen och kommit igång så är det väldans roligt och spännande...

Hälsningar Lena.

Fångat i farten!

I dag har jag tagit en sväng runt i mina kvarter och försökt fånga in folk i farten! Dels tycker jag att det är spännande med rörelse och dels behöver jag träna massor på sådan fotografering...och dessutom behöver jag träna på att stå där bland folk med kameran och se modig ut...

Fångad i farten, minsann...

...och här har jag försökt fånga rörelsen hos en cyklist.

 Två coola killar passerar...

Hjälp...här blir man nästan påkörd!

 Här var det lite lättare att fånga farten...

..och här gick det inte så fort heller.

 Bättre fart här!

Och här är det väldigt bråttom hem!

 Kanske också på väg hem...?

Hoppsan här är ju jag! Dax att återvända hem för mej också! 

Hälsningar Lena.

Det hänger på ljuset...och humöret!

Nu är det avskalat, avlövat, sparsmakat och färgfattigt runt omkring där jag bor, men jag gillar det...tycker faktiskt att det är riktigt vackert! (När jag är på det här humöret i alla fall!) 

Alla bilder är tagna nu i veckan här i Norrköping.

Gillar den bastanta betongen som möter den vackra naturen... 

Vackert lite naket träd, med långa utsträckta grenar...

 Några gyllengula löv kvar i alla fall!

Utflyttat för den här säsongen! 

Fridfull eftermiddag vid Strömmen. Endast livräddningskransen ger färg åt bilden...

Novemberljus, hösten på väg mot vinter... 

...väldigt vackert, tycker jag...

 Trädspeglingar i den stilla Strömmen.  Ett och annat höstlöv flyter förbi...

 Blickfång; vackert röda stjälkar från en buske....det gäller att fånga den färg som finns!

Vid den stora bron, naturen möter betongen, igen (är lite förtjust i den kombinationen)... 

Under bron med kameran riktad mot vattnet... 

...och kameran riktad uppåt. Mellan de båda körfälten skymtar en lampa.

Tänkte på här om dagen, att det här är ju min första höst som jag upplever med en systemkamera om nacken, och jag hade inte räknat med den väldigt stora frånvaron av ljusa timmar som det uppenbarligen är på min breddgrad i oktober och november...Det gäller att lära sej fånga in ljuset när det skymtar fram lite...och försöka fånga ljuset i mörkret, kanske...

Hälsningar Lena.

Novemberträdgård

Att det kan vara så vackert i en trädgård i november!!! Hade jag aldrig trott...samtliga bilder är tagna under veckan som gått.

Så synd bara att jag inte är en lycklig ägare till ett macro-objektiv...tror ni vuxna också kan skicka önskelista till tomten???

Hälsningar från Lena.