FLICKAN I FÖNSTRET
Visst är det häftigt med bilder som kommer till alldeles oförhappandes? Man är på väg någonstans, man är upptagen och har inte en tanke på att fotografera. Men så plötsligt ser man...
Man ser bilden.
.
Flickan i fönstret...
(bild från 2011...)
.
Jag var på väg hem från ICA. Jag hade matkassar i båda händerna. Men kameran hängde som tur var över axeln. Jag sneddade över gården till Stadsmuseet.
Och då...plötsligt när jag gick förbi fönstret såg jag flickan...iklädd kläder från en svunnen tid. Det fanns några fler i rummet men de stod en bit längre bort, förmodligen var det barn från en skolklass som lärde om förr. Men jag hann inte registrera något mer, inte vad jag minns i alla fall, utan släppte matkassarna rakt ned i backen och fick fram kameran. Jag hann ta en endaste bild...innan flickan fick syn på mig och magin var bruten.
.
.
Anledningen till att jag stoppade in den här bilden i dagens blogginlägg är förstås att jag tyckte att det var roligt att berätta om hur fotot kom till. Men också för att jag fortfarande har funderingar omkring bilden. Kanske uppstod bloggidén också efter att ha läst Björn T inlägg om bloggar och hans efterlysning efter mer bilddiskussioner.
Bilden finns i mitt album "MÄNNISKOR" här på Fotosidan. Bilden har också varit utslängd i gatufoto-poolen för några år sedan, men då som kvadrat och som svartvit. På den bilden finns också loggan kvar från larmtjänst, vilket många tyckte förstörde bilden lite. Se tumnageln.
Jag vet ofta i ryggmärgen hur jag vill ha mina bilder och brukar lämna dem när de är redigerade. Det blir ju hela tiden nya att ta hand om. Men en och annan lämnar mig ingen ro. Den här bilden är en sådan. Nu fick jag syn på den igen när jag höll på att rota efter kolonilottsbilder i mina gömmor.
Ni får gärna lämna funderingar på bilden. Stående, färg, kvadrat, svartvit...med eller utan logga?
.
.
.
Denna mjuka fina i färg där flickan står så drömmande i sina egna tankar.
Bilden har så vackert ljus. Hade du den på utställning gick inge förbi den.
Påminner om en målning
Alarmskylten är lägg klona över om du vill ha bilden svartvitt.
Den blir så hård på något sätt.
Flickan känns inte drömmande på samma sätt för mig.
Jag har tittat på båda flertalet gånger.
Ha mys i morgon i Söderköping.
Gun-Inger
Med klädsel från förr, som på den svartvita tiden, men färg blir också bra!
Kenneth
På den kvadratiska skulle jag ha klonat bort larmdekalen, mest för att den drar ögat till sig.
Fint porträtt på någon som verkar stå helt i egna tankar.
Både den svartvita och färgbilden är bra.
Hälsn!
Jag som nästan alltid arbetar i svartvitt tycker bäst om bilden i färg, den är vackert mjuk och får mig som betraktare att stanna upp, vad tänker hon på och varför står hon där.
Sådana spontana bilder har jag märkt att jag tycker allra bäst om. Tidigare var det naturbilder som var mina favoriter, gillar dem fortfarande men upptäcker att då jag lyckats få till en spontan med människor på, människor som helst inte är medvetna om kameran utan upptagna med annat, då blir jag glad.
TACK ALLA för visat intresse av min "upphittade" bild. Kan återigen konstatera att det här med vad man tycker om bilder är ganska personligt. men alarm-dekalen vill många ha bort. jag får fundera på det. Jag klonar väldigt sällan i mina bilder...och när jag lät dekalen vara kvar tänkte jag att det är ju den som talar om att bilden inte är från svunna tider. Tyckte också att den var en intressant kontrast till den övriga bilden....
Färg / sv/v ? Tycker att färgen är helt överlägsen. I den sv/v försvinner mängder med information som skapar stämningen i bilden.
Format? Berättelsen försvinner i den fyrkantiga (kommer inte fram). I den stående förstärks bilden av såväl flickan som det trasiga fönstret. Tror att en stor del av problemet ligger i det publicerade mediet. Den absoluta majoriteten av betraktare på nätet har liggande skärm - det är svårt att få rättvisa i ett stående format. Om den presenterats på t.ex. en utställning hade det varit betydligt mer rättvisande.
Så roligt att du tycker om min bild och att du ger mig dina synpunkter. Det uppskattar jag!
Jag tycker nog också att färgbilden vinner lite grann över den svartvita...den är mjukare och färgerna är så finstämda och tillför tycker jag. Så jag kanske får lägga in den i färg också i mitt album här på Fs... :) och jag tror jag behåller den i stående format dessutom.
(När man har tagit en hyfsat bra bild på någon okänd då tycker man att det verkligen är synd att den personen förmodligen aldrig kommer att få se bilden....)
TACK så mycket för visat intresse och kommentar!