Roskilde-bloggen # 3039: Vad är meningen med livet.

Roskilde, den 22. marts 2025.

Sony a6000 med Sony 55-210 mm (83-315) - f/4,5 - 1/100 sek. - ISO 3200 - DOOC - Svartvitt i kameran.

Den 21 mars 1945 inträffade den största katastrofen i Danmark under andra världskriget. Den franska skolan i Köpenhamn träffades av bomber från brittiska bombplan.

Den danska regeringen avgick 1943 eftersom tyskarna krävde att dödsstraff skulle införas för sabotagehandlingar. Efter detta intensifierades jakten på de danska frihetskämparna. Under de våldsamma förhörsmetoderna av de arresterade med tortyr gavs information om hela nätverket och enskilda personer till tyskarna.

________________________________________________________________________________________________________________

Royal Air Force flög in i Köpenhamn med målet att bomba Shellhuset. Shellhuset fungerade som Gestapos högkvarter, och användes bland annat för att förvara arkiv om den danska motståndsrörelsen.

Planen flög extremt lågt för att undvika de tyska radarerna. Över Stora Bält varnas piloter för måsar och saltstänk. När de kommer till Själland beordras radiotystnad. Ett av planen träffar av misstag en mast i ett tågrangeringsområde och kraschar och fattas eld. Ett av nästa plan missförstår och tror att det är bombmålet och släpper en bomb som träffar en bilverkstad nära skolan. Nästa plan släpper sedan en bomb, som träffar skolan.

Den mycket svåra uppgiften att bomba Shellhuset var däremot lyckad. Tyskarna hade förväntat sig ett eventuellt anfall och hade därför placerat de danska fångarna uppe under taket. Därför fick bomberna släppas så att de träffade byggnaden från sidan, och detta lyckades och de flesta danskarna på vinden överlevde.

Mycket värre var rapporterna från "Den Franske Skole" - Wikipedia:

Vid tiden för bombningen den 21 mars 1945 fanns det 529 personer på skolan. Av dessa var 482 barn, 34 katolska systrar och 8 civila lärare. Utöver detta var det 5 vuxna som kom utifrån.

Vid Katastrofen dödade 116 människor, inklusive 86 barn, 8 nunnor, 2 civila lärare, 2 brandmän och två fäder.

Vid minnesstunden i går på 80-årsdagen deltog överlevande, familjer och drottning Margrethe.

Mvh. Erik.

PS: Danmark befriades den 4-5 maj samma år!

Roskilde-bloggen # 3006: Bensinransonering - vad ska man göra då.

Roskilde-bloggen # 3003: Folke Bernadotte och "De hvide Busser". - Fotosidan

Roskilde-bloggen # 3004: De Hvide Busser - fortsat. - Fotosidan

Jag knyter här ett litet slut om mina blogginlägg om "De hvide Busser".

Det var inte bara bensin som ransonerades, utan att det redan var i september 1939 hade många glömt. De privata personbilarna "blev klodset op", som det hette på danska. Hjulen togs av bilarna sattes upp på träklossar eller stativ.

Endast speciella och nödvändiga fordon fick bensin med ransoneringsmärken - ambulanser, räddningsfordon, taxibilar och bussar. Bensinbristen blev värre och värre ju längre tiden gick. Detta fick konsekvenser för de reguljära bussarna vid flera tillfällen. De fick minska antalet resor och i flera fall lägga ner en hel massa rutter. Även om man kunde få tag i de magra bensintilldelningarna steg priset så kraftigt att det inte var ekonomiskt att fortsätta köra med bensin.

Det är här gasgeneratorerna kommer in i bilden. Eller kakelugnen, som den snabbt blev allmänt känd. Nu kunde bussarna och andra fordon köras på regas. Här skriver jag direkt från texten i häftet här och försöker översätta det: " Gengasen framställdes genom att värma ved i "kakelugnen". När ved värms utan att luftens syre får tillgång till den uppvärmda veden, tar den inte eld och brännbara gaser kan drivas ut ur trädet". Naturligtvis hade gengaserna ett mycket lägre värmevärde än bensin och var även hårda för motor och transmission. Hastigheten och dragkraften sänktes också.

Gasgeneratorerna tillverkades i olika storlekar – anpassade efter motorstorlekarna. Det mest optimala bränslet var bokträ.

Danska bussar med generatorerna monterade på baksidan. Säckar av bokträ på taket. Eftersom bokträ också blev en bristvara fanns flera alternativ, t.ex. torv och kottar! Alla bilmärken var inte lämpliga för omgasning – 8-cylindriga motorer var ett no go. Opel och Ford bilar var de mest lämpliga.

Här är det de svenska bensindrivna bussarna som i första hand plockat upp fångar från koncentrationslägren över hela Tyskland för att köra dem till Neungamme. De hade mycket längre räckvidd än de danska bussarna. Efter en tid kunde danskarna sedan köra fångarna vidare från Neungamme och hem till Danmark.

Mina 3 blogginlägg är bara en liten sammanfattning från detta lilla häfte. Det fanns många andra utmaningar – blandt andet brist på däck och brist på reservdelar i takt med att bussarna blev mer och mer oslitna. Men nu får det vara nog.

Med venlige hilsen fra Erik.

Roskilde-bloggen # 3003: Folke Bernadotte och "De hvide Busser".

Roskilde, den 3. januar 2025.

___________________________________________________________

Jag skrev i ett svar för ett tag sedan på ett blogginlägg av mig:

Det blev ett enkelt köp :-) Ett litet häfte om de berömda "Hvide busser", som i första hand förknippas med Folke Bernadotte. Häftet från 1995 här berättar för första gången den danska vinklingen och deltagandet i hela insatsen. Jag kanske skriver ett blogginlägg om det.

Så idag blev det.

Källa: Bushistorisk Selskabs häfte från 1995 med anledning av 50-årsjubileet av insatsen att föra hem de norska och danska fångarna från koncentrationslägret "Neuengamme".

Ordföranden för "Bushistorisk Selskab" skriver i förordet, "att mycket redan har skrivits om "De hvide Busser", men att transportsidan har varit undergranskad jämfört med en rad andra sidor av hjälpa kampanjen".

I häftet har intervjuer samlats in från levande (1995) åkerier och chaufförer som deltagit i aktionerna samt från några av de överlevande fångarna.

Röda Korsets aktioner med "De hvide Busser" 1944 och 1945 har för mig och många andra varit synonymt med Folke Bernadotte. Ordföranden för "Bushistorisk Selskab" är därför också förvånad över hur lite publicitet det har varit om de danska bussägarnas insatser i aktionerna. Det fanns till exempel inte ett ord i tidningen "Danmarks bilruter" från 1945! En möjlig förklaring kommer i ett annat blogginlägg.

I häftet är auktionerne grovt uppdelade i 4 avsnitt:

Sommar 1944 - 8. marts 1945 - Danska Röda Korset kör hem 7 fångar till Danmark

Den 11. marts - ca. 15. april 1945 - Bernadotteaktionen köra danska och norska fångar från flera läger och fängelser i hela Tyskland och till koncentrationslägret "Neuengamme". Efter den 3 april halveras den svenska arbetskraften och kompletteras med dansk arbetskraft och utrustning.

Den 18- 22. april 1945.- Runt 4 000 danska och norska fångar evakueras från "Neuengamme" med en enorm insats, särskilt med dansk utrustning och personal.

Den 22. april - 2. maj 1945 - Svensk och dansk personal och utrustning deltar i en högriskoperation för att evakuera kvinnliga fångar från lägret "Ravensbrück" nära Berlin. Busstransporter avbryts den 25 april efter att ha blivit attackerad flera gånger med dödsfall. Två tåg anländer till Padborg den 1 och 2 maj 1945.

De danska och norska prästernas registerkort hjälpte svenskarna att hitta de nordiska fångarna runt om i de tyska koncentrationslägren.

I lägret Neuengamme rensades en av byggnaderna från andra fångar och reserverades sedan för de nordiska fångarna. "Bernadotteaktionen" förde fångar från många läger över hela Tyskland. Bernadottebussarna gick på bensin och hade därför mycket större räckvidd. De danska bussarna körde med gasgeneratorer och körde därför huvudsakligen bara från Padborg till Neuengamme nära Hamburg och tillbaka.

De små kvadrater är koncentrationsläger och Neuengamme var den som låg närmast Danmark. Med stor diplomatisk kompetens lyckades Folke Bernadotte förhandla, att samla de nordiska fångarna här.

Fortsättning följer - också med ett antal fotografier.

Hälsningar från Erik.

Roskilde-bloggen # 2846: Markering af 9. april 1940 i Danmark.

Nikon D700 0ch 50 MM 1.1.4 - f/5,6 - 1/125 sek. ISO 450.

"Bag nedrullede gardiner og persienner.

PS: Edit: 10.4.2024 kl. 10.23:

Hej igen.
Titeln syftar på det datum då Danmark ockuperades av tyskarna!
Bilden var ett försök att illustrera mörkret som Danmark plötsligt befann sig i.
Det var bara mitt sätt att markera det datumet. Precis som vi också fortfarande markerar befrielsedagen den 4 maj genom att sätta ljus i fönsterbrädorna:
Ursäkta denna brist på förklaring i min text. I Danmark skulle det inte råda någon tvekan om vilket datum den 9 april var.

På återseende !

Bilddagbok # 2550 / Sommeren 1943 .....

ROSKILDE, DEN 23. SEPTEMBER 2022.

..... föddes jag.

Här är ett av mina loppfynd på Hestetorvet i Roskilde - den lilla boken inte kameran.

Några av bilderna hade jag sett tidigare – i olika sammanhang. Jag hade dock aldrig hört talas om luftvärnsbatterierna i Malmö. Vi flyttade också från Köpenhamn ända ner till Nakskov på Lolland när jag var 9 månader.

Den sommaren ökade motståndet från den danska befolkningen. "Folkets strejk" startade i Odense, fortsatte till Esbjerg och slutligen "Augustiupproret 1943" till Köpenhamn.

Sabotagehandlingarna blev också vanligare och våldsammare.

Danmark den 29. august 1943.

På grund av de många sabotagehandlingarna - särskilt mot järnvägstrafiken mot Tyskland - krävde tyskarna att de danska myndigheterna skulle införa dödsstraff för sabotage mot tyska intressen i Danmark. Den nybildade danska regeringen vägrade och de "gik af"/ lämnade. Tyskarna tog över och införde dödsstraffen m.m.

Boken omfattar alla 5 år av ockupationen. Jag har bara valt lite från sommaren då danskarna reste sig i massor. Redigeringen av boken slutfördes i september 1945.

Man kan sluta här om man vill.

======================================================================

I mitt exemplar (omtryckt 1955) på 10:e befrielseåret är några sidor borttagna, men samtidigt har även ytterligare material tillkommit, Förordet i detta är skrivet av fru Gudrun Fiil från Hvidsten Kro. Hon var gift med gästgivaren Marius Fiil, som gick med i motståndet tillsammans med de flesta av hans familj, vänner och grannar. De tog emot, lagrade och transporterade de vapen och ammunition som engelsmännen släppte från luften i containrar utrustade med fallskärmar. Gruppen deltog inte i egentliga sabotagehandlingar. Många motståndsmän försågs med en kaliumcyanidampull, som de var tvungna att använda om de fångades av Gestapo, för att de inte skulle avslöja andra motståndsmän eller planer osv. En av motståndsmännen som gruppen hade kontakt med tog inte ampullen och torterades til att avslöja "Hvidsten Gruppen".

Hela gruppen på 14 greps den 11 mars 1944 och fördes till Vestre Fængsel. Den 26 juni 1944 dömdes 8 av dem till döden och de avrättades i Ryvangen den 29 juni 1944 – inklusive Marius Fiil. De övriga fick varierande fängelsestraff från livstid till 4 år och Gudrun och Marius 17-åriga dotter dömdes till 2 års ungdomsfängelse. 2 i gruppen lyckades fly till Sverige.

I Ryvangen hittades "ligene" av de åtta avrättade medlemmarna i Hvidsten Gruppen och sommaren 1945 fördes deras "jordiske rester" hem till Hvidsten och begravdes 100 meter norr om Hvidsten Kro, där det finns en minneslund och en minnessten restes. .

Källor: Wikipedia. Min egen läsning av denna bok och andra böcker, samt genom att se olika dokumentärfilm och inte minst den danska långfilmen "Hvidsten Gruppen" från 2012. En ny långfilm "Hvidsten Gruppen 2" har gjorts i år, som handlar om de efterblivna kvinnorna och de "rædsler" de mötte i de tyska fängelserna. Jag har inte sett den än.

=======================================================================

PS: Kameran är en jag ärvt, men det är samma modell som min mamma tog väldigt få fotografier med i min barndom.