Roskilde-bloggen # 3006: Bensinransonering - vad ska man göra då.

Roskilde-bloggen # 3003: Folke Bernadotte och "De hvide Busser". - Fotosidan

Roskilde-bloggen # 3004: De Hvide Busser - fortsat. - Fotosidan

Jag knyter här ett litet slut om mina blogginlägg om "De hvide Busser".

Det var inte bara bensin som ransonerades, utan att det redan var i september 1939 hade många glömt. De privata personbilarna "blev klodset op", som det hette på danska. Hjulen togs av bilarna sattes upp på träklossar eller stativ.

Endast speciella och nödvändiga fordon fick bensin med ransoneringsmärken - ambulanser, räddningsfordon, taxibilar och bussar. Bensinbristen blev värre och värre ju längre tiden gick. Detta fick konsekvenser för de reguljära bussarna vid flera tillfällen. De fick minska antalet resor och i flera fall lägga ner en hel massa rutter. Även om man kunde få tag i de magra bensintilldelningarna steg priset så kraftigt att det inte var ekonomiskt att fortsätta köra med bensin.

Det är här gasgeneratorerna kommer in i bilden. Eller kakelugnen, som den snabbt blev allmänt känd. Nu kunde bussarna och andra fordon köras på regas. Här skriver jag direkt från texten i häftet här och försöker översätta det: " Gengasen framställdes genom att värma ved i "kakelugnen". När ved värms utan att luftens syre får tillgång till den uppvärmda veden, tar den inte eld och brännbara gaser kan drivas ut ur trädet". Naturligtvis hade gengaserna ett mycket lägre värmevärde än bensin och var även hårda för motor och transmission. Hastigheten och dragkraften sänktes också.

Gasgeneratorerna tillverkades i olika storlekar – anpassade efter motorstorlekarna. Det mest optimala bränslet var bokträ.

Danska bussar med generatorerna monterade på baksidan. Säckar av bokträ på taket. Eftersom bokträ också blev en bristvara fanns flera alternativ, t.ex. torv och kottar! Alla bilmärken var inte lämpliga för omgasning – 8-cylindriga motorer var ett no go. Opel och Ford bilar var de mest lämpliga.

Här är det de svenska bensindrivna bussarna som i första hand plockat upp fångar från koncentrationslägren över hela Tyskland för att köra dem till Neungamme. De hade mycket längre räckvidd än de danska bussarna. Efter en tid kunde danskarna sedan köra fångarna vidare från Neungamme och hem till Danmark.

Mina 3 blogginlägg är bara en liten sammanfattning från detta lilla häfte. Det fanns många andra utmaningar – blandt andet brist på däck och brist på reservdelar i takt med att bussarna blev mer och mer oslitna. Men nu får det vara nog.

Med venlige hilsen fra Erik.