Foto Grafiska Frukter m.m från Vasastan

Snabbresa i tid och verklighet till Ljungdalsfjällen tur och retur.

Ni som läser min blogg kommer kanske ihåg att jag några gånger skrivit om att vi sålt vår fjällstuga i Ljungdalsfjällen. Den 1 augusti kommer den nya ägaren att flytta in så i helgen gjorde vi snabbresa upp för att plocka hem de personliga prylar vi vill behålla. Alla möbler som skåp, bord, stolar och sängar och sånt har vi sålt till den nya ägaren.

Som jag också berättat tidigare har varken hustrun eller jag körkort, efter lite rundfrågning i släkten så ställde min systerdotter Jannica upp på att köra oss upp till stugan i Ljungdalen. Ska man åka långt vill man ju åka bekvämt så vi hyrde en så gott som ny Volvo V70 kombi på OKQ8 i Mörby Centrum. Här får Jannica instruktioner av mackkillen innan avfärd.

Vi körde sedan efter Google maps förslag E4 och väg 84 och enligt Google skulle det vara 593 km och ta 7 tim 54 min. Vår utmärkta chaufför Jannica körde oss upp på ca 8 timmar och då hade vi också en paus och matrast på Kramsta i Järvsö på ca 1 timma. Vi hade också bokat upp ett släp som vi sedan hakade på i Sveg.

När min systerdotter Jannica var ung (8-10 år) var hon vid ett flertal tillfällen tillsammans med mina föräldrar i Ljungdalen. Så under resan fick jag en hel del berättelser om hennes minnen och upplevelser både av Ljungdalsfjällen och av mina föräldrar. På vägen över Flatruet (Flatruetvägen som går mellan Mittådalen och Ljungdalen  ligger 975 meter över havet och klassas som Sveriges högst belägna allmänna landsväg.) tog vi ett kort stopp på högsta punkten. Kallt (ca 12 grader) och blåsigt var det.

Någon stans i stenhögen som byggts upp av förbipasserande turister på Flatruets topp finns en sten med min dotter Malin och hennes man Claes namn. Dom förlovade sig där för fjorton år sedan.

Jannica ringer hem till familjen och berättar att vi kommit fram helskinnade till Viksjövallen. Som vanligt kändes det lite märkligt att komma upp till den stora tystnaden, det fantastiska vyerna och inte minst ljuset.

Lite orolig var jag eftersom SMHI kartorna förutspådde regn i Härjedalsfjällen under måndagen. Men där hade vi lite tur det var bara lite strilande duggregn under förmiddagen. Vi körda igång vid 9-tiden med städningen och packningen och var klara helt slutkörda vid 23:30. Ett ganska rejält arbetspass med andra ord. Nio sopsäckar och åtta fulla flyttkartonger blev det.

Det är ca 850-900 meter från stugan upp till parkeringen där vi hade släpet, och hela vägen svagt uppför vilket lätt suger musten ur en. 10 gånger fram och tillbaka med cyckelkärran blev det genom terrängen.

Under måndagen tog vi också en tur ner till Ljungdalen för att äta en bit plus handla lite och samtidigt ta farväl av Majlis på Ljungdalens Hemslöjd. Majlis man Sten här jag känt sedan början på 50-talet när jag var i Ljungdalen med mina föräldrar. När jag sedan började åka till Ljungdalen med min familj i mitten på 70-talet drev Majlis och Sten ICA-butiken i byn. Sten är som jag pensionär numera. Hustrun min håller på med konsthantverk då och då och har sålt sina saker genom hemslöjdens butik i Ljungdalen.

Klockan 9:42 i tisdags morse tog vi farväl av vår fjällstuga där vi tillbringat de senaste trettiofem somrarna. Det kändes naturligtvis lite vemodigt men ändå inte så farligt eftersom vi kände att stugan inte var vår längre. Plus att vi också redan förälskat oss i det nya 1750-tals torp vi skaffat.

Här kommer Jannica och hustrun med den sista packningen strax innan avfärden från Viksjövallen.

Hemresan gick utan problem. Strax efter klockan nitton var vi framme och lastade av prylarna vid vårt nyinköpta torp i närheten av Örbyhus, och fem minuter före stängningsdax på Thule Rental depån i Solna återlämnade vi släpet.

Kom i säng vid 23-tiden och vaknade först strax efter 9-tiden i går morse. Det märks och kostar på när man inte är någon rask ungdom längre…

/Bernt

Inlagt 2011-07-21 14:37 | Läst 12305 ggr. | Permalink

"Trevligt reportage, ett gammalt kapitel avslutas och ett nytt är påbörjat. Det skall vara tyskar (eller holländare) till att nosa upp så här lite off belägna objekt;) Vad jag kan se tror jag att de blir mycket nöjda. Lycka till med nya stället! /Stephan"


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Du hade tur som fick tag i en chaufför för utan bil är det inte lätt med sådana här flyttningar. Jag förstår vemodet inför avfärden. Min svärfar sålde sitt fritidshus i Ekorrträsk utanför Lycksele för några år sedan. När jag besökte honom för ett tag sedan åkte vi dit för att hälsa på f d grannar och vemodet vällde upp när jag såg den nya familjen i svärfars f d fritidshus. Där har vi tillbringat många semestrar ända sedan 1975. Hoppas ni kommer att trivas i ert nya hus i Örbyhus.
Svar från kreatören 2011-07-22 15:45
Restiden för oss med pendeln och upptåget blir ca 1,5 timma, vilket känns helt ok jämfört med tåg och bussresan till Ljungdalens på ca 17 timmar. Och trivas kommer vi säkert när vi får allt på plats...
Trevlig resebeskrivning att få ta del av och lyckade bilder, som vanligt.
Svar från kreatören 2011-07-22 15:45
Tack Ragnar!
Trevligt reportage, ett gammalt kapitel avslutas och ett nytt är påbörjat. Det skall vara tyskar (eller holländare) till att nosa upp så här lite off belägna objekt;) Vad jag kan se tror jag att de blir mycket nöjda. Lycka till med nya stället!

/Stephan
Svar från kreatören 2011-07-22 15:51
Tack Stephan,
Det kommer nog att ta några månader (minst) för oss att få torpet som vi vill ha det. Massor att göra både inom och utomhus. Och allt skall naturligtvis dokumenteras i bild också...
Uppbrott kan vara vemodiga. Men jag tror att det är hälsosamt för hjärnan att man ibland lämnar det gamla och öppnar sig för något nytt i stället. Och tänk så bra att ni redan har något nytt! Som ni dessutom säkert kan besöka lite oftare. Jag önskar er all lycka med ert nya fritidshus!
Svar från kreatören 2011-07-22 15:38
Min systerdotter och hustrun snackade och planerade massor för vårt nya torp under hela resan. Den 3 augusti får vi tillgång till torpet och kommer då att stanna där en vecka. Massor av jobb är det för att få det rent, ljust och fräscht, men sånt arbete gillar både hustrun och jag.
Det brukar att kallas för 'att vända ett blad' när man gör sig av med något gammalt och skaffar något nytt. Oftast brukar det bli bättre och det blir det säkert nu också. Trevlig bloggpost var det i alla fall.
Synd att vi inte träffades när vi var uppe i storstan men 3 dagar går fort och ni hade fullt upp förstår jag.
Nu ser vi fram emot en MASSA bilder från 'Lilltorpet'

Hälsningar från ett regnigt skaune