Foto Grafiska Frukter m.m från Vasastan

Nu går vi mot ljusare tider...

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

I dag vänder det igen mot ljusare tider och nu kommer dagarna att bli längre och ljusare och det känns fint tycker jag. I lördags hade vi traditionsenligt besök av min svärfar Jocke (87). Tidigare brukade han och min fru sista lördagen före jul tillsammans gå ut och handla julgran på stan men de senaste åren har vi fått julgran av min frus syster och hennes man som har ett hemman med skog i Delsbotrakten.Vi har nästan fyra meter i takhöjd i vår lägenhet så det brukar bli en ganska stor bit som fraktas ner från Hälsingland.


Så här såg vår Delsbogran ut 2007.


Som vanligt satt min svärfar Jocke och jag och kollade på lite sport på teve medans vi fick i oss några whiskeypinnar innan maten. Jocke har i sin ungdom varit skidskytt så det tycker han naturligtvis är intressant att se. Sista tävlingen han var med på var 1950 och han kom då på 247:e plats bland 1000 deltagare. På den tiden sköt dom med mausergevär och på 300 meter, lite skillnad mot dagens skidskytte. I bland hade dom också tre moment i tävlingarna, stående, knästående och liggande plus ibland snabbskytte där dom skulle bränna iväg sex skott på 30 sekunder.  


Morgonens fikabok.

Ingen fotobok den här gången. Man måste också vidga sina vyer ibland och till exempel göra en resa in i konstvärlden vilket kan vara minst lika inspirerande som att se olika fotografers verk.


Hausner. ”Tabletop” bok om konstnären Rudolf Hausner.

Rudolf Hausner (1914 - 1995) var en österrikisk målare, tecknare, grafiker och skulptör. Hausner har beskrivits som en "psykisk realist" och "den första psykoanalytiska målaren". Han var också med och bildade surrealistsgruppen ”The Viennese School of Fantastic Realism” som under 1950 och 1960-talet blev en av Österrikes viktigaste konströrelser. Ständigt återkommande i hans konst är bilden av den första människan (Adam) där han arbetade med sitt eget ansikte i ett otal varianter genom åren.


 

 



 


Jag har är lycklig ägare av två grafiska blad av Rudolf Housner. Det här är det ena, en litografi ”Adam material” från1973.

Om ni är intresserade så finns det mer konstverk av Rudolf Housner att se HÄR!

 

 

Det var allt!

/Bernt

 

 

 

Inlagt 2009-12-21 14:45 | Läst 6221 ggr. | Permalink

"Dalagatan vid Vasaparken ser det ut som! Gamla Dalagatan... där gick jag i realskolan, en trist gammal skolbyggnad med indragen gård och stora järngrindar, precis på andra sidan krönet. På Dalagatan skramlade spårvagnar. Kan det ha varit linje 5 Östra Station-Karlberg som gick där? Och Estmaninstitutet, där har jag tillbringat åtskillig tid. Den stora salen i bottenvåningen kallades "Tandfyllnadsavdelningen". Rudolf Hausner var mig en märklig prick! Alla dessa självporträtt är ju rena karikatyrer. Jag har numer givit upp mina försök att förstå människan. Hon är i grunden obegriplig. Men jag har fortfarande ambitionen att acceptera henne."


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Fin utsikt mot parken, men ett skrämmande hus skymtar till vänster...!!
Skräckens ministerium! ;)
Eastmaninstitutet....
Att sitta som sexåring i en jättetandläkarsal med andra gråtande barn i andra stolar, skapar lätt livslång tandvårdsrädsla.
Å så blev det!

Fina bilder som vanligt Bernt!
Och spännande om Hausner, han jobbar ju som du! ;)
Med sitt ansikte alltså!
Ha en fin jul och ett gott nytt,
önskar Bengan

Ps.
Er'e nå'ra prydnadsgrejer du köpt,
du vet vad jag menar ;)
eller kommer det bilder?
Dalagatan vid Vasaparken ser det ut som! Gamla Dalagatan... där gick jag i realskolan, en trist gammal skolbyggnad med indragen gård och stora järngrindar, precis på andra sidan krönet. På Dalagatan skramlade spårvagnar. Kan det ha varit linje 5 Östra Station-Karlberg som gick där? Och Estmaninstitutet, där har jag tillbringat åtskillig tid. Den stora salen i bottenvåningen kallades "Tandfyllnadsavdelningen".

Rudolf Hausner var mig en märklig prick! Alla dessa självporträtt är ju rena karikatyrer.

Jag har numer givit upp mina försök att förstå människan. Hon är i grunden obegriplig. Men jag har fortfarande ambitionen att acceptera henne.
Vilken härlig julgran Bernt!! Den för tankarna till filmen "Fanny och Alexander och deras julfirande. Härligt! Och dina bilder, gör en ju sällan besviken. Så, jag ser fram emot 2010.

God Jul & Gott Nytt År!!!
/Peter-L