Foto Grafiska Frukter m.m från Vasastan

Mitt fyrahundraförsta plus mitt första blogginlägg på fotosidan och om hundra år är allting glömt...

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE

Den 30 januari 2008 publicerade jag mitt första trevande  inlägg här på fs bloggen, då med en länk till min blogg på blogspot.com där jag då huserade. Eftersom att jag är ganska säker på att ni som läser min blogg nuförtiden inte läst mitt första inlägg så blir det en reprisföreställning (lite justerat) idag nu när jag klivit över fyrahundra taket.


Om hundra år är allting glömt...

Ibland funderar man över hur det har gått för människor man stött på i sitt liv. Häromdagen när jag försökte få lite ordning i högarna i mitt arbetsrum hittade jag en kartong med lite gamla bilder och annat material från 60-talet. Bland annat nedanstående urklipp plus kontaktkartebild från Expressen.


1968 hade jag tillsammans med min dåvarande flickvän en tecknarstuga och fotoateljé på Luntmakargatan i Stockholm. Det var ett gammalt hus och vi hade ett rivningskontrakt både på ateljén och den lägenhet på 180 kvm som vi också hade i huset. Jag minns att jag där gjorde några modejobb för Expressen men de flesta fotojobb jag gjorde under den här perioden var för ungdomstidningen Bildjournalen, jag gick också 1968 sista terminen på "Fotoskolan".
Jag googlade nyss på namnet på modellen jag arbetade med i det här Expressenjobbet för att se hur det gått för henne och hennes planer om att bli modedesigner som det står om i texten.
Någon modedesigner blev hon inte men däremot en mycket framgångsrik textildesigner och hon är numera studierektorn på HV Skolan i Stockholm (Handarbetets Vänner).
Hon var också modell för den poster jag gjorde det året (1968) för den av vänstern hårt kritiserade tonårsmässan Teen Age Fair i Stockholm.
Det bör kanske påpekas att jag  inte
blev någon modefotograf heller...


Slåtterstugan i Kesudalen...


Den här gamla familjebilden hittade jag också i samma kartong som ovanstående Expressen material. Jag har försökt fixa till bilden så gott det går i Photoshop som vanligt.
Det fantastiskt vackra Kesudalen ligger ovanför Ljungdalen i Härjedalen och efter vandringsleden mot Helagsfjället. I den här slåtterstugan på norrsidan av Kesusjön tillbringade jag ett antal somrar i min tidiga ungdom tillsammans med min familj. På den tiden fanns det inte bilväg från Ljungdalen utan all vår proviant och packning kördes upp med häst och vagn, det är ca 10 km upp till stugan från byn.
Jag har inget exakt år när bilden är tagen men jag ser ut att vara 10-11 år och då bör det vara 1952-53.
Numera är stugan både ut och ombyggd till en servering och kallas Kesustugan.

 

PS! I dag på grund av ovanstående inlägg tog jag fram min gamla bildlåda igen och hittade där bland annat dom här SX-70 Polaroiderna. Det är min gamla Sundsvallskompis Gert till vänster och jag själv till höger. Bilderna troligen tagna på nyårsafton 1973 Hippa ungdommar som då trodde att dom skulle kunna förändra världen och absolut inte bli som sina föräldrar!


"Time is a companion that goes with us on a journey. It reminds us to cherish each moment, because it will never come again. What we leave behind is not as important as how we have lived". – Kapten Picard i Star Trek.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE

/Bernt

 

Inlagt 2010-03-06 18:02 | Läst 3830 ggr. | Permalink

"400 blogginlägg är nog lättare att bära än 100 år. Tänk vad snälla och söta flickorna var på 50- och 60-talet. Och så joltigt Expressen artikeln verkar skriven :-) Fast på 60-talet började flickorna bli rätt tuffa, om jag minns rätt. Grabbarna med, i den mån de inte var det förut. Själv tror jag inte att jag blev precis som min far, den hedersmannen. Fast det väl inte hade varit något att skämmas för. I slutet av 50-talet vandrade jag en sommar i fjällen bortom Ljungdalen, men just Kesudalen minns jag inte. Terrängen kan vara makalöst hård i Härjedalsfjällen, med väldiga myrar och fält med enorma stenblock överallt. Uppe på kalfjället är det förstås fantastiskt vackert, inte minst när solen glittrar i en sjö nere i dalen och en stor renhjord står och svalkar sig på ett snöfält som ligger kvar på sluttningen. Tyvärr är mina diabilder från den vandringen försvunna."


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Ja, vår historia följer oss genom livet som ett lik i lasten. Tror det var Ibsen som skrev det, att vi seglar med ett lik i lasten.

Grattis till ditt fyrahundraförsta inlägg (låter mycket)! Det var intressant.
Ja att man inte skulle bli som sina föräldrar var ju en trevlig illusion. Nu när man tittar sig i spegeln så är det de som tittar tillbaka. Och så fort man blir stressad så gör man som de gjorde också. Man kan undra hur många generationer en vana kan överleva!

Kul bilder från lådan!

Hade en gång en äldre kollega som varje gång vi "ungdomar" hetsade upp oss över något sa "vad spelar det för roll om 100.000 år?" Det brukade ta ner problemen på en mer gripbar nivå.

Grattis till 400+ !
400 blogginlägg är nog lättare att bära än 100 år. Tänk vad snälla och söta flickorna var på 50- och 60-talet. Och så joltigt Expressen artikeln verkar skriven :-)

Fast på 60-talet började flickorna bli rätt tuffa, om jag minns rätt. Grabbarna med, i den mån de inte var det förut. Själv tror jag inte att jag blev precis som min far, den hedersmannen. Fast det väl inte hade varit något att skämmas för.

I slutet av 50-talet vandrade jag en sommar i fjällen bortom Ljungdalen, men just Kesudalen minns jag inte. Terrängen kan vara makalöst hård i Härjedalsfjällen, med väldiga myrar och fält med enorma stenblock överallt. Uppe på kalfjället är det förstås fantastiskt vackert, inte minst när solen glittrar i en sjö nere i dalen och en stor renhjord står och svalkar sig på ett snöfält som ligger kvar på sluttningen. Tyvärr är mina diabilder från den vandringen försvunna.