Lite om livet och bestyren när man är torpare och en spaning på lite Christer kort.
Det har blivit en hel del bilder och skrivande om vårt gamla soldattorp i min blogg det senaste året och inte så mycket om fotoprylar bildbearbetning och seriös/skapande fotografi. Men det kommer jag nog igen med senare i höst när torpsäsongen är över.
Hustrun arbetar i vårdsektorn och har delar av året på timanställning vilket gör att hon har lite oregelbundna arbetstider. Men så fort hon har haft några dagar ledigt har vi åkt upp till vårt gamla soldattorp utanför Örbyhus i norra Uppland. Om vi åker upp på vardagar går resan smidigt och utan större problem då pendeln från Karlberg passar med Upptåget i Upplands Väsby som passar tidsmässigt med den buss i Örbyhus som vi måste ta sista biten fram till torpet.
Om man däremot åker upp dagtid på helger är det lite mer problematiskt eftersom anslutningsbussen i Örbyhus bara går varannan timme och UL-biljettens övergång bara gäller i 90 minuter. Sist vi åkte upp missade vi övergången i Örbyhus med 2 minuter och fick betala nya fullprisbiljetter för 10 minutersresan fram till torpet. Man lär så länge man lever.
Det har målats och fixat lite som vanligt men också blivit en hel del liggande på sofflocket. Det märks att hösten närmar sig med stormsteg. Det är tur att man har en kvinna i sin närhet som inte är rädd för höjder. Själv får jag nästan svindel när jag sätter på mig tjocka strumpor. Tegelpannorna på torptaket är hårt slitna och vi funderar starkt på att lägga nytt nästa år.
.
Annars då…
Har som sagt varit på Fotografiska gallerixet och spanat in lite Christer kort. Många gamla klassiker var det så klart men också en hel del nytt. Tycker nog att de klassiska bilderna där CHR varit med och påverkat vid urvalet och framställningen fortfarande håller bäst (men det kan ju också bero på att hans äldre mera kända bilder sitter inpräntade i hjärnbarken) även fast det var intressant att se en del nytt från det stora Strömholmska arkivet. Sen är jag ganska säker på att CHR inte skulle ha godkänt en del för visning. En del av de stora uppblåsta printarna på utställningen höll väl inte riktigt den kvalité man förväntat sig heller. Men utställningen är mycket snyggt presenterad och ett måste om man är intresserad av svensk fotografi.
Många har redan skrivit utförligt om Christer Strömholms livsverk och om utställningen så den biten hoppar jag över. Här några länkar.
.
Fikaboken!
Christer Strömholms ”Post Scriptum”. Så här skriver bla fotografibloggen.se om boken:
"Den hittills största monografin över Christer Strömholm och hans liv. En Bok som bjuder på över 260 bilder, omsorgsfullt utvalda av sonen och fotografen Joakim Strömholm. Här finns de välkända motiven, här finns polaroiderna, porträtten och bilder som aldrig tidigare har visats. En snyggt förpackad bildskatt och äntligen med ett riktigt bra tryck. Ett måste i varje bokhylla (och på varje soffbord), oavsett om man föredrar pocketböcker, tegelstensromaner, kioskdeckare eller fotoböcker".
Och eftersom jag en gång i tiden på det sena 60-talet fick jag den stora äran att under en period arbeta som en av ”Strömholms slavar” i hans lilla labb på Drottninggatan var inköpet av boken inget svårt val för mig.
.
Trevlig Helg!
/Bernt
http://gelatin-silver.blogspot.se/?view=classic
Jag håller med dig när det gäller trycket. När man nu gör ett praktverk över Strömholms livsverk tycker jag att man borde ha fixat ett bättre tryck. Bilderna tycker jag är genomgående för hårt skannade och ofta helt becksvarta i skuggpartierna. Jag tycker det är jättetråkigt att dom inte satsat på lite bättre repro, kanske dom borde ha tryckt alla svartvita bilder i duplex eller triplex i stället för att köra dom i fyrfärg. Jag har ju en del (silvergelatin) originalprintar på en del av bilderna som är med i boken och kan verkligen se skillnaden.
/Bernt
Fina bilder och du verkar ha en hårt arbetande kvinna av dina bilder att döma, fint har det blivit Torpet.
Håller med dig om CHR utställningen, jag kommer att gå ett par gånger till för att ta in allt, det blev väl mastigt för bara ett besök.
-affe
Den avslutande bilden är väl den enda "bilden" i just det här inlägget.
Dina tankar kring foto, bild och grafik håller långt! Din dessutom personliga touch ger en dimension till.
Härligt att läsa om ert fina torp. Fast nog är det lite dystert att inte läsa om Ljungdahlen mer..... Bara du lovar att besöka Skåne då och då. ;)
Trevligt helg till dig och din takläggare!! //Peter
Det är ofta man hör scannade negativ av svartvitt inte bli bra
Frågan är var de scannat bilderna och hur de scannat bilderna
De hade varit kul att se hans bilder men det blir nog ingen resa till Stockholm för mig
Fint soldattorp ni har fixat till
Det var också en hel del fina mörkrumsprintar med på utställningen som man kunde gotta sig i...
Det blir tyvärr inte av i år då andra resor står för dörren.
Gillar den sista bilden från trapporna på Fotografiska(?) i hällregn.
Hälsningar från ett idag regnigt Ödåkra
Håkan