Innehåll, form och budskap/känsla i fint samarbete.
Som sagt det blev lite olika synpunkter i mitt förra inlägg om vad som är en bra bild och därför visar jag den här gången ett exempel på en bild som jag tycker är bra. Den uppfyller dessutom till fullo Kurt Bergengrens tes: "Det som avgör om en bild fångar blicken och fastnar i minnet är: Att väsentligt innehåll får en skärpt form". Tycker jag alltså, är kanske bäst att tillägga. Innehåll, form och budskap/känsla i fint samarbete med andra ord.
Fotografen Kenneth Gustavsson (1943-2010) som tagit
ovanstående bild var en stor fotografisk poet som jag följt och beundrat sen
jag såg hans första publicerade bilder och hans utställningar från sjuttiotalet
och framåt. Han hade en unik förmåga och hans sätt skildra vår samtid i
bild var stor poesi.
Så här skriver tex Marie Lundquist om Kenneth Gustavsson fotokonst
i sin bok ”Drömmen om verkligheten”:
”I några gamla årgångar av tidskriften ETC från början av åttiotalet hittar jag några fotografier av Kenneth Gustavsson. Mörkret härskar, ett dämpat, luddigt källarsken som hela tiden tycks svälja det lilla ljus som trots allt måste ha varit för handen. Med svårighet kan motiven urskiljas: översnöade bilar, grovkorniga tåg i dimma, snirkliga trappräcken, stålbalkar som skär av bilden. Mest av allt handlar det om fåglar. En flaga av mörkret lossnar från taket och vecklar ut sina vingar mot den mörkgrå himlen. Vanligast är de fåglar som i stora skaror förmörkar städernas himlar: duvor, kajor. Men här, i den eviga natt som råder, är dessa fåglar inte riktigt igenkännliga. Deras skuggor liknar vassa saxar med utfällda skänklar, beredda att klippa molnen i bitar. Heraldiskt breder fåglarna ut sina vingar eller sitter blickstilla, uppradade på takets kant. Som olycksbådande skuggsoldater, krypskyttar på väg att anfalla, vakar de över de människor som nästan aldrig syns i bild”.
Efter att ha gått på Kursverksamhetens Fotoskola i slutet 60-talet var Kenneth Gustavsson sedan med och startade bildgruppen Saftra 1970 tillsammans med bla Anders Petersen. Han medverkade i tidningen ETC med många fotoreportage och hade flera separatutställningar på Galleri Gauss i Stockholm. Tillsammans med Anders Petersen gjorde han utställningen ”Staden i retur” på Stockholms stadsmuseum. Han var också en av de fotografer som representerade svensk och nordisk fotografi på utställningar i New York, Houston och Prag mellan 1986 och 1989. 1996 medverkade han tillsammans med Christer Strömholm och Anders Petersen i utställningen ”Indicier” på Kulturhuset i Stockholm.
När jag nu ändå hade Macen igång passade jag på att slutföra en illustration i Illustrator som jag skall printa i 70 x 100 som present till en släkting som fyller jämt senare i år. Originalbilden gjorde jag första gången i slutet på 60-talet och då analogt med lithfilm i mörkrummet och som då trycktes upp som poster.
Jag har inget exemplar av min poster kvar, men
tidigare i år hittade jag en bild av den på en säljsida på nätet där de hade
ett ex till salu.
Å det är litet tunt på fotokritikerfronten numera...
Tycker i alla fall jag..
/B
mvh
Lasse
-affe
Jag tycker att din framställning här är ett mycket bra exempel på att vad jag hävdade i en tidigare kommentar: det handlar inte om bra bilder utan om bilder man tycker om! Fast man uttrycker det ju som att bilden är bra. Din pinuppa är faktiskt mycket tilltalande. Är det modellen som är snygg, eller är det din bildbehandling man faller för? :-) Troligen bådadera. Men fotografen ska ju gärna ha lite tacksamt material att arbeta med, det är inte fel.
..Att du sparar på gamla burkar..
Jag hade inte fått plats i mitt arbetsrum om jag sparat...(prylbögen :) )
Skulle gärna velat haft en signerad poster av dig Bernt, men då skulle det varit med 'To Jiang Yu'
Höst på Dig!
Håkan
p.s.
hade gärna sett dig i höst, tradigt du inte kommer..