CARLZONZ BILDER II
I dag kom det en efterlängtad paketavi med posten!
Posten föresten, det mitt ICA Supermarket tvärs över gatan som sköter sånt här numera.
Och
innehållet kanske inte ser så spännande ut när man ser det så här.
När jag började skaffa mig mina nygamla Leica bitar igen visste jag redan från början vilka gluggar jag ville ha, 21,35 och 50mm. 35:an och 50:an var inga större svårigheter att få tag i begagnade dom finns ganska ofta ute till salu. 21:an däremot inte lika ofta, i varje fall inte i Sverige. På ebayen däremot kan man hitta dom men priserna där ligger ganska högt, från 1500 USD (ca 11000 kr) och uppåt med sökare.
Men till
slut fick jag då tag på en 21:a och det blev en Leitz Super Angulon f/3.4 +
sökare från 1974 enligt Leica pocket list (tack Johan). 21:an är inte något
mint/vitrinskåpexemplar men det var inte ett sånt jag var ute efter, den har
naturligtvis lite små nötskador efter över 35 års aktiviteter. Innan jag fick
tag på den här har jag flera gånger varit på väg att beställa en ny Voigtländer
21:a på LP men inte kommit till skott eftersom det inte var någon brådska
direkt för min del. Billig blev den inte, ungefär samma pris som en ny
Voigtländer 21:a med sökare.
Super Angulon 21:an med f:3.4 tillverkades av Schneider för Leitz Wetzlar från 1963 till 1980. Den ersattes sedan 1980 av Elmarit med f: 2.8, och 1997 kom en Elmarit f: 2.8 Aspherical. 2008 kom sedan Summiluxen f:1.4 ASPH.
Så nu har jag igen fått ihop samma
M-utrustning som den jag hade tidigare och som jag var tvungen att sälja av
för ca femton år sedan för att få ihop slantar till den lägenhet vi nu bor i.
Då hade jag visserligen en M2:a nu har jag i stället en fin M6:a (från en känd
tidigare ägare).
Nu är det bara att ladda 800 grammaren med Tri-X och ge sig ut i verkligheten! “You just have to live and then life give you pictures”.
Morgonens fikabok!
Var
på bibblan i går igen och fick med mig en ny bok om den märkliga människan ,konstnären
och anarkisten Kjartan Slettermark. Boken heter ”Kjartan Slettermark Konsten att falla” och är
så pass ny att det fortfarande doftar trycksvärta om den. Både doften och
Kjartan satte igång hjärnverksamheten och det började på en gång rassla i min inbyggda
kartoteksnurra.
När
jag gick på Fotoskolan på 60-talet var det så att jag under ett år var så
kallad frielev. Fri å fri jag fick på min fritid arbeta som arkivkopist åt
master Strömholm i hans labb på Drottninggatan men det kändes helt ok. Jag fick
också vid några tillfällen utföra fotouppdrag åt Strömholms konstnärsvänner och
mest gällde det då dokumentera olika händelser och evenemang.
Under våren 1966 var jag tex med Kjartan och några av hans vänner på några happenings dom hade på några olika ställen runt Stockholm. Jag kan inte påstå att jag fattade innebörden i allt vad Kjartan höll på med men roligt som fan var det, och i de flesta fall ”hög” stämmning.
Fotografen
Brita Olsson bok är ett kärleksfullt och
mastigt dokumentärbildverk om Kjartans liv, universum och hans konst från 1967 och
fram tll hans död 2008, 76 år ung. Bilden ovan från boken. Foto/Copyright © Brita
Olsson.
Carlssonsa
bokförlag, 275 sidor.
Just nu pågår en hyllningsutställning om Kjartan Slettermark (1932-2008) på Gallerie Bel’Art.
Det var allt just nu!
/Bernt
I dag fick jag ett efterlängtat brev med posten!
Brevet
kom från Antiquaria Bok-och Bildantikvariat i Göteborg.
Och
här är innehållet! Jazzfotografen Ove Alströms fina lilla bok Portrait of my
Pals från 1965 som jag försökt få tag i flera år. Här kommer några uppslag.
Första gången jag träffade Ove Alström var några år in 60-talet och på Gyllene Cirkeln i ABF-huset på Sveavägen här i Stockholm. Jag var där med några kompisar och lyssnade på saxofonisten Dexter Gordon tillsammans med bassisten Niels-Henning Ørsted Pedersen och om jag inte minns helt fel Janne Carlsson på trummor. Eftersom några av oss hade våra kameror med och också fotograferade så kom han fram till oss när det var paus och började snacka lite. Han hade med sig en 24x30 låda med ett antal av sina bilder som vi storögt fick titta igenom. Vi var alltså ett jazzintresserat gäng så vi kände till han och hans mustiga bilder tidigare från Orkesterjournalen. Det var också den kvällen jag fick reda på hur han kunde få så pass bra konsertbilder där ljuset ofta var hårt och taskigt. Hemligheten var filmframkallaren Negatol High Speed även kallad ”ryssoppan”. En framkallare som också var mycket populär bland pressfotografer, man kunde med den soppan pressa en tri-x upp till 1600 ISO eller ASA som det hette på den tiden. Framkallaren arbetade hårt i både skuggor och högdagrar vilket gjorde det byggdes upp en speciell konturskärpa. Jag testade sedan vid några tillfällen ”ryssoppan” och jag minns att negativen fick en kraftig slöja och var ganska svårkopierade och att jag ofta var tvungen att köra på hårt eller extra hårt papper.
Den
här 24 x 30 kopian på Sony Rollins fick jag av Ove Alström när jag var ute hos honom i
Åkersberga på 60-talet. Vi stötte senare på varandra vid några tillfällen på Konserthuset innan flyttade han ner till Emmaboda. Och vad jag minns så gjorde han där också en bok om glasbruket.
För
er som inte vet.
Ove Alström var under 60 och 70-talet en av landets främsta jazz och musikfotografer och han var under många år var flitigt verksam bland annat i Orkesterjournalen. Han arbetade också under en tid på Stockholms Stadsteater och var också senare stillbildfotograf på flera av Jan Troell filminspelningar.
That's all (jazz)!
/Bernt
Försommarresa till Skåne och Mark Knopfler på Sofiero Slott och min bästa bild 2009.
Sitter här mitt i vintern och planerar vårens Skåneresa som i år snarare blir en försommarresa. Runt den 16-17 maj bär det iväg igen ner till Skåne och Brödåkra igen om inget annat störande inträffar. Måste bara ha ok att tiden passar från min ”hyresvärd” därnere också, men det brukar aldrig vara några problem. På bilden Håkan och Christer två av mina ”goa” skånekamrater.
Buss
är naturligtvis i de flesta fall billigast att åka men också jobbigast. Bara
ett stopp på resan ner och där har bussen vid ett antal tillfällen dessutom
varit försenad. Det blir ganska jobbigt att åka 8-9 timmar utan ordentlig paus
när man som jag är lite ”lagom” äldre.
De
billigaste resorna på SJ släpps 90 dagar före avgång vilket för mig betyder
runt den 20 februari. Just nu kostar en enkel Sthlm-Lund ca 1600 pix och det
passar inte min plånbok direkt , i höstas kom jag ner för ca 500 och då fick
jag också åka bekvämt i 1:a klass.
Det
som styrt försommarresan lite är att vi är ett gäng som skall gå och titta och
lyssna på Mark Knopfler på Sofiero Slott den 12 juni. ”Gubben” har kanske inte
samma glöd i guran nu som när han ingick i gruppen Dire Straits i slutet på 70
och början på 80-talet. Men det blir säkert folkligt, festligt och fullsatt på
Sofiero.
Sultans
of Swing lär vi säkert få höra höra och här kan ni lyssna och se en liveversion
med Dire Straits från Sydney 1986.
Min
bästa bild 2009.
Det är många som visar sin bästa bild från 2009 på bloggarna just nu. Jag har visserligen inte blivit inbjuden av någon men jag kör min ändå.
Kanske
inget fotografiskt mästerverk men för mig betyder den här bilden mycket och ger
varje gång jag tittar på den ett ”hallelulja” moment, och det räcker rätt långt
tycker jag. Lite bakgrundsfakta är kanske på plats också. I början av sommaren
förra året blev min fru och jag farmor och farfar för första gången, mormor och
morfar har vi blivit tre gånger tidigare. Bilden är tagen då farmor träffade
sitt nya barnbarn för första gången, då var Elliot bara ett par dagar gammal. Jag
tycker att bilden visar att det direkt blev en fin kontakt mellan dom och den
har sedan bara vuxit mer och mer.
Åsså på slutet…
Bilden tog jag runt 1964-65, bildstil och modell starkt påverkad av ”Carnaby Street” och ”Swinging London” som var ungdomsmodets högborg…just då! Originalet är ett mellanformats dia tagen med Hasselblad och 50 mm, ”The rest is Photoshop”. Inspiration: Från Rickard Avedon och David Bailey till Hans Gedda…
Ha en bra söndag!
/Bernt
TV och boktips för oss ” insnöade” stugsittare…
Fotografins
historia
Viasat
History fredag den 5 februari kl. 22.00
Brittisk
dokumentärserie från 2006. I begynnelsen. I den första delen av
dokumentärserien ser vi några av fotokonstens viktigaste uppfinningar,
experiment och pionjärer. Vi får bl a veta mer om George Eastman, rullfilmens
fader och Kodaks grundare som gjorde fotograferingen mer tillgänglig för
allmänheten. Vi får också ta del av den legendariske franske
stillbildsfotografen Jacques-Henri Lartigues verk. Säsong 1. Del 1 av 6.
Producerat år 2006.
Repris
lördag 6 feb. kl.14.00
Kameran
på bilden är en VPK Autographic Special även kallad ”The Soldiers Camera” för
att många soldater hade den med sig under Första Världskriget.
Autographic 127 film finns inte längre att få tag i men efke i Kroatien tillverkar fortfarande en svartvit 127 film på 100 ISO och jag har fått en rulle av ”Retro” Olle Janson som jag skall testa när ljuset blir lämpligt om några månader.
Optiken
på min VPK Autographic Special kamera är av den enklare sorten och har f/8 som
största bländaröppning, slutartiderna är 1/25 och 1/50 sekund plus B och T och
med 100 ISO film så krävs det ju lite ljus.
När jag var ute på stan i går så tog jag mig också en sväng ner till Stadsbiblioteket och därifrån fick jag bland annat med mig Hans Hammarskiöld praktverk.
Boken
ger en bred bild av Hans Hammarskiölds fotokonst. Här finns porträtt av kända
personer, reportage och modebilder, de
välkända Londonbilderna liksom fotografier av de egna barnen.
I
samtal med författaren och DN-journalisten Kurt Mälarstedt kommenterar Hans Hammarskiöld sina bilder och
berättar anektoter om sitt liv som betraktare bakom kameran.
Tråkigt nog tycker jag att trycket i denna för övrigt mycket vackra bok är alldeles för grått platt och grötigt. Synd på Hammarskiölds många fina bilder.
Trevlig kväll!
/Bernt
PS. Jag har skrivit en del om Vest Pocket kameran i ett tidigare
Drömmer jag i färg?
Annars då…
I morgon är det samling på Ellens igen kl.15.00 och jag misstänker att det då kommer att slängas upp en del tunga tyska och japanska plåtverktyg på bordet plus en del modernare plastbitar.
”Bengans
hörna” på Stadsbiblioteket.
Trevlig
kväll!
/Bernt