"My Canadian family" och lite om "The Queen of Leica".

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

“Leicanuts often ignore the importance the Midland plant, but without Midland and its M4-2 and M4-P, it is very doubtful if the Leica M system would still be manufactured today”.

Så är den då komplett min kanadesiska familj från Midland, ja nästan i alla fall. Som jag nämt tidigare nämt skulle jag gärna också vilja ha en 21 mm.och skall man då hålla det inom kanadafamiljen så måste det bli en tidig Elmarit-M 21/2.8. Men att få tag i en sån som passar min tunna plånbok blir nog svårt. Men man vet ju aldrig...

Men i bloggen kommer nog Leica kusinen LX3:an att härska även i framtiden.

“The Queen of Leica”  Lite kort om Ilse Bing.

Den tyskfödde fotografen Ilse Bing (1899-1998) var en av de första fotograferna som på det tidiga 30-talet direkt anammade det då nya och revolutionerande småbildsformatet som kom med Leica kameran.

Hennes fotografier från Paris under 30-talet vittnar om en rad influenser och intressen - från det modernistiska "New Photography" till "New Objectivity", surrealism, och den Amerikanska social realismen. Bings förmåga att anpassa sig till olika fotografiska stilar och strömmningar som låg i tiden men ändå bibehålla en egen stil är en av de mest spännande sakerna med hennes 30-tals arbeten.

Bilden: Self-Portrait with Leica 1931 © Estate of Ilse Bing Wolff. En av de mest kända fotografierna av Ilse Bing. Genom hennes snabba framgångar och tidiga och exklusiva användning av Leica kameran bidrog till att hon fick titeln "The Queen of Leica".

Life goes on...

/Bernt

Nu börjar det hända saker, jag har varit ute och raggat och tillökning på väg!

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Jag har i dagarna införskaffat mig en Canada tillverkad Summicron 35:a till min M-kamera av en fs medlem och den lär väl landa hos min ICA-butik tvärs över gatan i början på veckan. Sen jag köpte min Leica M4-P med Summicron 50:an har jag dammsugit marknaden efter en 35:a och därmed kommit in i Leicavärlden där jag upptäckt att det finns lika många experter/förståsigpåare som kameraägare och fotografer. Det är ju mycket snack i olika forum på nätet om att Canada Summicroner skulle vara av sämre kvalité än den tysktillverkade.

"Made in Germany" goes better with dark beer while the "made in Canada" is better with Canadian Club.

Det är inte helt ovanligt att ”samlare” när dom köper sina mint Leica bitar ställer undan dom och sällan, om någonsin mer fotograferar med dom. Anledningen är helt uppenbar: Om du regelbundet använder en kamera, oavsett hur försiktig du är, till slut det kommer den att visa tecken på slitage. Nackremmen skaver tex ofta mot kamerakroppen och sliter på den svarta färgen eller nöter på kromet, mindre repor är också svårt att undvika.  Dessa till synes små brister kan skriva ner värdet på Leica bitar med tusentals kronor. Jag hade under mitt letande kontakt med en man som hade över 30 mint Leicor och han hade just sålt en till Japan för EUR 30.000. Han skrattade säkert hela vägen till banken. Bilden ovan några fina mint M-kameror, MP:n till vänster såldes för EUR 26.500 och M6:an för EUR 2.600.

Men som användare, dit jag räknar mig, behövde jag inte skaffa en ”mint” Leica kamera. Jag kan mycket väl skapa bilder med en ”ful-kamera” så länge alla funktioner är i bra skick. Naturligtvis bör man undvika att köpa en utrustning som visar tecken på extremt användande eller missbruk. En kraftig buckla kan till exempel tyda på inre skador. Men några små bucklor, repor och nötningsfläckar kan faktiskt vara önskvärt när man tänker skaffasig en Leica utrustning eftersom det oftast sänker priset på kameran eller objektivet med tusentals kronor. Dessutom kommer man inte att må mindre dåligt när man själv, vilket är oundvikligt, lägger till några märken och repor.

Världens mest spridna (Leica) bild.

Det har snart gått femtio år sedan den kubanska fotografen Alberto Diaz Gutierrez (Korda) tog sin berömda bild av Che Guevara. Den är troligen en av vår tids mest kända och spridda bilder och den har återgets i olika utföranden runt om hela världen. Den har visats på husfasader, affischer, bokomslag, t-tröjor, askkoppar, sedlar, frimärken, ja på nästan alla typer av material som kan innehålla en bild.

Naturligtvis hade Che Guevara alla de egenskaper som krävs för att bli en riktigt stor ikon, han var vacker, karismatisk, ungdomlig, djärv, och framför allt en idealist. Allt detta har Korda perfekt lyckats fånga i sitt snapshot  Det togs många bilder på Che Guevara under hans livstid men ingen annan bild av honom har fångat världens fantasi som just den här berömda Che Guevara bilden av Korda.

Här finns lite mer att läsa om Korda och hans Che Guevara bild.

Jag har också vid några tillfällen nyttjat Kordas Chebild för diverse arbeten, här en motivlack jag gjorde på en stol (Plankan designad av Lindau & Lindekrantz) för en annons åt en kund i mitten på 80-talet. Jag fick behålla stolen när arbetet var klart.

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Länktips!

Lite ögongodis från fotografen Maciej Duczynski.

Hade gott därute!

/Bernt

Årets värsta månad är över...

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Äntligen är årets jobbigaste månad over. Jag hörde att vi haft ynkliga 14 soltimmer i november och det har kännts både i kropp och själ vill jag lova.

Nu så här i början på december börjar också pysslandet med att få ihop besökstider inför julhelgen hos barn och barnbarn. Det mesta av organiserandet av detta sköter min fru om och jag hänger bara på. Införskaffandet av julklappar till barbarnen har också redan börjat och även där är det min fru som sköter det mesta (efter samförstånd). Men det kan jag naturligtvis inte berätta något om här.

Fikaboken!

När jag var på Dunkers i Helsingborg tidigare i höstas såg jag bla där en grafikutställning av den engelske konstnären David Hockney. Plockade därför häromdagen ner en av hans böcker som jag har i min bokhylla. Det är möjligt att jag nämt den i något av mina tidigare inlägg.

David Hockney Cameraworks /1984

Jag har följt David Hockney konst sedan slutet av 60-talet. I början handlade det mest om hans grafik och målningar. Någongång i början på 70-talet började hans fotografiska kollagearbeten dyka upp.

Det var en ren slump att konstnären David Hockney började med sina nu så berömda fotografiska kollage. Han skulle vid ett tillfälle skicka iväg en del av sina konstverk till en utställning och ville därför dokumentera dom så han gick till närmaste fotohandlare och skaffade sig en Polaroid SX-70 kamera plus en laddning med filmpack. När han var klar med dokumentationen av sina arbeten började han fotografera runt i sin studio och några bekanta som för tillfället var på besök. Innan dagen var slut hade han tagit hundratals bilder med polaroidkameran och pusslat ihop dom till flera olika kollage.

Efter ett tag gick han över till en 35 mm kamera (Pentax 110) i stället för polaroiden. David Hockneys fotokollage tillkom huvudsakligen mellan åren 1970 och 1986.

David Hockney, Pearblossom Hwy., 11th-18th April, 1986, #2, 1986
Jag har flera Hockney böcker och i en av de andra finns ovanstående kollage med som nog är ett av hans mest kända. Han har själv berättat att han var ute i och fotograferade i den Kalifornska öknen i nio dagar och att det sedan tog honom fjorton dagar att sammanställa kollaget. Kollaget innehåller totalt 750 delbilder. Jag har för mig att jag läst någonstans att han gjorde ca tretusen (3000) färgkopior för just det här projektet.

Han fick många copy-cats under en period, även jag har gjort mina små försök.

Ellens träffen...

Gårdagens Ellen träff fick gå av stapeln utan min medverkan eftersom mitt huvud och mina ben inte riktigt var på samma våglängd i går.Det känndes som om jag hela tiden släpade omkring på ryggsäck på nittio kilo, benen hade svårt att hålla uppe kroppen.

Så det blev några timmars filmtittande i stället och den här gången med mina nya trådlösa hörlurar. En av filmerna jag såg var Luc Bessons Léon. Några av hans andra filmer som också är mycket sevärda är Subvay, Det stora blå, Nikita och Det femte elementet. 

Men idag känns allt redan lite bättre som tur är...

/Bernt