Årets värsta månad är över...
Nu så här i början på december börjar också pysslandet med att få ihop
besökstider inför julhelgen hos barn och barnbarn. Det mesta av organiserandet
av detta sköter min fru om och jag hänger bara på. Införskaffandet av
julklappar till barbarnen har också redan börjat och även där är det min fru
som sköter det mesta (efter samförstånd). Men det kan jag naturligtvis inte
berätta något om här.
När jag var på Dunkers i Helsingborg tidigare i höstas såg jag bla där en grafikutställning av den engelske konstnären David Hockney. Plockade därför häromdagen ner en av hans böcker som jag har i min bokhylla. Det är möjligt att jag nämt den i något av mina tidigare inlägg.
Jag har följt David Hockney konst sedan slutet av 60-talet. I början handlade det mest om hans grafik och målningar. Någongång i början på 70-talet började hans fotografiska kollagearbeten dyka upp.
Det var en ren slump att konstnären David Hockney började med sina nu så
berömda fotografiska kollage. Han skulle vid ett tillfälle skicka iväg en del
av sina konstverk till en utställning och ville därför dokumentera dom så han
gick till närmaste fotohandlare och skaffade sig en Polaroid SX-70 kamera plus
en laddning med filmpack.
Efter ett tag gick han över till en 35 mm kamera (Pentax 110) i stället för polaroiden. David Hockneys fotokollage tillkom huvudsakligen mellan åren 1970 och 1986.
Jag har flera Hockney böcker och i en av de andra finns ovanstående kollage med
som nog är ett av hans mest kända. Han har själv berättat att han var ute i och
fotograferade i den Kalifornska öknen i nio dagar och att det sedan tog honom
fjorton dagar att sammanställa kollaget. Kollaget innehåller totalt 750
delbilder. Jag har för mig att jag läst någonstans att han gjorde ca tretusen
(3000) färgkopior för just det här projektet.
Han fick många copy-cats under en period, även jag har gjort mina små försök.
Ellens träffen...
Gårdagens Ellen träff fick gå av stapeln utan min medverkan eftersom mitt huvud och mina ben inte riktigt var på samma våglängd i går.Det känndes som om jag hela tiden släpade omkring på ryggsäck på nittio kilo, benen hade svårt att hålla uppe kroppen.
Så det blev några timmars filmtittande i stället och den här gången med mina nya trådlösa hörlurar. En av filmerna jag såg var Luc Bessons Léon. Några av hans andra filmer som också är mycket sevärda är Subvay, Det stora blå, Nikita och Det femte elementet.
Men idag känns allt redan lite bättre som tur är...
/Bernt
Jag längtar redan till våren.
Stig
Ha, ditt hockey inspel med Hockney kopia från ditt vardagsrum med armborst, vinprovarglas och Pripps Blå i plåtburk! är KULT! Är det sent sjuttiotal?
Orrefors vinprovarglas håller tätt ännu.