CARLZONZ BILDER II
Årets bild å Ellens Bageri plus Tuija Lindström på Stockholms fotoantikvariat
Jag börjad min resa söderut på Burger King Odenplan där jag av Sandra köpte en Whooper Bacon Meny för 72 spänn. Sen tog jag tunnelbanan till Slussen.
Det var fint i alla fall att se en stor kopia av Daniel Svenssons Kallur
bild som han vann med i klassen Sport Action.
Här kollar Micke på en av Thomas kameror som hade något problem med slutarridån.
Och Bengan hade med sig sin Leica á la HCB med övertejpade Leica-märken, kameran strippad på "onödiga" tillbehör, men sitt moderna handgrepp hade han ändå smygit på.
Thomas bläddrar i Jens S. Jensens bok Hammarkullen som jag hade med mig. Utgiven av Aktuell Fotografi 1974 och den kostade då 20 kr. Inbetalningskortet ligger fortfarande kvar i boken, så jag har tydligen inte betalt den. Lite sent nu kanske, så förlåt Aktuell Fotografi!
Det här är kanske den äldsta kameran som vi sett hitentils på träffarna. Jag tyckte jag hörde av samtalet att den var från 1915-1920 någongång. Kanske var det världens första pocketkamera.
Staffan å Bengt pratar om bilder som har en skön känsla.
På hemvägen gick några av oss till Stockholms fotoantikvariat och tittade på Tuija Lindströms utställning som var mycket givande. Spännande små bilder med många bottnar.
Därefter var det dax för hemfärd till Vasastan igen, så det var bara att ta rulltrappan ner till Mariatorgets tunnelbanestationen.
Vi tågbytet i Gamla stan i solnedgången hördes sorlet från skidsprinttävlingen som pågick nere vid Slottet.
Hemma igen på Dalagatan tog jag mig en liten "virre" innan jag ställde tillbaka F2:an i kameraskåpet.
Legend
redan under sin livstid! Så kan man lugnt säga om fotografen Hans Hammarskiöld,
84 år i maj. En man som minst av allt lutar sig tillbaka, utan är i full
verksamhet med flera utställningar på gång i landet.
Själv
konstaterar han lågmält: ”Det är lika roligt att vakna varje dag och ha något
att göra! Det är ett sätt att leva och se saker”.
Bernt
Gatufotografering, svärfarsbesök och rätta svaren i min lilla bildtävling..
Första veckorna efter det att vi flyttat in i vår lägenheten (på nedre botten) stördes jag rätt mycket av ljudet från gatan. Men det kanske också berodde på att vi flyttat in från tystnaden i norra Danderyd. Men man vande sig faktiskt ganska fort. Senare fick vi också dubbla bullerdämpande fönsterrutor, så numera hörs nästan ingenting av världen utanför.
Men det är nog bäst att inte ropa hej ännu för så här såg det ut förra året den 21 mars.
Stadsbesök
I dag fick vi också besök av min svärfar Jocke som kommit in till stan från Rotebro för att fixa sin hörapparat. Jocke är en man på 87 vårar, pigg och vaken trots att han är halvdöv och bara har syn på ena ögat. Han var i sin ungdom en duktig skidskytt så det blev lite prat om skidskytte efter den svenska framgången för skidskyttelandslaget i helgen. Han berättade att på hans tid sköt dom med vanliga mausergevär på 300 meter och dom hade dessutom tre olika skjutmoment, stående, knästående och liggande. Lite skillnad mot dagens streamade teveanpassade tävlingsform kan man lugnt säga.
Här sitter Jocke och tittar på mina självporträtt i nya Fotosidan Magasin. Det här med det digitala, datorer och mobiltelfoner bryr han sig inte i.
Min fru försöker
förklara hur internet fungerar för sin far och vad smidigt det är att skicka
mail och bilder.
Åsså resultatet av
min lilla bildtävling:
- Edward Weston
- Dorothea Lange
- Edward Steichen
- Rolf Winquist
- Henri Cartier-Bresson
- William Klein
- W. Eugene Smith
- Alfred Stieglitz
- Andreas Feininger
Om man skall vara helt
ärlig så blev tävlingen ingen framgång direkt. Endast fem svar kom in och det
var bara en som klarade av att ge rätt svar på alla Vad skall man dra för
slutsats av detta då?
GRATTIS till Anders
Kratz som lyckades pricka in alla fotografer rätt. Avant Garde magasinet kommer
med post!
Det var allt!
/Bernt
Man behöver inte vara nyttig jämt!
I går gjorde jag inte ett skapandes dugg, bara slappade. Kollade lite på trötta skidåkare på teven, drack alldeles för många koppar kaffe, tog mig en liten power-nap på eftermiddagen. På kvällen hejade jag på Caroline af Ugglas och det gick ju nästan hem. Såg sen en urusel svensk kriminalfilm på TV4plus, nickade till i fotöljen flera gånger. Och appropå fotöljer....
Denna öronlappsfotölj hittade min fru häromdagen i en andrahandsbutik på Upplandsgatan, trevlig form fast inte så upphetsande klädsel direkt. Men den införskaffades ändå och butiksägaren var snäll och körde hem den gratis till oss.
Nu är ny klädsel redan på G, alla mallar gjorda för de olika bitarna på fotöljen och nytt tyg införskaffat. Min fru hittade ett sobert Laura Ashley nere på stan till bra pris. Här är det uppnålning av mallarna som pågår på vardagsrumsgolvet. Min fru är fortfarande lite ”enarmad” efter olyckan som jag skrivit lite om tidigare. Hennes vänsterarm funkar ännu inte, utan fungera mest som balansvikt.
På den här bilden ser man mönstret och strukturen på tyget rätt bra plus hur många färger de
tryckt tyget i.
Morgonens fikabok.
1960 var jag arton år och hade precis upptäckt det här med fotografering, alltså var bild är och vad bilder kan förmedla. Innan dess hade jag mest tagit kort, ja ni vet bilder på kompisar, fester, resor å sånt och det är naturligtvis inte något fel i det heller.
Jag gick det året på en bildföreläsningsserie som ABF organiserade.
Dom hade till varje föreläsning bjudit in fotografer som talade om sitt arbete
och sina bilder, fotograferna var Christer Strömholm, Janne Delden, Owe
Ahlström, Lennart Nilsson, Anders Engman m.fl. Tunga namn fortfarande i svenska
fotohistorien. Owe Ahlström, då mest känd för sina fina jazzbilder lärde jag
dessutom känna lite privat. Och jag fick vid ett flertal tillfällen vara med
hemma hos honom i hans mörkrum där han lärde mig en hel del om den svartvita
kopieringens mysterier. Fem år senare slutade jag mitt fasta arbete och började på Fotoskolan.
På den här tiden fanns det inte så många fototidskrifter att hämta lärdom och inspiration ur, på svenska kommer jag mest ihåg Foto. Men från USA kom det varje år flera årsböcker som man nästan bläddrade sönder bla annat då US Camera och Photography Annual.
I morse till fikat plockade jag ner Photography Annual 1960 som också var deras 10th Anniversary Issue och därför innehåller extra många fina bilder.
Det var allt!
/Bernt
.
En riktig monsterkamera plus morgonens fikabok och en liten helgtävling.
Widelux är nog
mäst känd för sina F6, F7, och F8 panoramakameror för småbildsformatet. Men dom
har också tillverkat denna monstermodell (1500) för 120 film.Widelux-kamerorna är
ju av så kallad swing-lens modell vilket betyder att optiken sveper över
motivet under exponeringen.
Panoramafotografering
har fotografer hållt på med ända sedan fotografins barndom. Och dom första
specialbyggda panoramakamerorna kom redan runt 1900, den första Wideluxen
kom 1947.
Inbyggt stort vattenpass ovanpå sökaren.
Under exponeringen sveper objektivet från den ena sidan till den andra.
Välkänd Stockholmssiluett tagen med Wideluxen i början på 90-talet.
Grosse
Photographen Unseres Jahrhundert.
Trettiofem av världens stora fotografer presenteras i text och bild i denna stora "coffee table book" från 1964. Allt från den tidiga gatufotografen Atget till studiofotografen Avedon. Boken kan nog vara svår att få tag i idag så därför kommer det här ett antal uppslag ur den.
Om ni vill delta så skicka svaren via kontakten på min profilsida här på fs. Har flera svarat rätt blir det lottdragning. Tävlingen avslutas på söndag kl.24.00
Herb Lubalin
skapade också typsnittet Avant Garde Gothic speciellt för detta magasin.
Här kan läsa lite om Avant Garde , både om magasinet och typsnittet.
Och här kan ni se lite av Herb Lubalins typografi och designkonst .
Trevlig Helg!
Bernt
Från Skåne till Stockholm på 40-och 50-talet.
Så blev det vinter i stan igen, skitväder enligt mig. Ger mig inte ut och halkar omkring på stadens gator mer än nödvändigt eftersom jag numera har lite svårt med balansen efter en olycka för en del år sedan.
Då får man sitta inne i stället försöka pigga upp sig med några bilder från mina Skåneresor, här några från arkivet.
Christer kollar exponeringen, vilket inte är lätt att se på displayen i solsken. Hallands Väderö skymtar i bakgrunden.
Finns det någon på fs som har större glasögon än mina läs & data brillor? Min fru brukar säga att jag påminner om ugglan Helge i barnprogrammet "Från A till Ö" som gick på teve i mitten av 70-talet. Det finns i alla fall ingenting störande i synfältet.
Utomhusarbete i friska luften är nyttigt för kroppen. Kamrat Hannibal från Högdalen i full frihet.
Häftiga molnformationer över Stortorget i Lund den 26 april 2008.
Morgonens bok vid fikat.
Lennart Nilssons "Stockholm".
Under 40- och 50-talet var Stockholm en av fotografen Lennart Nilssons många motivkretsar, men kanske den mest okända. Anne Fjellström har gjort en djupdykning i hans gigantiska arkiv och hittat ett stort antal guldkorn. I detta praktverk berättar Lennart Nilsson själv med hjälp av författaren Johan Erséus om bakgrunden till de många uppseendeväckande bilderna. De visar en annorlunda sida av Stockholm, skildrad genom en enda mans kamera. Boken som innehåller mer än 150 bilder ligger i en fin låda som för tankarna till de gamla Kodak-askarna.
Det är som om Lennart Nilsson har en närmast obegriplig förmåga att inte bara röra sig fritt över olika fotografiska genrer, utan också likt kameleonten anpassa sig till och intressera sig för de mest skiftande miljöer och människor. Med vetgirigheten som ledstjärna rör han sig runt i efterkrigstidens Stockholm, alltid med Rolliflexen eller Leican i fickan (på bilden med en Pacemaker Crown Graphic), ofta på uppdrag av tidningen Se och andra bildtidningar som just då påbörjade sin storhetstid.
Boken är Utgiven av Bokförlaget Max Ström som också för ett tag sedan gav ut praktverket "Dokument Stockholm". Jag har lånat min på Stadsbiblioteket.
Det var allt för idag!
/Bernt