Mitt fejs Best In Show!

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Som jag skrivit om tidigare har jag rätt många gånger tillåtit ”artister” att använda mina självporträttsbilder som förlagor till icke kommersiella illustrationer, med lite varierande slutresultat måste jag erkänna.

Nu har även ett av mina självporträtt varit förlaga för en tatuering, så numera sitter också mitt ”berömda” fejs på ett lår för evigt. HAUHUAHA!!! Thankyou!!! FOREVER!!!...skrev den som fått tatueringen i ett mejl till mig. Dessutom blev tatueringen utnämnd till Best In Show Tattoo på Floripa 2010 Pro Tattoo, Florianopolis, Santa Catarina, Brazil. Ganska häftigt tycker jag.

Annars då…

I går eftermiddag snubblade jag på tröskeln in till badrummet!

/Bernt

Inte lär man bli någon ny Bruno Liljefors.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE

Som gammal grafisk formgivare och illustratör så gillar jag att ibland snurra runt med mina bilder i photoshopen, och det har jag gjort här ganska ordentligt. Bilderna på rävvalpen tog jag i somras vid min fjällstuga i norra Härjedalen där vi under en tid hade besök av totalt sex rävvalpar.

Annars då…

Jag har börjat planera en bok med ett urval av mina bilder. Det kommer inte att bli något genomgående tema i boken utan i stället lite olika saker som jag och min kamera fångat. Några sidor med Stockholmsbilder, lite turistbilder, några Skånebilder och naturligtvis en del självporträtt.

För att få riktigt bra bilder för tryck så måste jag göra en del nya bearbetningar av mina filer, så här kan det se ut före och efter. Originalbilden från Rotterdam tagen 2009-08-04 med Panasonic LX3 1/1000 sek f/7.1 @ ISO 200. 

Jag tänker rensa lite i mitt kameraskåp.

Nikon F hus (1966) med Nikkor18 mm f/4 (1974).

Gert has left the building!

Jag har under två dagar haft norrlandsbesök i min bildverkstad av min kamrat Gert från Sundsvall. Vi har känt varandra sedan början på 70-talet och har bland annat gjort en hel del minnesvärda fjällfisketurer tillsammans. Gert arbetar numera med marknad och försäljningfrågor på ett företag i Njurunda som håller på med laserskärning.

Fikaboken!

Så här när höstrusket tränger sig på och inspirationen kanske tryter lite känns det inte dumt att plocka ner en fotobok från hyllan för att pigga upp sig lite. Den här blev det i morse till fikat.

Bill Brandt “Shadow of Light”

Bill Brandt (1904-1983) tycker jag är en av de riktigt stora fotograferna under 1900-talet. Bill Brandt arbetade i början av sin karriär i slutet på 20-talet som assistent till Man Ray i Paris. I början på 1930-talet flyttade Brandt till London där han skildrade det brittiska klassamhället och förödelsen av London under andra världskriget. Efter kriget ägnade sig Brandt mycket åt författarporträtt, landskapsfotografering och nakenstudier i vilka han ofta arbetade med dramatiska skuggspel. Han har också fotograferat för diverse tidskrifter såsom Harper’s Bazaar och Picture Post.

Brandts arbeten har visats på många utställningar i Europa och USA. Under sin karriär bland annat två stora separatutställningar på på Museum of Modern Art 1948 och 1969. Det finns ett stort antal böcker publicerade med hans arbeten från 1930-talet och framåt. Hans finns representerad på bla Victoria and Albert Museum, London; Bibliotheque Nationale, Paris och Museum of Modern Art, New York.

Mitt tummade, vällästa och något gulnade exemplar av Shadow of Light är från 1966.

Bill Brandt biografi på Victoria and Albert Museum.

Det var allt!

/Bernt

Vad gör en bild bra? Vad är en bra bild?

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE

Snart är det slut på de fina höstdagarna och fukten och gråheten kommer att lägga sig som en blöt disktrasa över stan. Med andra ord, november pockar på och då är det lätt att tungsinnet dundrar in som ett X2000 tåg från norrland. Om jag hade möjlighet skulle jag nu gärna dra söderut och återkomma först till våren i april-maj någongång.

Vad gör en bild bra? Vad är en bra bild?

Det är så klart en ganska subjektiv fråga. Frågar man ett antal personer kommer man troligen att få lika många svar som personer man frågar. Fast det finns några säkra kort att hålla sig till.

"Det viktiga är vad du har att säga och hur du säger det" har tex Kurt Bergengren sagt. Han har också sagt: "Det som avgör om en bild fångar blicken och fastnar i minnet är: Att väsentligt innehåll får en skärpt form". Och det gäller alla typer av bilder: familjebilder, porträtt, landskap, reportage, makro och gatufoto.

Utan att konstra till det för mycket så är en bra bild för mig är en bild som man kan återkomma till gång på gång, gärna lite mystisk som får igång hjärncellerna lite, what the fuck is this!

Nu lever jag naturligtvis själv allt för sällan upp till Bergengrens formel i mina bilder: ”Att väsentligt innehåll får en skärpt form", det händer rätt ofta att jag fastnar i att ta "snygga" bilder som vid närmare betraktande ibland blir ganska ”gallerixaktiga” och rätt ospännande efter ett tag.

Men det viktiga är som sagt att fortsätta att göra det man tycker om och motionera avtryckarfingret för då och då får man till en bild där det mesta stämmer.

Det kanske är bäst att påpeka att mina bilder den här gången inte har något direkt samband  med textinnehållet.

/Bernt

Fotografisk årsbok 1961 och det svartvita fotografiets försvarare.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Nu har jag lugnat ner mig lite efter gårdagen förnedrande youtuberesa. Att bli utpekad av en SD person som rasist och mindre vetande samt att man som pensionär utnyttjar statens kassa och lever på bidrag var inte speciellt kul naturligtvis. Men filmen visade klart att Jimmy Åkesson, Erik Almqvist och hans gelikar fortfarande har sina bruna skjortor närmast kroppen. Men jag låter det där vara historia nu…

Och nu över till helt andra trevligare saker…

Fotografisk årsbok 1961.

När jag för några inlägg sedan skrev om Kurt Dejmos självporträtt så googlade jag på Kurt Dejmos namn och hamnade bland annat på böcker på fotosidans recensionssida. Och där skrev Bengan Björkbom om Fotografisk årsbok 1961: ”En av de bästa årsböckerna med artiklar av bla Kurt Bergengren, Kurt Dejmo mfl”. Och då blev man ju lite intresserad så klart.

Så raskt vidare ut på nätet och leta, och ganska direkt så hittade jag ett exemplar på Bokbörsen för en rimlig penning. Och i går rasslade boken in genom brevinkastet med en duns och när jag öppnade förpackningen och började bläddra i boken så kände jag igen den direkt. Jag har tidigare någon gång skrivit om att jag under olyckliga omständigheter förlorade hela mitt negativ och bildarkiv 1969. Samtidigt förlorade jag också en hel radda äldre fotoböcker och däribland flera tidiga årgångar av Fotografisk årsbok. Så Fotografisk årsbok 1961 blev ett glatt igenkännande.

Det är konstigt det här med igenkännande. Bra bilder man sett, och det måste vara många tusentals jag sett sen jag blev seriöst fotointresserad i artonårsålder, glömmer man inte. Man (jag) kommer kanske inte direkt ihåg namnet på fotograferna men det brukar i de flesta fall dyka upp efter en stund.

Så åter då till Fotografisk årsbok 1961 och konstnären/fotografen Kurt Dejmo (1919-2009) vars grafiskt starka bilder och speciellt då hans självporträtt jag mycket väl kommer ihåg. Så här skriver han om svartvit fotografi i årsboken från 1961:

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Det svartvitas försvar.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4 Vi lever i ett färgens nyfrälsta tidevarv. Inom massmedier som film, böcker, tidskrifter och veckotidningar. Dagstidningarna är på god väg att ta upp den. Och färg-TV väntar vi på.

Med den våldsamhet som färgbilden trycker och tränger på, ligger det nära till hands, att vi accepterar och helt oreflekterat sväljer allt. Det kommer emellertid att visa sig, när den första yran lagt sig, att vi skall upptäcka, att det bästa inom svartvit-fotografin står oförändrat kvar. Det svartvita har tillräcklig höjd för att inte kunna dränkas av denna flodvåg av färg, som än så länge har bara breddens dimesion. Även färgen kommer naturligtvis att höja sig mot pyramidens topp.

I färgens än så länge kolorerade massa är det svartvita ett livsviktigt andningshål.

Så länge färgen bara väller ut på bredden, är det lätt att stå upprätt och sjunga det svartvitas lov.Det är skönt att ovanför alla onyanserade färger och kolorerade bildintryck få njuta av det svartvitas trots allt mera fulländade uttrycksform. De hundra åren har gett en viss mognad.

Kommer det svartvita att även i framtiden ha sitt berättigande? Personligen är jag övertygad om det. Nämligen om vi skall tala om den fotografi, som har rätt att räknas som personligt uttrycksmedel. Fotografin har övertagit största delen av teckningens och måleriets illustrativa sida. Jag tror, att på samma sätt kommer färgen att dominera den dokumentära sidan inom fotografin, den sida där den realistiska framställningen är den väsentliga.

Den breda allmänheten, som bara fotograferar för sitt nöjes skull, kommer att helt övergå till färg. För fotoamatören i allmänhet finns det ingen anledning att utesluta den.

Den svartvita fotografi som kommer att överleva är nämligen den exklusiva formen.

Varför försvarar jag det svartvita? Jo, det svartvita har vissa speciella egenskaper – intensiv skärpa, kärvhet, renhet, klarhet, påträngande strukturverkan och är i sig själv en abstraktion, en koncentrerad och förenklad bild, en översättning, inte bara en illusion av verkligheten.

Av det hela framgår, att svartvitt och färg har två olika funktioner. Det är orimligt att begära, att det ena skall utesluta det andra. Vi kan helt enkelt inte undvara en så exklusiv form av fotografin som den svartvita.

Kurt Dejmo 1961

Det här skrev alltså Kurt Dejmo för nästan femtio år sedan, klart läsvärda tankar fortfarande idag tycker jag.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Samsung NX 10 1,3 sek f/9 1600 ISO. DNG+ bearbetad i ACR.

Tack för att du tittade förbi!

/Bernt

Inget Ellens för mig i går…

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Man har ju lite andra bitar man måste fixa ibland så det blev inte tid för något besök för mig på Ellens i går. Så det får bli en bild i dag från en tidigare höstträff, närmare bestämt den 23 september 2009. På bilden ryggtavlorna på Affe J och Krister K i motljus på Hornsgatspuckeln, goa killar som jag gillar starkt och som dessutom är mycket duktiga fotografer.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Morgonens fikabok.

Brassaï

Brassaï (1899- 1984) var en ungersk fotograf som huvudsakligen var verksam i Paris. Han slog igenom 1933 med boken Paris de nuit, sitt första verk om Paris nattliv, där han kombinerar en hög konstnärlig nivå med skicklig teknik. Boken kan ses som ett genombrott för dokumentationen av Paris undre värld likaväl som för nattfotografin i allmänhet. Brassaï brukar också kallas den förste gatufotografen.

I just den här Brassaï boken (det finns många) som sammanfattar hans fotografiska gärning finns förutom hans berömda nattbilder från Paris ett stort antal av hans konstnärsporträtt och grafittibilder.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Annars då…

Karlbergsvägen 2010-10-06 kl. 14:45

Jag har bland annat uppgiften i vårt hushåll att då och då knalla upp till Karlbergsvägen och slänga pappersavfall och så här såg det ut vid min sopstation i går när jag tog vår fullastade trilla dit. Nu vet jag ju inte om det är så att Vasastadsborna plötsligt drabbats av städiver eller om den konflikt mellan staden och sophämtningsföretaget som jag läste om för ett tag sedan fortfarande pågår.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Jag är fortfarande lite sne på att man inte direkt kan få upp bilderna på full spaltbredd direkt i den så kallade ”breda” bloggen.

/Bernt