Att hamna på fotosidans förstasida

Jag tror det är tredje gången nu för mig som jag får ett inlägg från min blogg publicerat på fotosidans första sida. Det känns självklart fint eftersom jag då får en hel del nya besökare.
Jag har visserligen en liten trogen skara som brukar titta in då och då och jag är rätt nöjd med det.

Ibland skriver man inlägg som man själv tycker är lite intelligent, intressant och smart…visar några bilder som man själv tycker är helt ok.
Ingen “tycker” nånting… Då ställer man bara en enkel fråga… Varför?
Ja. Det kan man fråga sig...

Micke Berg berättade så här ungefär i sin blogg vid något tillfälle. När han bodde i kollektiv och dom bestämde att det var dax för storstädning då fanns det en kille där som alltid satte igång och sortera sina Fantomentidningar...

Det är kanske därför man bloggar..?

 

Hopalong Cassidy, King vid gränspolisen och Knock-Out Charlie gamla fina Fantomenhjältar.

 

 Idag har vi haft besök igen av våra "hundbarnbarn" Bacon och Mino hela dagen. Båda är hanar och dom tycker att Vasaparken är toppen så klart, massor av dofter från unga hundtjejer. Ute i Järfälla där dom bor är det rätt tunt med sånt. Bacon är en Grekisk gathund av okänd ras och ålder, Mino är en gammal snäll dobbermanfarbror på snart tolv vårar.

 

Hade gott därute!

 

 

En söndag i november...

Morgonen började som vanligt för mig med kaffe och tidningläsande. DN som en gång i tiden var en av sveriges bästa tidningar tycker jag börjar spåra ur mer och mer och liknar numera ett husorgan för borgarna och det är mycket tveksamt om jag kommer förnya prenumerationen när den går ut nästa gång. Kultursidorna är rätt ok fortfarande.

JH Engström på Gun Gallery
På eftermiddagen gick jag ner till Gun Gallery för att titta på JH Engströms nya utställning. Jag kan villigt erkänna att jag ibland haft svårt för JH Engströms bilder, själv tycker jag att jag har ett öppet sinne för alla konstriktningar men ibland funkar det inte ens för mig.
- Jag vill komma åt spänningsfältet mellan kamerans saklighet och min egen subjektivitet styrd av känslor och tankar.
Så har Engström sagt vid något tillfälle. Och det låter ju fint men det måste liksom nå fram till mig också, jag som skall betrakta hans bilder. Bra bilder/konst tycker jag skall kännas i hela kroppen, man skall bli glad, varm, fundersam och kanske ibland förbannad. Men inför många av Engströms tidigare verk har jag just inte känt någonting.

Engströms nya verk på Gun Gallery skiljer sig rätt mycket i formen från hans tidigare saker. Han har här pusslat ihop bilder från sitt leverne likt stora fotoalbumssidor. Vi får vara med om en resa i hans privata värld och det måste ha varit spännande för han själv göra denna forskningsresa.  Men är verken intressanta för oss andra? Där känner jag mig mycket tveksam. När man sett en riktigt bra bild eller konstverk så glömmer man det aldrig, och frågan är om jag kommer att komma ihåg dom här om några år.  

Men har ni 65 000 spänn över som ni inte vet vad ni skall göra av så är det säkert en bra investering att köpa någon av hans verk. Men det kan naturligtvis lika gärna bli en förlustaffär...

Gun Gallery ligger på Runebergsgatan 3 i Stockholm.

 

På hal is... 

Det var gott om skriskoåkare idag i Vasaparken trots det varma vädret, man kanske skulle spänna på sig sina gamla "Gillbergare" någon dag och ta sig en runda

Rapport från fönsterbrädan... 

 För er som är intresserade kan jag meddela att vår brudorkidé mår prima. Den lyser upp fint hos oss i novembermörkret.


Hoppas ni alla får en bra vecka, själv har jag planerat in att någon av dagarna åka ut och titta på bildutställningarna på Fotomässan.

Klick, klick!

 

Hög på kultur

I dag var jag varit och kulturdrogat mig lite igen. Först rask promenad ner till Kulturhuset för att titta på Nan Goldins utställning. Bilder som träffar en som en spark i skrevet,  det bästa jag sett på länge här i stan. Ett projekt som imponerar, hårt och mjukt och kallt och varmt på en gång.

"Bilder kan bara bevara en mycket liten del av en människa.
Fotografi, minnets konst, att hålla det förflutna vid liv, en backspegel monterad vid nuet. I Nan Goldins backspegel flimrar vännerna förbi. När hon fotograferar människor nakna är det ändå alltid ansiktet som ser mest avklätt ut. Kameran blev under ett skede hennes ställföreträdande minne, hon levde hårt och hetsigt och utställningen är ett tidsdokument från en period då ingenting var farligt. Åtminstone inte i New York, åtminstone inte i hennes värld. En tid när heroin var en del av festen, när det inte fanns någonting som hette osäkert sex, när kön mest var en gräns att överskrida och hiv, ”the gay cancer”, inte fanns i deras medvetande". –ANNE SWÄRD, Sydsvenskan

Satt efter att ha sett utställningen en bra stund i läsesalongen innan jag sen tog bussen ut till Waldemarsudde och tittade på Lars Lerins fantastiska akvareller, ytterligare en utställning som jag verkligen rekommenderar.
Jag blev helt knockad igen, visserligen har jag sett många av hans bilder tidigare men då i hans många utmärkta böcker. Men som alltid när det gäller konst, att få se och sniffa lite närmare på originalkonstverk, det finns det inget som slår.
DN om Lars Lerin    

Waldemarsudde     

 

0 procent återbäring från Skandia Liv!

Som egen företagare är det ju vanligt att man håller ner sina egna löneuttag, så gjorde även jag när jag var företagare. Det straffar sig nu naturligtvis när jag blivit pensionär, vilket betyder att min statliga pension inte är mycket att hurra för.
Men som tur är har jag några pensionsförsäkringar som jag tog under de goda åren som nu ger lite extra slantar. En av mina försäkringar har jag hos Skandia Liv som nu meddelar att man sänker sin återbäringsränta till 0 procent före skatt.
Först så fick jag vara med och betala krisen på 90-talet med ett återtag med en massa sköna tusenlappar, sen så snodde Skandia mig på en hel del slantar när man sålde förvaltningen till Norge. Och nu när vi kunder nu fått lite smulor som rättelse där så sänker dom återbäringsräntan till NOLL!!!...och dom varnar igen för ytterligare ett nytt engångsåtertag.
Självklart minskar väl också styrelsen sina pensioner och bonusar eller???


Resetips!
Skall ni över till London före jul? Försök då att avsätta lite tid för ett besök på National Portrait Gallery, där pågår just nu en Annie Leibovitz utställning "A Photographer’s Life, 1990-2005". Utställningen pågår till 1:a februari 2009.
National Portrait Gallery   
Mera om Annie Leibovitz

 
Mera från min källarröjning...

Den här airbrush illustrationen gjorde jag för ca tjugo år sedan till en av min sons skateboard brädor, nu kommer den att hängas upp i mitt arbetsrum.

 

Man önskar en trevlig helg.

Klick, klick!

 

 

Födelsedagskort till Norrland

I helgen fyllde min kamrat Gert i Sundsvall 60, och eftersom vi båda gillar whiskey så gjorde jag ett födelsedagskort till honom á la Famous Grouse. Vi har känt varandra sedan början på 70-talet och brukar försöka träffas en gång om året för lite fjällfiske. Arbete och andra projekt har kommit emellan de senaste åren men till sommaren som kommer skall vi nog träffas igen om allt går vägen som vi tänkt oss.

 

 

Lite pillande med bilden PS och LucisArt, kortet gjort i Illustrator.
Originalbilden har jag fått från hans dotter "norrlanstösen" Marita , också medlem här på fs.

 

Det var allt för idag! 

Ett beundransvärt konstprojekt

I veckan som var när jag var ute och gick en sväng hamnade jag vid Oservatorielunden. Det gör jag i och för sig varje gång jag skall gå ner på stan eftersom jag brukar ta Drottninggatan ner.
Vid Obsans kant inbäddad i höstlöven såg jag plötsligt en liten självlysande sovande figur. Det var en liten skulptur av en naken man. När jag gick fram och tittade närmare och sedan lyfte upp den så fanns det en webbadress på undersidan www. stillalive.eu. Jag tyckte att den lilla skulpturen var mycket uttrycksfull och undrade lite över hur någon bara kunde slänga bort en sådan vacker sak, så den fick följa med hem.

När jag kom hem knappade jag in webbadressen och fick då en förklaring. Det hela handlade om ett konstprojekt  av konstnärinnan Anna Hesselgren.
Så här står det bla där:
"StillAlive - Människan som platsen är ett projekt där ett trettiotal självlysande objekt placeras utomhus på olika platser i  Stockholms centrala delar - Kungsholmen, Gamla Stan, City, Norrmalm, Söder och Östermalm. Objekten läggs väl synliga eller i skymundan och de lyser om natten. Projektet möter sin publik i det offentliga rummet. Samtidigt skiljer det sig från idén om offentlig konst eftersom det bara kommer att finnas tillfälligt och personer som hittar dem kan plocka upp dem och bli ägare av objektet".

Hon har alltså räknat med att folk kommer att plocka hem dom men för att få behålla figuren vill hon att man skall ge ett bidrag till en hjälporganisation. Och då blir man en del i det interaktiva projektet "StillAlive" och ger den ett nytt hem, och när man gjort det så får man fadderskapsbevis. På hennes hemsida kan man ta del av dokumentation, läsa mer om hur projektet fortskrider och få instruktioner om hur ett fadderskap går till.
www.stillalive.eu



På bilden ovan  ligger figuren och vilar upp sig på min Wacombräda efter att ha fått en varm dusch. Och självklart kommer jag och min fru ge ett bidrag till en hjälporganisation, det kommer att gå till Läkarmissionen.



Att ge bort bilder....

Så här glad blev Lisbeth (min frus syster) igår när hon fyllde 55 år och fick en inramad bild på sig själv tagen av mig 1971. Det kändes fint med den varma kramen jag fick efteråt, man behöver många kramar så här i november.

 

Polaroidbilden från 1971 med Lisbeth i mitten och min fru till höger. Vem tjejen till vänster är fick vi trots flera gissningar och spekulationer ingen rätsida på.

 

Ros å Ris från Micke Berg!

MB: På Fotosidan exploderar det av urusla bloggar: Carlzon, Bengan o Spånerier är det enda som går att läsa, med djup.Dom skulle kunna bli bättre, allt blir bättre, med större allvar. Det betyder inte att humorn ska tas bort. Det svensk fotografi behöver idag är en jävla dos allvar, på liv o dödkänsla, som TorIvans bok, eller Brassais om Miller. Jag är trött på det här jävla ytliga larvet.

BC: Ja, ja...jag får väl försöka bättra mig lite då!

BC: Jag har utan att skämmas snott några rader från dig som rubbe till mitt senaste självporträtt på fs...

MB: Carlzon,,sno hur mycket du vill, din blogg lever, men kanman fp se ngt annat än dom där jävla nyllebilderna,,ngt från den goda tiden på fotoskolan kanske??

BC: Om jag kunde skulle jag gärna visa lite mera bilder på min blogg från gamla goda fotoskolan tiden men på grund av olyckliga omständigheter förlorade jag hela mitt bild och negativarkiv 1969...

................................................

 

Det var allt just nu!