CARLZONZ BILDER II
Man behöver inte vara nyttig jämt!
I går gjorde jag inte ett skapandes dugg, bara slappade. Kollade lite på trötta skidåkare på teven, drack alldeles för många koppar kaffe, tog mig en liten power-nap på eftermiddagen. På kvällen hejade jag på Caroline af Ugglas och det gick ju nästan hem. Såg sen en urusel svensk kriminalfilm på TV4plus, nickade till i fotöljen flera gånger. Och appropå fotöljer....
Denna öronlappsfotölj hittade min fru häromdagen i en andrahandsbutik på Upplandsgatan, trevlig form fast inte så upphetsande klädsel direkt. Men den införskaffades ändå och butiksägaren var snäll och körde hem den gratis till oss.
Nu är ny klädsel redan på G, alla mallar gjorda för de olika bitarna på fotöljen och nytt tyg införskaffat. Min fru hittade ett sobert Laura Ashley nere på stan till bra pris. Här är det uppnålning av mallarna som pågår på vardagsrumsgolvet. Min fru är fortfarande lite ”enarmad” efter olyckan som jag skrivit lite om tidigare. Hennes vänsterarm funkar ännu inte, utan fungera mest som balansvikt.
På den här bilden ser man mönstret och strukturen på tyget rätt bra plus hur många färger de
tryckt tyget i.
Morgonens fikabok.
1960 var jag arton år och hade precis upptäckt det här med fotografering, alltså var bild är och vad bilder kan förmedla. Innan dess hade jag mest tagit kort, ja ni vet bilder på kompisar, fester, resor å sånt och det är naturligtvis inte något fel i det heller.
Jag gick det året på en bildföreläsningsserie som ABF organiserade.
Dom hade till varje föreläsning bjudit in fotografer som talade om sitt arbete
och sina bilder, fotograferna var Christer Strömholm, Janne Delden, Owe
Ahlström, Lennart Nilsson, Anders Engman m.fl. Tunga namn fortfarande i svenska
fotohistorien. Owe Ahlström, då mest känd för sina fina jazzbilder lärde jag
dessutom känna lite privat. Och jag fick vid ett flertal tillfällen vara med
hemma hos honom i hans mörkrum där han lärde mig en hel del om den svartvita
kopieringens mysterier. Fem år senare slutade jag mitt fasta arbete och började på Fotoskolan.
På den här tiden fanns det inte så många fototidskrifter att hämta lärdom och inspiration ur, på svenska kommer jag mest ihåg Foto. Men från USA kom det varje år flera årsböcker som man nästan bläddrade sönder bla annat då US Camera och Photography Annual.
I morse till fikat plockade jag ner Photography Annual 1960 som också var deras 10th Anniversary Issue och därför innehåller extra många fina bilder.
Det var allt!
/Bernt
.
En riktig monsterkamera plus morgonens fikabok och en liten helgtävling.
Widelux är nog
mäst känd för sina F6, F7, och F8 panoramakameror för småbildsformatet. Men dom
har också tillverkat denna monstermodell (1500) för 120 film.Widelux-kamerorna är
ju av så kallad swing-lens modell vilket betyder att optiken sveper över
motivet under exponeringen.
Panoramafotografering
har fotografer hållt på med ända sedan fotografins barndom. Och dom första
specialbyggda panoramakamerorna kom redan runt 1900, den första Wideluxen
kom 1947.
Inbyggt stort vattenpass ovanpå sökaren.
Under exponeringen sveper objektivet från den ena sidan till den andra.
Välkänd Stockholmssiluett tagen med Wideluxen i början på 90-talet.
Grosse
Photographen Unseres Jahrhundert.
Trettiofem av världens stora fotografer presenteras i text och bild i denna stora "coffee table book" från 1964. Allt från den tidiga gatufotografen Atget till studiofotografen Avedon. Boken kan nog vara svår att få tag i idag så därför kommer det här ett antal uppslag ur den.
Om ni vill delta så skicka svaren via kontakten på min profilsida här på fs. Har flera svarat rätt blir det lottdragning. Tävlingen avslutas på söndag kl.24.00
Herb Lubalin
skapade också typsnittet Avant Garde Gothic speciellt för detta magasin.
Här kan läsa lite om Avant Garde , både om magasinet och typsnittet.
Och här kan ni se lite av Herb Lubalins typografi och designkonst .
Trevlig Helg!
Bernt
Från Skåne till Stockholm på 40-och 50-talet.
Så blev det vinter i stan igen, skitväder enligt mig. Ger mig inte ut och halkar omkring på stadens gator mer än nödvändigt eftersom jag numera har lite svårt med balansen efter en olycka för en del år sedan.
Då får man sitta inne i stället försöka pigga upp sig med några bilder från mina Skåneresor, här några från arkivet.
Christer kollar exponeringen, vilket inte är lätt att se på displayen i solsken. Hallands Väderö skymtar i bakgrunden.
Finns det någon på fs som har större glasögon än mina läs & data brillor? Min fru brukar säga att jag påminner om ugglan Helge i barnprogrammet "Från A till Ö" som gick på teve i mitten av 70-talet. Det finns i alla fall ingenting störande i synfältet.
Utomhusarbete i friska luften är nyttigt för kroppen. Kamrat Hannibal från Högdalen i full frihet.
Häftiga molnformationer över Stortorget i Lund den 26 april 2008.
Morgonens bok vid fikat.
Lennart Nilssons "Stockholm".
Under 40- och 50-talet var Stockholm en av fotografen Lennart Nilssons många motivkretsar, men kanske den mest okända. Anne Fjellström har gjort en djupdykning i hans gigantiska arkiv och hittat ett stort antal guldkorn. I detta praktverk berättar Lennart Nilsson själv med hjälp av författaren Johan Erséus om bakgrunden till de många uppseendeväckande bilderna. De visar en annorlunda sida av Stockholm, skildrad genom en enda mans kamera. Boken som innehåller mer än 150 bilder ligger i en fin låda som för tankarna till de gamla Kodak-askarna.
Det är som om Lennart Nilsson har en närmast obegriplig förmåga att inte bara röra sig fritt över olika fotografiska genrer, utan också likt kameleonten anpassa sig till och intressera sig för de mest skiftande miljöer och människor. Med vetgirigheten som ledstjärna rör han sig runt i efterkrigstidens Stockholm, alltid med Rolliflexen eller Leican i fickan (på bilden med en Pacemaker Crown Graphic), ofta på uppdrag av tidningen Se och andra bildtidningar som just då påbörjade sin storhetstid.
Boken är Utgiven av Bokförlaget Max Ström som också för ett tag sedan gav ut praktverket "Dokument Stockholm". Jag har lånat min på Stadsbiblioteket.
Det var allt för idag!
/Bernt
Från en äldre mästare till en något yngre.
I torsdags såg jag Hans Hammarskiölds bilder på Nationalmuseum, idag var jag på Galleri KG52 och tittade bilder av en mera modern mästare, nämligen Anders Petersen.
Anders Petersen är numera en världsberömd fotograf, känd för sin intima och personliga dokumentära bildstil. Petersen söker sina motiv i samhällets utkanter, och hans bilder skildrar ofta en rå och brutal social verklighet. Det finns också en stor portion sorgsenhet, rastlöshet och en känsla av brådska i många av hans bilder.
Utställningsbilderna kommer från hans bokprojekt "Du mich auch" och "Nära avstånd" båda utgivna 2002.
Jag fick en känsla av att hans kopior på den här utställningen var lite mjukare än vanligt, saknade lite den brutala råa, hårda svärtan och kornskärpan som varit hans kännetecken tidigare. Men det kan kanske också bero på att jag borde skaffa nya glasögon ;-).
Spring dit och titta på en av vår tids bästa fotografer, utställningen pågår till den 4 april.
Absolute Digital light painting
Originalfilen Panasonic LX3 1/15 sek f/2.0 (24mm). 2009-03-05 kl.14.57
Jag gillar att göra mina bilder grafiska och gärna med dramatiskt ljus. Och för att komma dit måste jag ibland bearbeta verkligheten lite. På den här bilden som jag tog på Nationalmuseum häromdagen har jag arbetat rätt hårt med ljussättningen med hjälp av toningfiltret och justerings penseln i ACR:en. Jag har också rättat upp perspektivet.
“Dodging and burning are steps to take care of mistakes God made in establishing tonal relationships.” -Ansel Adams.
/Bernt
Att försvinna in i Prerafaeliternas suggestiva värld och sen en stund bland svartvita profiler.
Prerafaeliterna.
William Holman Hunt Syndabocken © National Museums Liverpool.
Frank Cadogan Cowper, Fåfänga © Royal Academy of Arts
Prerafaeliterna (P.R.B.-The Pre-Raphaelite Brotherhood) var en engelsk konstnärsgrupp som bildades i mitten av 1800-talet. De förenades genom sitt intresse för den konst som skapats före den italienska 1500-talsmålaren Rafael och där av namnet pre-rafael. Deras inspirationskälla var medeltidens och ungrenässansens konst med sin klara färgskala och tydliga konturer. Personerna i deras bilder, ofta kvinnor, uttrycker djupa känslolägen som längtan, passion eller sorg. De mest kända och aktiva medlemmarna i gruppen var Dante Gabriel Rossetti, John Everett Millais och William Holman Hunt.
Kate Bunce, Melody © Birmingham Museums and Art Gallery.
Edward Burne-Jones, Love among the ruins. © Tate Britain.
Prerafaeliternas bildvärld är högst levande än idag och man ser ständigt bildreferenser inom film (Sagan om ringen, Sleepy Hollow tex) men också inom mode och reklam. På utställningen finns också ett par fotografier av den brittiske fotografen Tom Hunter som har gjort moderna variationer på prerafaeliternas bilder med motiv hämtade från dagens London.
En del tycker att det här är kitch-konst, och det är det kanske. Men jag är lite såld på sån konst och gillade därför det mesta. Dom flesta var också väldigt skickliga hantverkare och det blir jag också såld på.
Utställningen innehåller ca tvåhundra suggestiva verk: målningar, samtida och nutida fotografier, textilier, glasmålningar med mera från vad man kan kalla en guldålder i engelsk konst.
Utställningen pågår till den 24 maj 2009.
Även fast det var en vanlig vardag så var det knökfullt med folk i salarna.
Ute i stora samlingshallen var det lite lugnnare.
Efter ca två timmar när jag var färdig med Prerafaeliterna var det rätt fint att avsluta med Hans Hammarskiölds utställning Profiler.
Hans Hammarskiöld, född 1925, är ett av de största namnen i svensk fotohistoria (Tio Foto) och även internationellt mycket välkänd. Han har iklätt sig flera skiftande fotografroller och verkat inom de flesta genrer.
Foto © Hans Hammarskiöld, Carl Milles (1875-1955).
På den här utställningen visas hans stora känsla för porträttfotografi, och hans bilder på kungligheter och kulturpersonligheter vittnar om en stor mångsidighet, men också om skilda konstnärliga uttryck och hans stora experimentlusta.
Foto © Hans Hammarskiöld, Olof Lagercrantz (1911-2002).
Några av Hans Hammarskiölds gamla verktyg.
Häftig glasbit på hans gamla M-Leica.
Utställningen visas i Gravyrgalleriet på entréplanet och pågår till den 30 augusti.
I dag blev det nästan bara andras bilder.
/Bernt