I dag kom det en efterlängtad paketavi med posten!
Posten föresten, det mitt ICA Supermarket tvärs över gatan som sköter sånt här numera.
Och
innehållet kanske inte ser så spännande ut när man ser det så här.
När jag började skaffa mig mina nygamla Leica bitar igen visste jag redan från början vilka gluggar jag ville ha, 21,35 och 50mm. 35:an och 50:an var inga större svårigheter att få tag i begagnade dom finns ganska ofta ute till salu. 21:an däremot inte lika ofta, i varje fall inte i Sverige. På ebayen däremot kan man hitta dom men priserna där ligger ganska högt, från 1500 USD (ca 11000 kr) och uppåt med sökare.
Men till
slut fick jag då tag på en 21:a och det blev en Leitz Super Angulon f/3.4 +
sökare från 1974 enligt Leica pocket list (tack Johan). 21:an är inte något
mint/vitrinskåpexemplar men det var inte ett sånt jag var ute efter, den har
naturligtvis lite små nötskador efter över 35 års aktiviteter. Innan jag fick
tag på den här har jag flera gånger varit på väg att beställa en ny Voigtländer
21:a på LP men inte kommit till skott eftersom det inte var någon brådska
direkt för min del. Billig blev den inte, ungefär samma pris som en ny
Voigtländer 21:a med sökare.
Super Angulon 21:an med f:3.4 tillverkades av Schneider för Leitz Wetzlar från 1963 till 1980. Den ersattes sedan 1980 av Elmarit med f: 2.8, och 1997 kom en Elmarit f: 2.8 Aspherical. 2008 kom sedan Summiluxen f:1.4 ASPH.
Så nu har jag igen fått ihop samma
M-utrustning som den jag hade tidigare och som jag var tvungen att sälja av
för ca femton år sedan för att få ihop slantar till den lägenhet vi nu bor i.
Då hade jag visserligen en M2:a nu har jag i stället en fin M6:a (från en känd
tidigare ägare).
Nu är det bara att ladda 800 grammaren med Tri-X och ge sig ut i verkligheten! “You just have to live and then life give you pictures”.
Morgonens fikabok!
Var
på bibblan i går igen och fick med mig en ny bok om den märkliga människan ,konstnären
och anarkisten Kjartan Slettermark. Boken heter ”Kjartan Slettermark Konsten att falla” och är
så pass ny att det fortfarande doftar trycksvärta om den. Både doften och
Kjartan satte igång hjärnverksamheten och det började på en gång rassla i min inbyggda
kartoteksnurra.
När
jag gick på Fotoskolan på 60-talet var det så att jag under ett år var så
kallad frielev. Fri å fri jag fick på min fritid arbeta som arkivkopist åt
master Strömholm i hans labb på Drottninggatan men det kändes helt ok. Jag fick
också vid några tillfällen utföra fotouppdrag åt Strömholms konstnärsvänner och
mest gällde det då dokumentera olika händelser och evenemang.
Under våren 1966 var jag tex med Kjartan och några av hans vänner på några happenings dom hade på några olika ställen runt Stockholm. Jag kan inte påstå att jag fattade innebörden i allt vad Kjartan höll på med men roligt som fan var det, och i de flesta fall ”hög” stämmning.
Fotografen
Brita Olsson bok är ett kärleksfullt och
mastigt dokumentärbildverk om Kjartans liv, universum och hans konst från 1967 och
fram tll hans död 2008, 76 år ung. Bilden ovan från boken. Foto/Copyright © Brita
Olsson.
Carlssonsa
bokförlag, 275 sidor.
Just nu pågår en hyllningsutställning om Kjartan Slettermark (1932-2008) på Gallerie Bel’Art.
Det var allt just nu!
/Bernt
Tjugoettan får du säkert nytta av när du kommer till Skåne igen. Här är ju allt så stort, men med den gluggen kommer ju allt med i alla fall. Lycka till med din nygamla utrustning och välkommen till Skåne när våren dyker upp. Happenings förekommer alltför sällan i dessa dagar, man får i bland nöja sig med att leva på minnesfragmenten.
H/ Ronny Persson Helsingborg
Å framtiden e vår!
Å snygg 21 mm vårmundering du fått ihop Bernt!
B)
Håkan ville ju alltid göra bilderna lite mjukare än vad Christer var van vid. Han berättade hur han gjorde en version som han var nöjd med, och sedan gjorde en ännu mjukare. Denna mjukare version visade han för Christer och Christer tyckte då alltid att den var för mjuk och Håkan blev tillsagd att göra den lite hårdare. Håkan gick in i mörkrummet och tog fram den han gillade, väntade ett tag och gick sedan ut och visade den för Christer, som då sa att precis så där hade han tänkt sig att den skulle vara :-)
Stefan
Nu fick jag aldrig tillfälle att kopiera några utställningsbilder åt Christer men jag har här hemma en tidig 40 x 50 kopia på den "spanska hunden" troligen kopierad av Landergren och den är ganska hård jämfört med dom kopior jag sett senare. Jag minns att Landergren gillade att kopiera sin jazzbilder rätt hårt också.
Så ska man bara lära sig hantera den också...
Nej, vitrinskåpsexemplar är inget för fotografer. De törs man ju inte använda. De kan samlarna få slösa sina pengar på istället.