Det är ingen ko på isen så länge rumpan är i land..
Jag har nu under en tid försökt jaga reda på en Summicron 35:a till min nyss inskaffade nygamla Leica M4-P. Ekonomin för inköp är naturligtvis begränsad när man lever på sin statliga ”konstnärslön”. Det verkar ha blivit ett kraftigt sug efter lite äldre Leica prylar de senaste åren och det är ju glädjande för den analoga fotografins överlevnad. Men jag misstänker också att många skaffar sig Leicabitar och ställer dom sen i bokhyllan (eller i bankfacket) i stället för att låta dom arbeta, undantag finns naturligtvis.Vi får se hur det går? Jag har ingen brådska eftersom mitt fotograferande så här års går på sparlåga minst sagt.
Lite sugen är jag också på att skaffa mig en 21 mm senare eftersom jag alltid gillat den brännvidden. Att köpa en Leitzoptik blir nog inte aktuellt men Voigtländer har ju en också en som nog passar min plånbok bättre.
”Jag får frågor om varför jag fortfarande envisas med att
knipsa analogt, svaret är enkelt, det blir bättre. Digitala filer ger brus.
Tri-X ger korn. Riktig film ger svärta. Digitala kort ger något som liknar
svart. Det är en viss skillnad och svårare är det faktiskt inte. Sen gillar jag
det fysiska, det man
Det var allt!
/Bernt
Shyssta vidvinkelbilder också.
PS fast för att få det rätta analoga stinget, så krävs det ju också rätt framkallning och kopiering, annars blir det "digitalt" :-) DS.
Stefan
Å flera Voigtländerobjektiv ligger tyvärr väldigt nära Leicas i skärpa, trots den annorlunda priset!
Men det är klart,
en 35 mm Canada-Summicron är även den helt Ok! :)
De senaste Summicron 35:orna är ändå ganska onödiga... ;)
/Bengan
Vad jag däremot gärna ventilerar är korta brännvidder. Förr i tiden förstod jag dem inte alls. De förvränger ju bilderna, som en skrattspegel. Jag fattade inte vad folk ville uppnå med vidvinkeln. Även småbildskamerans normalbrännvidd kunde jag tycka var för kort. Sedan dess har jag lärt mig åtminstone lite att arbeta med vidvinkel. Men fortfarande är den en utmaning.