Small or big toys for older gray boys.
Båda kamerorna nollställda. Canonen med en Sigma 20-70 mm, Samsungen med sitt kit objektiv 18-55 mm. Bilderna okorrigerade, tagna i RAW i full upplösning och på 400 ISO och med f/7.1. Eftersom jag inte har senaste PS så är Samsungbilden framkallad i Samsungs RAW programvara, Canonbilden i ACR:en.
Samsung X10
Canon 50D.
100 % crop. Samsungen hanterar bruset något bättre men är också lite mjukare. Canonen med Sigman har lite krispigare detaljåtergivning och som det verkar något större skärpedjup med samma bländare.
Som jämförelse har jag också tagit en bild med min lilla LX3:a, den kamera som jag just nu tar mina flesta bilder med.
Samma bländare som de tidigare bilderna och med 400 ISO. Klart brusig i det svaga ljuset, jag brukar helst inte gå över 200 ISO med LX3:an när jag tar i färg. Högra bilden försiktigt brusreducerad vilket gör den ganska ok.
Starka bilder man minns.
Kurt Dejmos självporträtt från
1958 (här något beskuret).
Jag träffade konstnären/fotografen Kurt Dejmo
(1919-2009) bara en gång och det var när jag vid ett tillfälle besökte Gerlesborgsskolan i
Bohuslän, kommer inte just nu ihåg vilket år det var men troligen var det 1962 kanske
var det också 1963.
Kurt Dejmo var en banbrytare när det gäller fotografins konstnärliga möjligheter. Dejmo skrev många artiklar om fotografi i fotofackpressen, sammarbetade med Riksförbundet Svensk fotografi och gjorde föreläsningsturnéer. Hans bilder publicerades också i internationella konstmagasin och han deltog i utställningar i Europa. Dejmo arbetade hela sitt liv både med måleri och fotografi, och anammade även datortekniken när den kom och såg den som ett viktigt verktyg för fotokonsten.
Annars då?
Tuff kommentar av Pieter ten
Hoopens utställning
på Fotografiska:
Riktigt roligt tycker jag!
Trevlig lördagskväll!
/Bernt
Nog tycker jag ditt test visade fördel för Canonkameran. Eller kanske man ska säga: för Sigma-gluggen. Men något ska man väl få för pengarna.
Pieter Ten Hoopen utövar den där fotografiska stilen som verkar hämtad från Mordor. Mörkt, dystert, pessimistiskt och förstås omåttligt populärt. I motsats mot honom vill jag framhålla Mikael Good, som visar att glädje och ljus kan finnas i de torftigaste miljöer. Han smyger inte omkring och spanar på förfallna typer utan möter levande människor i ett riktigt vardagsliv. Men så är han inte lika populär. Fult och dystert skareva!
Pieter Ten Hoopens bilder är inte dokumentära mera ett slags konstfotoillustrationer. Men jag tycker att det finns plats i fotovärlden för hans typ av bilder också. Mikaels bilder är av en helt annan sort och visar en sannare bild av vardagslivet i dagens samhälle.
Jag tycker att samsungen lämnar filer som är lite mer analoga i karaktären dessutom mindre skärpta från kameran, alltså gillar jag den bättre ;)
Ett tips är att ta hem adobes dng converter och gå den omvägen för att få in bilderna i arc.
Ps. Hur gillar du 30:an (den är skarpare, utan dist och kromatisk aberration), dom släpper en 20/2,8 pannkaka snart,,, spännande.
-affe